Skaparen målar himlen

 

Glada hönor

När det regnar blir hönsgården en leråker. Det verkar inte alls trevligt för hönsen. Vi överväger att bygga tak åt dem men som en akutinsats idag bar vi in en massa halm. När den börjar brytas ner kommer den att bidra till geggan, men initialt hjälper det. Dessutom körde Jonas in grus närmast stallväggen. Först verkade hönsen lite tveksamma  men sen såg de ut att trivas. De sprätte ut halmen i ett jämt lager, låg i den och balade i solskenet, grävde ner sig och såg allmänt nöjda ut.

Inne i hönshuset har vi också haft problem med vatten. Tidigare sipprade det in utifrån om det regnade mycket, och sen har vattenautomaten läckt ut en massa. För att torka upp har vi haft det tomt på golvet ett tag men nu sopade jag ur. Vi la in byggplast och osb-skivor för att ha som spärr om fukten kryper in genom golvet igen. Och vattenautomaten står för säkerhets skull i en hundbalja.

Nytt strö på golvet och mjukt spån i redena. Vi vill ju att hönsen ska ha det bra.

Underbart ljuvlig helg

Det finns inte ord att beskriva mina känslor den gångna helgen. Jag är så oerhört glad och lycklig. Jag fick umgås med alla mina underbara, älskade ungdomar.

Det vackraste ljudet som finns är när de jag älskar mest pratar och skrattar högt tillsammans. Det fick mina öron och mitt hjärta njuta av flera gånger. 

Två kvällar fick vi möjlighet att sitta många tillsammans på verandan och äta god mat. När mörkret  föll tände vi ljus och satt kvar ett tag till.

Tack familj, släkt och goda vänner som kom och fikade och firade med mig!!

En av Sveriges största

Häromdagen såg vi en bjässe till larv. Den var tjock som en blyertspenna (nästan) och bortåt tio centimeter lång. Orange och svartblank. 

Större träfjäril heter den och lever två till fyra år som larv i ett träd och äter levande trä. På sensommaren letar den reda på ett bra ställe att förpuppa sig. På våren kläcks en välkamouflerad nattfjäril som bara ska para sig och lägga ägg i ett lämpligt träd. Fjärilen kan inte ens äta.

Larven kan nypa rejält med sina käkar, och spruta illaluktande vätska. Som väl är lärde vi oss detta genom att läsa om den. Vi behövde inte uppleva det, trots att en av oss faktiskt tog den i handen för att flytta den från bildäcket till gräset.

Årets största?

Detta kan vara den största tomaten hos oss i år. Helt säker är jag inte för säsongen är inte slut och det kan finnas någon bjässe dold i djungeln som trivs i vårt växthus. 

Sorten är Beefsteak som vi köpte i Italien förra året. 

Bed & breakfast

Humlorna verkar gilla att övernatta i de stora, röda dahliorna. På morgnarna sitter de där och sover. Så sött! Och så praktiskt - att vakna mitt i frukosten 😏

Uppe

Idag är flaggan hissad. Det är födelsedag.

Vindflöjeln av en båt med spri-segel sitter nu på nocken till växthuset. Den bär på associationer till så många minnen och upplevelser; sommarstugan i Koviksnäs, bergknallar och tallar, pappas båt och min, Misterhults vackra skärgård, sol, grillad korv, gemenskap, Evert Taube-sånger och mycket mer. 

Solcellerna är på plats på garagetaket. Hantverkarna har packat ihop och gett sig av.

Humöret är på topp för i helgen får jag träffa flera av dem jag längtar efter.

Dahlior

Jag har en massa dahlia-knölar och eftersom de växer varje säsong blir de bara fler och fler. Men jag kan inte göra mig av med några utan försöker varje vår hitta plats för alla att planteras. De verkar trivas i år eftersom de är stora och kraftiga plantor som blommar mycket. 

Hoppas alla känner sig välkomna här

Jag tror att de röda härstammar från min mormor. De vita vet jag inte varifrån jag har fått. Och så har jag en orange som jag fick av mamma för två år sedan. Den är lite senare än de andra men dess första knopp slår ut vilken dag som helst. 

Tusen knutar

I våras vävde jag badlakan. En kort väv för att testa hur det blev. Eftersom jag gillade resultatet bestämde jag mig för att göra det igen. När jag klippte ner väven lämnade jag effsingarna kvar i vävstolen, både genom solv och sked. Nu när en ny väv dragits på ska jag knyta ihop de nya varptrådarna med de gamla och på så sätt slippa både solva och skeda. Förhoppningsvis kommer det att gå snabbare och lättare. Vi får väl se. Det är runt tusen trådar i varpen så jag ska knyta tusen knutar.

Tyvärr hinner jag inte med vävstugan så ofta just nu. Att skörda och ta tillvara det jag skördat tar mycket av kvällarnas tid. Och så vill jag ju ut och jaga ibland också. Nåja. Väven väntar på mig. Och plötsligt en dag prioriterar jag att knyta mina knutar.

Här är den nya varpen pådragen. Effsingarna anas borta vid solven

De första knutarna gjorda. Många återstår

I förtid

 Att saker kan bli försenade är ju inte så ovanligt. Men att leverans och hantverkare dyker upp nästan en vecka innan avtalad tid är väl inte det vanligaste. 

På måndag nästa vecka (idag är det tisdag) var det sagt att de skulle komma och montera solceller på garagetaket. Döm om min förvåning när det knackade på dörren tidigt på förmiddagen och materialet skulle levereras. 

De hade backat upp lastbilen och frågade om de kunde ställa det bakom den. Först tyckte jag de kunde flytta det närmare staketet och längre ner på gårdsplanen, men sen sa jag att bara det går att få ut bilen kan se ställa den där det passar dem. 

Jag blev inte helt imponerad när de satte den stora pallen precis framför entrén upp till huset, och så nära garageportarna att det skulle krävas en del trixande att få ut bilen. Nåja, det fick väl vara så. Jag får väl sätta en rosett uppepå och hävda att det är ett paket på födelsedagen.

Nån timme senare knackade det igen. Då kom de som skulle montera. Jag frågade när de skulle vara färdiga och "på torsdag" var svaret. 

Just igår röjde och organiserade Jonas i lillstugan för att hantverkarna ska kunna använda toa och kök där. Vilken tajming! 

Vi har bokat med en annan elektriker nästa vecka för att få en del grejer fixade, sånt som spelar roll för elen till/från solcellerna. Det får väl ordna sig på nåt sätt.

Nu är det på gång!

Det magiska ögonblicket

Strax innan solen gick ner var det nästan spöklikt stilla. Som om både vinden och hela naturen höll andan i väntan. Och när så solen sjönk bakom horisonten inträffade en tydlig förändring: den dallrande hettan tappade sitt grepp om dagen, luften blev lättare att andas och en vindpust vågade sig fram.

Jag satt kvar i tornet en stund efter solnedgången och bara njöt av kvällsbrisen. Och när jag körde hemåt i det tilltagande mörkret hade himlen i väster lånat färgen från en apelsin.

Mitt i natten

Klockan halv fyra ringde min väckarklocka. Jag steg upp och tryckte igång kaffemaskinen för att kunna fylla upp termosen innan jag gav mig iväg. 

När jag växte upp brukade vi gå på julotta klockan sex på juldagens morgon. En lussekatt och ett glas mjölk i magen innan vi gav oss iväg. Rejäl frukost vankades när vi kom hem vid halv-åtta-tiden. 

Den där lussekatten tänkte jag på när jag körde iväg utan att först äta frukost. Magen kurrade lite men jag visste att god och rejäl frukost fanns i ryggsäcken, att njuta av när jag kommit på plats i mitt jakttorn.

Söndag och bockpremiär. Det är tillåtet att skjuta en timme innan solen går upp. Och då satt jag på plats. Men redan innan dess hade himlen börjat ljusna i nordost. Varma nyanser började synas i kanten av den mörka natthimlen. Ganska snabbt blev det helt ljust. Men först efter en stund nådde solstrålarna trädtopparna och arbetade sig successivt neråt.

Jag fick både se och höra rådjur denna morgonen. Ett smaldjur visade sig på markalyckan och flera gånger skällde det från olika håll runt mig. Bakom mig prasslade det rejält. Jag blir lika förvånad varje gång över hur mycket det låter om en liten ekorre i ett träd, om man betänker att en älg kan smyga fram utan att den hörs. 

En mycket vacker morgon i skogen.

Potatis och äpplen

Jag satte tre olika sorters potatis i våras. Sorten asterix har vuxit mycket mer än de andra. Den har haft extremt stor blast som brett ut sig och lagt sig över allt som funnits vid sidan om. Den har blommat med blå-lila blommor och potatisarna är vackert röda i skalet. Idag tog jag upp de tre sista plantorna av den sorten (mest för att få plats att ta upp det lilla som fanns av lök, som alltså kvävts under sin granne).  Det är inte bara blasten som blivit stor: dessa tre plantor gav tillsammans 4,2 kg och flera av potatisarna var stora som bakpotatis! Riktigt imponerande på många sätt och vis alltså!

Sen övergick jag till att plocka äpplen. Ett av träden har sån där ljus, ömtålig sommarfrukt. Jonas plockade tre hinkar fulla med fallfrukt igår, men det har fallit mycket sen dess. Vi hade ställt den höga trappstegen under trädet men det var inte lönt så jag hämtade en stege. Då nådde jag de nedersta grenarna och kunde plocka en del. 

Det är detta trädet och ett till som kommer att ge mest skörd i år. Det är uppenbart att den största stegen behövs för att vi ska kunna plocka mer från det trädet. Och det är det "lilla" trädet. Det andra trädet är avsevärt högre. Det har en gren som böjer sig närmare och närmare ner mot el-ledningen på grund av sin tyngd av mognande äpplen. För att då dem behöver vi en sky-lift! Eller hur ska vi göra?!

Nu ska jag gå in och baka äppelpaj. Det är mums!

Det växer så det knakar

Nu skördar vi massor av fantastiska grönsaker och rotfrukter. Det är en sån rikedom och skänker så stor glädje. 

Varje år är det något som inte vill sig eller blir uppätet av skadedjur. I år är det gyllenbär, kål och till viss del lök, som inte lyckas så bra. 

Men vad gör det?! Det finns så mycket annat: grönsakslandet svämmar över av squash, mangold, sockerärter, potatis och purjolök, och växthuset har börjat leverera av sitt överflöd av tomater (54 sorter) och gurka. 

Stunder att spara

Vissa stunder innebär större upplevelser än andra. Och som väl är kan det vara något alldeles "vanligt" som känns extra på något sätt. Ikväll var det så. Egentligen en obeskrivlig stund, men jag försöker ändå sätta ord på den så att jag kan ta fram minnet och njuta av det vid andra tillfällen.

Jag satt i en skön stol vänd mot den nedåtgående solen. Där jag satt var en glugg mellan lillstugan och syrenen så solen nådde mig just där. Det var alldeles lagom varmt. Och nästan stilla, bara en liten vindfläkt då och då. Jag hade ett glas saft att stilla törsten med. Syrsorna spelade, en duva kurrade och mina höns lät lite grann. Framför mig i solen låg en av våra gårdskatter utsträckt och njöt, hon också. Och i blickfältet hade jag vårt zinkbadkar som är alldeles överfullt av blommande dahlior. Och som grädden på moset: för varje andetag kände jag den ljuvliga doften av vår stora trädlilja. 

Så här stora är klockorna

Förebygga

Jag hade en plan för vad jag ville göra efter jobbet, men av det blev det inget. Annat kallade på uppmärksamhet avsevärt mer akut. 

Vattenautomaten hos hönsen har läckt ut en hel massa vatten så golvet i hönshuset är alldeles blött. Jag antar att det är "handhavandefel" som gör att den läcker ibland dvs att jag orsakat det genom att inte ha skruvat åt locket tillräckligt hårt eller så. 

Fukt i kombination med värme ger goda förutsättningar för kvalster och annat otyg som kan invadera höns och deras boplats. Så det kändes bråttom att få bort allt det blöta. 

Sex eller sju fulla skottkärror med spån öste jag upp och körde iväg (använde det mesta för täckodling men en del hamnade i en komposthög som vi har). OSB-skivorna som täckt golvet släpade jag ut och ställde luftigt för att torka i stallgången, och byggplasten som vi haft mellan skivorna och betonggolvet var också blöta och måste bort. 

Efter en stunds vila och lite kallt att dricka var det dags för nästa åtgärd. Under helgen rasade ett par tre av mina stora tomatplantor ner eftersom repet de är upphängda med gått av. Helt osannolikt att inga plantor brutits av och knappt ens några tomater fallit. Men för att det inte skulle hända fler olyckor kompletterade jag många av plantorna med extra snöre. Jag höll på en stund, men lämnade ca en tredjedel till imorgon och hoppas deras snören håller nåt dygn till. 

Snabba växlingar

Ytterligare en otroligt varm dag. Vi skulle bli sex personer till middag och den största frågan gällde var vi skulle kunna sitta och äta utan att helt smälta bort. Vi möblerade och dukade långt ner i trädgården i skuggan av de stora björkarna vid entrén. Och började med en kall gazpacho till förrätt. Jag har varken ätit eller tillagat det förut men det blev ett uppskattat experiment. Kallt men med hetta. 

18 småtomater och ett par stora, 1½ av våra relativt små gurkor, ½ gul lök, 1 pressad vitlöksklyfta, lite chiliflakes och en liten kub hemmagjord tomatpuré mixades noga. Under tiden tillsatte jag nån deciliter olivolja och en matsked vinäger samt lite grönsakssalt och lite vitpeppar. Serverades kall i dricksglas, dekorerade med en pyttetomat och några basilikablad, och till det bjöds nybakat surdegsbröd. Alla utom jag tyckte att det var mycket gott. (Jag tyckte det var för starkt.)

Som en corona-åtgärd la vi upp maten på tallrikarna och serverade så, för att inte alla skulle hålla i samma skedar. Kokt nypotatis, vår "gottegris", spagettipumpa med god italiensk ost och så lite grönsaker. Medan vi åt började det mullra på avstånd och mörka moln tornade upp sig. Och lagom som vi ätit klart ändrades vädret plötsligt. Mulet på hela himlen och rejäla vindbyar kändes svalkande och luften blev helt annorlunda. Någon enstaka regndroppe kändes. Utan brådska dukade vi av och flyttade oss och alla möbler upp på altanen under tak. Precis lagom i tid, för när vi satt där med kaffet kom regnet. 

Bara nån timme senare var det helt vindstilla och strålande sol igen, men då hade kvällningen närmat sig och det blev aldrig så där pressande. Vi satt där och bara njöt.

Augustikväll

Dagen har varit väldigt varm - bortåt trettio grader - och ganska solig. Underbart men samtidigt lite påfrestande.

I kvällningen satt vi ute och åt god middag och hade trevligt, och efteråt stannade vi kvar bara för att det var så skönt.
Temperaturen låg strax under tjugo och det var så njutbart efter dagens hetta. 

Fullständigt stilla, inte ens asparnas blad rörde sig. 

Syrsorna spelade högljutt och det hördes glada röster från huset intill. 

Trädliljans ljuvliga doft bäddade in trädgården och letade sig även upp till oss på altanen. 

Mörkret föll men vi satt kvar ändå. 

Någon stjärna syntes mellan trädkronorna.

Kvällen kändes mjuk på något sätt, och väldigt vilsam.

Tacksam!

Liljan

När vi bodde i Madesjö fick vi en trädlilja av grannarna, då dess doft letade sig in i huset och blev för starkt för dem. Hos oss fick den en plats långt från sovrumsfönstret och gladde oss otroligt. 

När vi skulle flytta grävde vi upp en del av den och tog med oss. Länge fick den stå i en kruka och jag var orolig att vi plågat den mer än den skulle klara. Men sen den kommit i jorden har den växt och satt knoppar. Glädjande är att det inte finns några liljebaggar här omkring så bladen är hela och fina. 

Häromdagen slog den första knoppen ut. Jag jobbade hemifrån och kunde följa dess utveckling med kameran. Den kvisten, med en enda ensam blomma, står nu inne i hallen och den ljuvliga (men starka) doften finns både i trädgården och inomhus.

Kvällen innan

Kvart i åtta

Kvart över nio

Halv elva

Kvart i ett

Tre

Kvart över fem

Nästa morgon

Älgbanan

Dags för skytteträning ihop med jaktlaget. 

Eldsjälarna på älgbanan i Helgesbo är värda en stor eloge. Med gott humör lägger de kvällen på att fixa med allt så vi kan skjuta. Och de tar alldeles för lite betalt dessutom. 

Vi fick ett par timmar med nyttig och nödvändig övning blandat med trevligt småprat, kaffe och planering av vad som ska göras på jaktmarken.