Rävlanda, mellan Borås och Göteborg, var målet för resan. Där hämtade vi en vävstol. Det är en Öxabäck med kontramarsch och jag är så förväntansfull att få börja använda den.
"Ännu en vävstol?" kanske någon undrar. Ja, den vi hämtade i Karlskrona för nåt år sedan är visserligen snygg, men inte jättebra att väva på, så den ska få lämna sin plats åt Öxabäcken.
Vävstolen fanns i en vävstuga och jag gick runt och tittade på alla vävar. Det är så inspirerande att se vad andra gör!
Jag har länge tänkt på att väva ett möbeltyg att (låta) klä om stolarna till vårt matbord. Möblerna är fina, men några av dynorna är väldigt slitna. Jag har en dröm om att hitta ett tyg som liknar originalet. Men när jag såg det här möbeltyget insåg jag att det kanske räcker med rätt färgställning. Det här var snyggt och ändå enkelt. Nu fick jag lust att ta tag i det där med tyg till mina stolar.
Färgskalan är kanske inte den jag skulle välja. Men jag föll för idén. Detta är övre delen av ett draperi som hängde framför en dörröppning. Sju "remsor" som bara sitter ihop i de smala ränderna. Olika men ändå lika, och så lite slarvtjäll på den mittersta remsan. Grov kvalité med mattrasor och (tror jag) mattvarp. Lekfullt och fint.
Handdukar har jag inte vävt än, men det finns också i min tanke. De här var vävda med väldigt tunt garn i de ljusaste ränderna i varpen. Och som min värdinna sa: "En handduk kan man ta med istället för en blomma, handdukar använder alla."
Löpare med lite julkänsla. Hjärtan inplockade för hand. Jag tänkte genast på att det skulle vara lättare att lösa med skaftväxling. Bilden är uppochner för jag var tvungen att fota inne i vävstolen för att få se rätan på löparen.
Den här är också tagen inuti vävstolen. En duk i skimrande lin. Vävd med hjälp av en dragutrustning. Också något jag drömmer om att få prova nån gång
Svart trasmatta som hängde på väggen. Väldigt vackra bårder i slavtjäll. Färgerna var så finstämda och väl avvägda. Detalj nedan.
Det här är också inspirerande: hur man organiserar alla dessa prylar som går åt till vävningen. Här är det vävspännare som hänger på väggen sorterade efter längd
På bordet där vi bjöds jättegott fika låg den här löparen. Den drog blickarna till sig med sina snygga färger, och för att den var så där lagom osymmetrisk.
Inser nu att jag glömde ta kort på den somriga duken i engelsk tuskaft som just klippts ner från vävstolen jag tog med mig hem. Ytterligare en teknik som inte är komplicerad men vacker. Det finns mycket mer som jag skulle vilja prova, än vad tiden medger. Men det är bra - så länge jag vill, kommer det finnas nya saker att testa och göra.
Stort tack till Öxabäckens tidigare ägare som kontaktade mig och erbjöd mig att köpa den, och som också bjöd på fika och förevisning av vävstugan. Vi hade en toppendag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar