Tror dessvärre att lilla mamma slängt den i ett av sina städ-ryck. Men jag ska kolla. När jag hör ordet gåsögon tänker jag alltid på mammas gamla moster Anna när hon satt vid vävstolen och totade ihop dessa alster av nästan ingenting alls."
Ovanstående skrevs som en kommentar i mitt sociala flöde, när jag lagt upp en bild föreställande ett tyg jag vävt i en variant av gåsöga.
Min spontana reflektion blev: Men oj! Vilket jobb! Och vilket liv när allt, absolut allt, måste tas tillvara och användas. Och samtidigt: imponerande att de tog sig tid och kraft att göra saker så vackert det gick. Det där låter ju som en handduk som är en hel historia och som kunde ge upphov till en föreläsning. Den skulle en ju vilja se och känna på. Tack för att du berättade!
Det där var några dagar sedan och jag har fortsatt att tänka på detta. Dels det fattiga liv som människorna levde förr - och tyvärr fortfarande gör i andra delar av världen. Och tacksamhet över att jag inte har det så, att jag kan välja vilket material jag vill använda när jag väver.
Och jag tänker på den där handduken. Undrar hur den ser ut. Skulle så gärna vilja se den. Vad har den använts till? Och av vem?
Tänk att ta snörstumpar, dela upp dem i sina beståndsdelar och sen tvinna ihop dem till något längre för att kunna väva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar