Sorg och tröst

År 2020 och corona-pandemin drar fram över världen och sprider både sjukdom och död men också oro, rädsla och avstånd mellan människor. Parallellt med det pågår ju allt annat hemskt "som vanligt"; med krig, orättvisor och klimatförstörelse. 

Jag är ju en sån som brukar vara hoppfull och hålla fokus på det goda. Men...

Igår dog en god vän och tidigare kollega.
Cancer är ett skit!
Hon hade länge kämpat mot den, men nu var det slut. 

Idag vilar sorgen tung över mig.
Jag tog en promenad i naturen. 
Himlen var grå
Luften var nästan alldeles stilla.
En svag, svag vindfläkt fick de sista löven att tappa taget och singla ner runt omkring mig.
En fågel prasslade inne i skogen.
En gammal sångtext kom till mig.
Om Guds närvaro i allt.

Letade reda på sången när jag kom hem.
Lägger den här. Kanske kan den ge dig också lite tröst i sorg och oro.

"Inte en sparv till jorden utan att Gud det vet
inte en själ mot döden utan hans kärlek
inte en blomma vissnar
inte en tår har fallt
utan att Gud vet om det
Han som är överallt

Tro det när stormar härjar bladlösa vinterträd
tor det när bränning bryter över de nakna skär
tro det när obeskyddad mitt i en kamp du står
tro det när helt allena du med en smärta går

Tro det när något brister utan att bryta fram
tro det när någon mister det som var allt för dem
tro det när hopp går under utan att resa sig
Inte en sparv till jorden
det är ett ord till dig
Inte en sparv till jorden
det är Guds ord till dig"

norsk visa med svensk text av Sören Oscarsson