lördag 7 november 2020

Blå tornet

När vi fördelade passen inför dagens första såt fick jag ett torn jag aldrig provat förr. Och vilket lyckokast det blev:

Jag fick höra att det nästan alltid syns något djur där, men några garantier finns så klart inte. När jag parkerat bilen och gick ett par hundra meter över en fälla skrämde jag upp ett rådjur, så jag tänkte att där var djuret jag skulle få se idag. Nåja, jag traskade vidare, rundade en dunge av små granar och kom fram till tornet. Så värst blått vet jag inte om det var precis. Snarare blekt grå-turkos. Det kändes som ett trevligt pass. Den här änden av hygget hade storskog ganska nära på flera sidor om, så det var lite som att sitta på en glänta (om än konstgjord) i skogen.


När alla ropat sig klara på radion släpptes hunden och hundföraren började gå. Hunden har pingla så även när han inte skäller hör man om han är i närheten. Det är bra så man har uppmärksamheten åt rätt håll. 

Ett rådjur kom "studsande" en liten bit in i skogen. Den var inte jagad, men flyttade sig undan för hunden. När den kom ut på fällan saktade den ner, och stannade mitt framför mig bara ca 40 meter bort. Skottet gick och hon föll på platsen. Jag frågade jaktledaren om jag skulle lämna passet och ta hand om djuret men han uppmanade mig att sitta kvar en stund.

Bara ögonblick senare såg jag älgar! En ko med dubbelkalv kom travande innanför skogskanten och efteråt följde ytterligare en vuxen älg. Ett ögonblick trodde jag att jag skulle få skjuta älg på nästan samma ställe som där rådjuret fallit. Men det var för många trädstammar mellan dem och mig för att jag skulle ha någon chans att skjuta, och när de kom fram där träden stod glesare svängde de av och försvann bortåt från mig. 

Flera av de andra jägarna fick också se dem så vi hade en riktigt spännande förmiddag. Roligt att vi har älgar på våra marker och fantastiskt att få se fyra stycken på en gång! En ko med två kalvar är både starkt och friskt.

Och jag fick alltså skjuta rådjur idag igen. 😊 Det visade sig att den här var ännu fetare än den jag sköt förra lördagen. Det kanske är så de ska se ut så här års för att vara rustade att klara vintern om den blir svår.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar