slagen av böljorna,
piskad av skyarnas
vinande skurar
står där bland bränningars
fräsande dyningar
klippgrundad fyrbåk
ensam, men trogen.
Men fastän stormsliten,
härjad av vågorna,
föga tilldragande
uti sin enkelhet
bär den en skinande
lampa, vars ljusstrålar
härligt och ledande
lysa i natten.
Själar jag skådat,
som slitits av stormar,
slagits av böljor och
piskats av skurar.
Högresta har de dock
stått där på klippan
och deras lampors ljus
väglett i natten.
Finns det någon som vet vem som skrivit dikten jag minns från min barndoms luciafester?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar