Björken är nere

Redan när vi flyttade in visste vi att den stora björken mitt framför huset skulle tas ner. Vi tycker den är för stor för att stå så nära husen (den skuggar, tar oerhörda mängder vatten, det känns riskfyllt om det skulle storma åt "fel" håll, flaggstången är nästan invuxen i den och så vill vi ha det mer öppet och välkomnande).

Vi har väntat på tjäle i jorden för att gräsmattan skulle klara sig bättre när björken föll, men det har inte varit tjäle än denna vinter och efter detta lär det inte hända.
Vi hoppades att någon med mer vana att fälla träd skulle hjälpa oss men de vi frågade hade antingen inte tid, eller inte riktigt lust. Så vi har gått nån månad och funderat på hur vi skulle göra. Förra helgen kapade vi ner ett antal av de stora, lägsta grenarna som la tyngdpunkten åt fel håll.

Nu var det dags för det stora jobbet.

Den stora stegen gjordes nästan så lång den kan bli och jag klättrade upp och fäste ett spännband runt stammen. Stegen räckte kanske en tredjedel av björkens höjd och ändå var det knappt att jag nådde runt stammen däruppe. Flera spännband fästes ihop så att de tillsammans nådde till träden utanför stenmuren mot vägen och där band vi fast det. Detta för att försäkra oss om att björken inte skulle lägga sig åt fel håll.

Ytterligare ett spännband fästes i trädet för att jag skulle kunna dra och hjälpa det omkull när det var dags.

Jonas drog igång motorsågen och började jobba. Först ett rejält fällskär på södersidan, och sen började han såga från andra hållet. Svärdet på motorsågen räckte NÄSTAN in till mitten på stammen. När han var i princip igenom började jag dra i mitt spännband och när jag kände att trädet började följa med släppte jag det och sprang åt sidan.

Med ett brak la sig björken precis där vi ville ha den.

Många känslor på en gång:
Lättnad att allt gick bra.
Tacksamhet till Gud att han skyddar och hjälper oss.
Stolthet över att vi klarar så mycket tillsammans.
Förundran över hur gigantiskt trädet var.
Trötthet efter anspänning och (för Jonas del) hårt arbete.

Visst är det mycket jobb som återstår. Men det tar vi en annan dag. Björken är nere!