En fågel skrek lite ödsligt, först nära och sen allt längre bort.
Ett rådjur skällde på avstånd.
Ett litet djur med korta ben sprang förbi i det prassliga gräset.
Lampan på spridaren tändes några gånger under kvällen, men jag kunde inte se något djur som tänt den med sin rörelse. Nåja, det finns små djur.
Brus från vägen en bit bort.
I övrigt var det ganska tyst och händelselöst i skogen.
Jag kom ut strax efter åtta och räknade med att sitta två timmar, då skulle jag komma hem ungefär när Jonas kom från jobbet. Klockan blev kvart över tio och jag skulle precis plocka ihop. Då hör jag tydliga steg som närmar sig. På med hörselkåporna och tände lampan på bössan. En hel rad med halvstora brungrisar (och en ljus fläckig) kom traskande. Men de var visst bara på genomresa och tänkte uppenbarligen inte stanna vid foderspridaren. En efter en gick vidare och jag insåg att skulle jag skjuta någon ikväll så fick jag fånga tillfället. Nästa gris som kom in i sökaren följde jag där den gick med fin bredsida vänd mot mig.
Skottet gick. Och jag hörde springande steg åt olika håll. Men sen då? Var var min gris?! Ner ur tornet och fram till skottplatsen med den gröna ficklampan i handen. Ingen gris syntes till. Suck!
Jag gick tillbaka till bilen och tog på mig pannlampa istället. Sökte sen av området bortanför spridaren. Efter en kort stund såg jag stora blodspår. Följde dem, och där låg grisen. En liten galt.
Tror det är tre månader sen jag senast sköt ett vildsvin så nu var det verkligen på tiden. Som vanligt tacksam att allt gick bra och förundrad över vackra vilda djur i vår natur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar