Bara vävning

Den mest intensiva jaktsäsongen är över nu. Visst kan jag sitta ute och vänta på vildsvin vilken natt som helst, men nu är det för kallt för mig. Så nu är det lite paus med jakten.

Odlingssäsongen borde ha börjat. De mest långsamtgroende och -växande fröna borde redan ha kommit i jorden. Men jag har inte haft lust. Fröna får helt enkelt vänta tills jag vill.

Allting har sin tid.

Men den tredje hobbyn är det högsäsong för. Jag smiter ner i min vävkammare varenda dag. De veckor Jonas jobbar kväll går jag nästan bara upp för att promenera med hunden.

Solvandet av den breda väven som ska bli möbeltyg går framåt. Jag har gjort två tredjedelar och börjar se slutet närma sig.

Och sittunderlaget med ryaknutar av ull är så jätteroligt. Nu är sittdelen klar och jag ska väva en undersida. Själva sittunderlaget blir alltså dubbelt för att skydda ullen underifrån. 

Men jag inser att jag gjort knutarna alldeles för tätt. Det är en galet tjock och tät dyna jag gör. Nu gör jag en knut över två lyfta varptrådar och hoppar över en tråd innan nästa knut. Raderna av knutar är var tredje inslag. Detta var information jag hittade i en beskrivning av en ryamatta med vanligt garn. Men mina tussar (lockar) av ull är ju mångdubbelt tjockare än ett ryagarn. Så nästa sittunderlag hoppar jag kanske över fyra trådar mellan knutarna (ska bara räkna så det går jämt ut på bredden) och kanske knutar var femte inslag, eller var sjunde. Jag får prova mig fram.

Det här sittunderlaget kommer att bli världens tjockaste och tätaste, och antagligen varmaste. Det ser jag fram emot.

Så här: 

Väven är tuskaft. Jag trampar ner en trampa. Lägger in ull som ryaknutar och slår in en trasa i samma skäl. Två inslag till. Eftersom knutarna hamnar på var tredje inslag är det alltså inte samma skäl som förra knutraden.

Jag väver ett får! ;)

Jag tar små buntar av obehandlad ull och knyter som rya i min väv. En lock i taget, en del tunnare andra tjocka, beroende på hur ullen själv vill. Jag tror jag gör ryaknutar (efter vad jag kunnat googla mig fram till). Knutarna gör jag över två höjda trådar, och så hoppar jag över en tråd innan nästa knut. Och så har jag inslag av grå t-shirttyg. Var tredje inslag gör jag en ny rad med knutar. Resultatet är tätt, ulligt och mjukt.

Och det är superkul att väva det. Innan trodde jag knutarna skulle vara tidsödande och att arbetet skulle gå långsamt. Men det är verkligen roligt och lätt.

Det ska bli sittunderlag. Jag har anledning att tro att det kommer att bli världens varmaste, mysigaste och snyggaste sittunderlag.

Hur jag solvar och skedar

Jag har gjort inlägg om detta förut, men det tål att visas igen. Jag är väldigt nöjd med mitt sätt. Kanske kan det inspirera dig. Gör du på nåt annat smart sätt får du jättegärna berätta det i en kommentar. Det finns ständigt nya saker att lära sig och ständigt nya sätt att upptäcka.

Jag placerar skälstickorna långt in i vävstolen. Här är de knutna till en stång som är fastsatt parallellt med skaften. Ibland har jag två reglar fastsatta på andra ledden genom vävstolen (från garnbom till slagbom). Då kan jag mer modifiera var jag vill ha skälstickorna så de kommer på lagom avstånd.

Slagbommen placeras så nära skaften som möjligt.

Bröstbommen tas bort för att jag ska kunna sitta nära det jag jobbar med. Skeden placeras "liggande" i slagbommen.

Jag mätte vilken ungefärlig höjdskillnad jag har för att kunna arbeta bekvämt: Slagbommen på det lägsta möjliga, översta skaftkäppen 15 cm högre och skälstickorna ytterligare 10 cm högre.

Allt detta gör att jag kan sitta med ganska rak rygg, och underarmarna vilande på slagbommen. Bra arbetsställning alltså.

När varpen gått genom solv och sked fäster jag dem med påsklämmor. Det gör att trådarna hålls i rätt ordning och lagom spända. Redo för nästa moment - framknytningen.

Tre filmer där jag visar och berättar hur jag gör 

Pådragning

De senaste dagarna har Jonas och jag dragit på två vävar nere i min vävstuga.

På den stora vävstolen drog vi på en bred och tät bomullsvarp som ska bli nytt tyg till matsalsstolarna. Jag experimenterade med att låta varpflätan gå en annorlunda väg, för att slippa ta bort slagbom och solv. Det funkade rätt bra. Även om jag fick en intressant position för att komma åt att reda ut lite trassel.

Jag kommer definitivt att använda den här vägen för varpen fler gånger. Men nästa gång ska jag vara noggrannare när jag fördelar varpen i redkammen, och så ska jag låta redkammen vara före skälet. (Skriver detta för att påminna mig själv, inte för att informationen är högintressant för så många andra).

Den andra väven hanterade vi traditionellt. Den är i mattvarp och rätt smal. Jag planerar att lägga in obehandlad ull som ryaknutar, och väva varma, mysiga sittunderlag. Det ska bli kul att ge sig på det. Har ingen aning om hur det kommer att bli.

Vinterskog

Idag är sista lördagen i januari, så idag var sista gången för säsongen som vi i jaktlaget ägnade oss åt löshundsjakt. På morgonen tvekade jag om att följa med - det var ganska kallt och sängen var skön.  Jag är så glad att jag bestämde mig för jakt. Det var så fint! Skogen är magiskt vacker alla tider på året. Här några bilder från idag och förra lördagen.

Fina fisken

Jag måste visa några bilder från det stora, fina akvariet Poema De Mar i Las Palmas.

En annan dag på jobbet

Somliga dagar på jobbet liknar inte de vanliga. Delar av vårt arbetslag var i Pukeberg en hel dag. Bara en liten del av tiden hade vi möte och avhandlade några punkter. Fokus låg på annat: Vi tittade runt i de inspirerande och kreativa miljöerna. Vi ägnade ett par timmar åt att skapa en "tillsammanskrona" på hemslöjden och vi fick en guidad tur på designarkivet. Jättetrivsam dag. Kul att göra något så annorlunda på jobbet. Och kul att skapa med händerna tillsammans med kollegor.

Material att använda: ull, garn, kläde, tråd, halm, knappar, pärlor och goda råd

Så här kan en "oro" eller "tillsammanskrona" se ut

Mina två första försök. Halm, ull, pärlor

Full aktivitet

Slutprodukten

Skisser på designarkivet

Tyger av Age Faith-Ell