De två små svarta dunbollarna till kycklingar och deras "mamma" har flyttat till en stor och fin bur där de har tillgång till mycket gräs men också har en skyddad vrå. Hela lilla familjen verkar trivas. Men det är inte lätt att få fina bilder på dem.
Härom kvällen när jag skulle stänga om hönsen var det en som saknades. Det hjälpte inte hur många gånger jag räknade, det var ändå en för lite. Så vi letade, Jonas och jag, på alla möjliga (och även omöjliga) ställen vi kunde komma på. Ingen höna gick att hitta. Vi var tvungna att ge upp.
Morgonen därpå gick hon i det höga gräset utanför deras inhägnad. Oh så skönt. Återstod "bara" att fånga in henne och återbörda henne till resten av gänget. Det var skönt att ingen såg mig, men det hade nog varit en syn när jag iklädd jacka över nattlinnet och med tofflor på fötterna klättrade över hönsstaket och grejade omkring. Till slut var ordningen återställd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar