Innan jag skulle gå och lägga mig öppnade jag som vanligt fönstret på toa och lyssnade i mörkret ut mot träsket. Det hördes ljud av djur så jag bestämde mig för att gå ut.
Jag vet inte hur många gånger det har hänt nu att jag tar på mig jaktbyxor utanpå nattlinnet.
Tassade ut och ställde mig utanför jordkällaren. Det var inte längre så tydliga knak. Men däremot hörde jag kor råma från fel håll. Inte norrifrån där grannarnas highland cattles går utan från sydost, i riktning vår ladugårdsgavel mot vägen. Hade korna rymt?! Det måste jag ta reda på. När jag vände för att gå tillbaka hörde jag att det knakade rejält i träsket. Ett ögonblick var jag som åsnan mellan två hötappar - skulle jag försöka skjuta gris eller försöka hitta kor. Självklart måste jag prioritera korna.
Jag gick lite uppåt grusvägen. Det knakade både här och där. Men jag hörde inget råmande längre och jag såg inga djur. Jag ringde till grannarna och förklarade läget och de skulle ge sig ut och leta. Jag stannade kvar ute och kollade lite. Träffade den ena av grannarna som kom gående i foppatofflor och med en ficklampa med dåligt batteri. Inte så praktiskt men det är så det kan bli när man halvvaken kastar sig iväg. Där jag tidigare hört djur var det nu tyst. Han gick ändå en sväng (med en av mina ficklampor) och jag gick för att leta ko-spår bakom vår ladugård.
Plötsligt tvärstannade jag. Rakt framför mig, i ljuset av min ganska starka pannlampa, var en hel flock vildsvin. De var bara ca 20 meter ifrån mig och jag hade inte smugit utan gått vanligt, och dessutom lyste jag på dem. Ändå var de helt obekymrade och verkade inte alls märka mig.
Jag bestämde mig för att det var värt ett försök. Släckte lampan och tassade därifrån. In igen för att hämta bössa och skjutstöd och så smyga tillbaka. Jag gick nästan lika långt fram som nyss, la upp bössan på stödet och tände nattsiktet.
Det var ett rejält gäng smågrisar, nånstans mellan tio och femton stycken, men jag såg inget vuxet djur. Alla de här djuren stod i en tät klunga och åt i en av våra komposthögar. De var precis nedanför kullen så kulfång var inget problem. Problemet var att de stod så tätt att jag inte kom åt att skjuta någon. Och så visste jag ju att grannen snart skulle komma förbi på vägen. Plötsligt var det några grisar som gruffade med varann och tre av dem tog några steg ifrån de andra och stannade där.
Pang! Där låg en gris ensam kvar.
Och så kom grannen som jag ju nästan skrämt ihjäl. Han berättade att kossorna var kvar i sin hage och det var ju skönt det. Men de var ändå tacksamma att jag ringt. Innan vi skildes åt enades vi om att nästa gång kunde vi umgås på dagtid istället.
Jag låste in bössan och gick in i sovrummet för att berätta för Jonas. Han sov och hade uppenbarligen inte märkt något. Den spännande historien fick han alltså inte höra förrän morgonen därpå. Men jag gick ut och tog hand om mitt vildsvin, en liten gylta på ca 20 kg.
Och jag undrar vad det var jag hörde råma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar