Dagbok

2000. Så många blogginlägg har jag skrivit nu! Hur gick det till? Vad handlar alla de om?

Under väldigt många år skrev jag dagbok. Dels skrev jag om vad jag  gjorde och vad som hände i mitt liv, men mer handlade det om insidan - vad jag tänkte, undrade, oroade mig över och vad jag trodde. Jag började skriva i slutet av tonåren med alla de tankar och frågor man brottas med då. Och fortsatte under året på folkhögskolan, tiden i Gävle och sen medan barnen var små och växte upp. Jag vet att jag många gånger förundrades över insikter jag gjorde i och med att jag formulerade och satte mina tankar på pränt. Långt senare lärde jag mig att "learning by writing" är ett känt och accepterat fenomen. 

Alla de där dagböckerna finns kvar. Men jag har inget behov av att läsa dem. I alla fall inte nu. Kanske kommer de att bli lästa av någon så småningom. Eller inte. Det kvittar liksom.

Nu har ju bloggen blivit mitt sätt att skriva dagbok. Fast helt annorlunda. Dels har jag nu ett tydligt fokus att skriva positiva saker. Dels skriver jag inte alls så utlämnande eftersom vem som helst kan läsa den. Men jag är ändå glad att jag har den. Bloggen hjälper mig att lyfta de små och stora guldkornen i mitt liv. Och jag använder den som "uppslagsverk" för att hitta recept, bilder, formuleringar och ibland datum för när något hände.

Så jag antar att jag fortsätter att blogga.

Men det skulle vara kul att veta vem du är som läser regelbundet, och varför du följer den. Jag skulle uppskatta om du vill berätta, antingen genom att skriva en kommentar här nedan eller genom att kontakta mig på något annat sätt.

De bästa

Vi tillbringade en kväll i helgen tillsammans med ett par av våra allra bästa vänner. 

Igår ringde en gammal bekant för att dela med sig av några bibelord, berätta att han ber för mig samt framföra hälsningar från Gud till mig. Jag blev djupt berörd och väldigt tacksam för det han hade att förmedla.

Vilken rikedom det är att ha relationer med människor som en mår bra tillsammans med. Jag återkommer ofta till tanken på att Gud har utrustat oss med varann. Att det är en välsignelse att vi är så olika och att vi kan komplettera varann. 

Ljus och snö

Första söndagen i advent. Nu är det tid för ljus. Levande och elektriska. Inne och ute. I hus, kyrkor, butiker och stall. Det är en fin tid.

Just idag var det dessutom knallblå himmel och strålande sol över den gnistrande snön. Hela världen var som ett julkort. Så obeskrivligt vackert i naturen. Vi tog en liten promenad tillsammans och bara njöt och förundrades.

Allt i naturen har fått ett tjockt täcke på sig. Ett täcke att svepa in sig i och vila under.
Nu finns ingen förväntan och inga krav på något.
Nu är det tid att bara vara. Att återhämta sig. Och att samla kraft. 

Tystnaden var så påtaglig.  

Utanför fönstret

Numera har jag sällskap vid min jobb-plats här hemma. Det är vilsamt att lyfta blicken från datorn några minuter ibland och förundras över de vackra fåglarna. Talgbollarna är uppskattade av många talgoxar, men också några blåmesar (även om de inte kommit med på bild än) och en hackspett. 

Fusk!

I år sammanfaller julafton med fjärde advent. Det innebär att vi bara har tre veckor i advent. Och det är synd. Jag uppskattar de där veckorna av väntan och förberedelse. 

Så i år har jag bestämt att vi får fuska. Vi tänder adventsljusen inför söndagen. Alltså: under veckan fram till första advent är det okej att tända det första ljuset. Och likadant kommande veckor. På så vis kan vi faktiskt få njuta i fyra veckor, och även hinna med det fjärde ljuset. 

Jag har förstått att det finns en nytt ord: "novent". Det handlar om tiden före advent, och som kan fyllas av förberedelser, mys och pynt. Och av tända ljus. Kanske ska jag satsa på det ett annat år.  

Tomteverkstad

I förra årets paketlek fick jag en tomte i "byggsats". En liten låda med skägg, en kula till näsa, bitar av filt, fyll samt nål och tråd. Och så en beskrivning hur man skulle göra. Nu har jag ägnat ett par kvällar åt att pyssla med detta.

Mönster

Häromdagen provade jag en kjol som jag inte köpte. Men tyget tilltalade mig så pass att jag tog en bild för att kunna använda som inspiration för en väv i framtiden

 

Amaryllis

Amaryllis är en av mina (många) favoritblommor. De är så maffiga i sin storlek och krispiga på nära håll, och så finns de i så många vackra färger. I år har jag köpt mig en "dubbel" vit. Ser fram emot att få se hur den ser ut utslagen.

Jag sparar alla överblommade amaryllislökar, låter dem stå i ett fönster och vattnar dem. Sen brukar jag bara plantera om dem och hoppas på det bästa, men sällan få dem att blomma om. 

Idag läste jag mig till att de vill ha en köldperiod på ca sex veckor för att fatta att det är dags att börja om, och sen behöver de värme för att trigga starten. Så nu finns alla våra lökar i en papperspåse i matkällaren där det är kallt men frostfritt. Nån gång mellan trettonhelgen och tjugondag knut, ska jag ta fram dem och försöka väcka dem. Kanske kan jag då få blomning sex veckor senare. Alltså i mars nån gång. Det skulle passa bra för mars är den tid jag tycker är tyngst.

En av mina lökar har stått relativt kallt så jag chansar på att det går att få igång den nu. Jag satte den över ett glas med ljummet vatten. Några av rötterna nådde ner i vattnet, men själva löken var ovanför. Imorgon ska jag plantera den, vattna igenom jorden och ställa krukan varmt (på ett element). Och så ska den få en pappersstrut över sig så det blir lite mörkare på lökens överkant. 

Jag återkommer med rapport om hur det går.

Lånad värme

Idag har vi styckat en älgkalv. Tack och lov kunde vi låna grannarnas verkstad. Igårkväll hängde vi in älgen där så den slapp bli djupfryst under den natten. Och för oss var det enormt mycket bättre att hålla till där och stycka, än i vårt helt ouppvärmda lada.  

Alltför kallt

Idag hade vi vildsvinsjakt ihop med grannjaktlaget. Vacker morgon med små, små snöfnyk i luften. Men en isande nordanvind gjorde att det blev alldeles för kallt för mig. Efter ett par tre timmar hade jag ingen känsel i fingrarna och fötterna var så kalla att det gjorde ont. Jag fick helt enkelt ge upp och åka hem för att tina upp.