Understundom upplever jag att livet endast består av måndagar och fredagar. Eftersom de markerar gränserna mellan arbetsvecka och ledig helg är det de dagar jag lägger märke till extra, medan de andra dagarna har en tendens att flyta ihop en del.
Vi talar ofta om tiden, om hur fort den går, om hur viktigt det är att leva i nuet och inte ha hela sitt fokus varken i minnena eller i drömmarna.
Någon har sagt att för ett femårigt barn är ett år en femtedel av hela livet och en sommar är en tjugondel (5%) av livet. Men för mig som är drygt 50 är ett år bara en femtiondel och en sommar en ynka tvåhundradel (0,5%). Detta skulle vara förklaringen till att vi upplever att tiden ständigt går fortare och fortare. Varje tidsenhet blir allt mindre i relation till referensramarna som är hela vårt liv.
Jag vet inte om det kan vara sant. Men det är en intressant tanke.
Och visst är det ändå så att upplevelsen är att tiden går olika fort?! Ofta beroende på vad vi gör, hur vi mår och hur vi trivs.
För att sätta ytterligare perspektiv på detta med att tiden går vill jag kort berätta om en riktigt "ålderman": Sjöfartshögskolan i Kalmar (en institution på Linnéuniversitetets teknikfakultet) fyller i år 175 år. I sanning en aktningsvärd ålder. Tänk att en skola kunnat hålla sig up-to-date under så lång tid. Man kan undra hur många som fått sin utbildning där genom åren?! Du kan läsa mer och vara med i en fototävling med anledning av jubileet här:
fototavling-sjofartshogskolan-nu-och-da Av en händelse fick jag häromdagen möjlighet att titta i betygsboken från 1898. Det såg ut så här:
