fredag 21 februari 2020

Jag hade behövt en båt!

Klockar var över nio när jag satte mig i tornet vid åteln i hästhagen. Det var småregnigt och kolmörkt. Jag skulle inte kunna skymta någon mörkare skugga i allt det mörka som häromkvällen. Så det gällde att spetsa öronen.

Bäcken porlar.
Regnet droppar och prasslar, kommer i skyar som drar förbi så det ändrar sig hela tiden.
Vinden får allt att prassla och droppa ännu mer.
Hur ska en kunna urskilja ljud från djur i allt det här?

Tycker att det kanske kan vara djur som låter där ute.
Men bestämmer mig för att det nog är inbillning. Det brukar det ju vara.

Ett tydligt KNAK förvissar mig om att nu är det slut på inbillningar. Nu är det på riktigt.

I IR-siktet ser jag fem vildsvin som trängs under foderspridaren. Mankhöjd bara upp till andra stegpinnen på spridaren så de är tillräckligt små för att vara lovliga nu när de vuxna är fredade. En sjätte - lite större - ansluter till gänget och de går där och plaskar och glufsar.

De går så tätt ihop att jag inte kan skjuta någon utan att riskera att skada någon annan så jag får avvakta och vänta på bättre läge. Antagligen går det bara någon minut men det känns som en lång stund. Jag ser på dem i siktet, väntar. De fortsätter trängas och vara alldeles inpå varann.

Den längst till vänster hamnar något steg ifrån de andra. Men vänd helt fel, med trynet åt mitt håll. Väntar lite till. Den vrider sig lite, och äntligen lite till.

När skottet gått finns inte en enda gris kvar på platsen.

På med pannlampa och fram till skottplatsen för att börja leta. Ser lite blod. Men eftersom området är som en sjö med hobbar av grästuvor finns det inget tydligt blodspår att följa. Letar vidare. Några steg hit och några dit. Hur långt har den gått?

Kontaktar bästa vännen i jaktlaget som lovar komma och hjälpa till.
Letar vidare medan jag väntar.

Mer blod. Och så lite till.
Ser mig omkring och upptäcker grisen en bit bort.
Stilla.
Puh, det har gått bra den här gången också.

Men den ligger på andra sidan om bäcken som svämmat över alla breddar och rinner fram både djup och bred. Försöker hitta någonstans att ta mig över. Visserligen är mina kängor bra, men de kan inte klara vad som helst.

Vännen P kommer. Han har höga gummistövlar och får agera båt. Traskar rakt igenom bäcken och hämtar grisen. Sen hjälps vi åt att dra fram den till vägen och lasta upp den korgen. Tack för att du kom ut och hjälpte mig! Tänk så mycket enklare det är tillsammans.

Gylta på ca 35 kg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar