Klänning

Av mitt handvävda, rutiga bomullstyg har jag sytt mig en sommarklänning.

Spetsen virkade min farmor till mig när jag var barn. Hög tid att den kommer till användning. Jag har sytt in dem i sidorna för att få lite mer vidd i kjoldelen och mer rörelsefrihet. Jag förundras hur skicklig hon var: det är så tunt garn att jag inte kan se på maskorna vad som är rätan och avigan, och hon var 78 år när hon gjorde den. 

Det var lite läskigt att sätta saxen i tyget jag vävt. Men jag hade gjort "provklänningar" i lakanstyg för att veta hur jag ville ha det. Och modellen är väldigt rak så jag behövde inte klippa så mycket. Infodringarna vid bysten, och vinkeln vid axlarna tog jag från ett mönster på en ganska figurnära klänning. Sen är resten av mitt tyg bara rakt ner (det var inte bredare än så). 

Det finns två tankar med att ha en så rak och enkel modell, dels vill jag att tyget ska komma till sin rätt och synas, dels hade tyget knappast räckt till en annan modell. Jag gjorde den helfodrad för jag tyckte det var enklast så. 

 

Det skulle faktiskt funka med ett skärp av något slag, men jag känner mig inte så bekväm med skärp till klänning så jag avstår nog.