Hela vintern har det varit barmark och vi har i princip gått från en lång höst direkt över till vår. Men de sista dagarna i februari blev det både snö och minusgrader. Och det blev så där magiskt vackert.
Fast jag tycker det är för sent. Nu vill jag börja få vår snart. Skulle det bli vinterväder kunde det kommit tidigare. I julas eller när barnen hade sportlov. Inte nu!
Några morgnar på väg till stan har solen klättrat över trädtopparna och både träd och mark lyst vitt i det starka ljuset, tunn is på sjön har gnistrat yrvaket.
Häromdagen tog jag bilderna här ovanför när jag kom hem till Bällsjö efter jobbet. Solen stod lågt men nådde fortfarande att lysa med varm gul färg på trädtopparna. Guldtoner i de snöiga grenarna mot den blå himlen.
Men det vackraste var inte lönt att försöka fota: en hög björk som jag såg i motljus var helt översållad av iskristaller som alla reflekterade solens strålar. Jag blev stående på verandatrappan och bara tittade förundrat. Ett par minuter senare hade ljuset tonat bort och upplevelsen var försvunnen. Tacksam att den så exakt sammanföll med när jag stod där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar