De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att karda och spinna ull.
Tänk så mycket bättre det går med bra redskap, och så mycket roligare det är. Spinnrocken som fanns på gården när vi flyttade hit, och som gått i arv i flera generationer, har bråkat en del med mig. Tråden som drar "motorn" har hoppat av. Tillsammans tittade Jonas och jag på den och klurade på hur den skulle kunna bli bättre och efter att Jonas använt en träklubba blev hela rocken både rak och stadig. Det medförde att tråden inte alls hoppar av längre. Och dessutom blev det lättare att starta trampningen. Nu går det som ett hujj att spinna.
Den fluffiga fina ullen som blir efter kardningen ligger i en hög och jag tar lite i taget. Håller en tuss tillsammans med den spunna änden, mellan fingrarna på vänsterhanden. Sätter igång hjulet och då sker två saker. Dels snurrar min tråd så att den blir tvinnad. Dels snurrar spolen så att mer och mer av min tråd rullas upp på den.
Jag drar ut lagom tjockt med ull mellan mina händer. När högra handen släpper sitt grepp rinner snodden ut till vänsterhanden, så den ull jag nyss drog ut blir tvinnad. Nytt grepp med högerhanden innan den vänstra låter ullen sträckas ut. Och så är det bara att fortsätta.
Om garnet blir alldeles hoptvinnat (överspunnet) utan att rulla upp på spolen kan det bero på två saker. Antigen har garnet fastnat i vingens krokar och behöver hjälp att lossna. Eller så behöver tråden i spinnrocken spännas. Det görs genom att en vrider på handtaget längst ut till vänster och gör spinnrocken lite längre.
Sista steget är att veva upp garnet på en bobin för att fördela tvinningen jämnare och för att sträcka ut garnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar