Vävtankar i årsskifte

I mellandagarna började jag på en ny rutig matta, Det ska bli sängmattor till vårt fina sovrum. Den här ska ligga till höger och spegla vattenblänket i det ljusblå. Sen funderar jag på om den vänstra ska bli likadan, eller om den istället för ljusblå ska vara ljus beige så att den stämmer mer  med den döda trädstammen. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Vad tycker du?

Dessutom har jag fått en beställning på en stor duk. Så pass stor att den inte ryms i min vävstol. Så nu ska jag ta chansen att lära mig dubbelvävning. Alltså att man väver två lager över varann, och som sitter ihop en ena kanten. Det ser jag fram emot.
För att reda ut det här med dubbelväv blir duken i tuskaft. Men jag ska randa den på längden i några olika nyanser av vitt, oblekt, beige, grått och svart.
Varpen blir i cottolin men jag har inte bestämt mig för inslag än: Det funkar ju med cottolin. Men den väv jag kikar lite på (för att räkna rätt) har ett lite tunnare lingarn i inslaget och det är väldigt snyggt. Och så är jag sugen på att testa hur det blir med lite grövre lintow som jag har ganska mycket av.
Jag ska göra en halvmeter provväv med de olika inslagen och se hur det blir. Då får jag också veta hur mycket det krymper i tvätten. Och jag kan förvissa mig om att jag tänkt rätt i vändningen mellan de två lagren. I provet kan jag ju testa hur det blir med olika färger i inslaget också.
Det tar alltså ett tag innan duken är på gång på riktigt. Men det är kul att planera och räkna. Och väldigt roligt med en beställning.

Passar på att önska dig, vem du än är som läser det här, ett riktigt gott och välsignat 2018.

Julklappsvävar

Den här hösten har jag vävt julklappar. Det finns en sån glädje i att göra något till någon och försöka få det att passa just den personen, att välja färger efter vad den tycker om och att tänka en massa goda tankar om personen medan en varpar, solvar, väver osv. Jag tycker att jag liksom "vävt in" av min kärlek till mottagaren.
Det var roligt att ge bort, och det möttes också av glädje - lite olika mycket från olika personer så klart. Jag får hoppas att även den som var minst entusiastisk antingen hittar ett användningsområde, eller ger presenten vidare till någon annan som kan behöva den.

Jag har vävt många tabletter. De flesta i par med samma bottenfärg, men med olika kontrastfärg. Jag tänker mig att man har sin "egen" rand, och gästen/gästerna får andra.

Vävinfo för intresserade nördar:
Som utgångspunkt har jag haft Månadens väv för juni 2010 på Riksvävarnas hemsida. Kypert i fyra olika varianter - en variant i varje av de fält som bildas av en rand i varpen och en i inslaget. Bara fyra skaft och trampor behövdes. Både varp och inslag är cottolin (utom den mörka randen i varpen, den är lin).

Först ut är fyra rosa tabletter till mina föräldrar. Efteråt tänkte jag på att de kanske inte får plats på deras runda köksbord, men då får de väl bli bakdukar eller något annat.

Våra ungdomar fick två tabletter var (dator och skärm gör inte färgerna rättvisa)

Grå botten och grön resp blå rand 

Lila tabletter, en med gul och en med grå rand

Blå bottenfärg, med vit resp varmgul rand

En ensam vinröd tablett med gulorange rand

 Och så en trekantssjal i ull till min syster. Rött, mörkgrå och nästan vitt passar henne. När jag först läste om att man kunde väva trekantigt kunde jag bara inte förstå hur det skulle gå till. Men när sen beskrivningen dök upp i Vävmagasinet nr 1 2017 så var det ju inte alls omöjligt.
Jag har såklart anpassat mönstret lite. Dels för att min vävstol är inte lika bred som den i beskrivningen. Dels för att jag hade inte tillräckligt mycket garn av två färger så det fick bli tre. Men det blev minst lika snyggt tycker jag.

Dan före dopparedan

Jag är så tacksam över att jag mår bättre idag. Inte helt fri från förkylningen. Men det har vänt. Det räcker för att göra mig glad och hoppfull. Visst har jag kroknat idag också och sovit en stund på soffan, men jag har orkat så mycket! Och tillsammans har vi nu fått i ordning på i princip allt vi vill, inför jul.

Intressant att en är extra traditionsbunden just vid jul. (I alla fall är vi det). En del saker kan minska, förnyas, bytas ut eller på annat sätt förändras. Men en del saker "måste" vara som det brukar.
Vi har inte pyntat jättemycket i år (det har funnits jular när det var ren tomteinvasionen i vårt hus). Men några tomtar har hittat upp från någon av lådorna i källaren och står nu och myser lite här och var.

Annars är krubban den viktigaste juldekorationen. Och röda dukar och många ljus. Och en sak som är självskriven är att vi byter till jul-lakanen. Just lakan är kanske inte den viktigaste detaljen hos andra. Mitt ex hade som barn fått ett lakan som var broderat med gran, tomtar och texten som önskade honom en god jul. När våra barn var små gjorde hans syster likadana lakan barnen och till mig. Och för några år sedan gjorde jag ett till Jonas. De är så fina, tycker vi

I förmiddags gjorde jag klart de sista julklapparna. Tänk så roligt att jag hann allt jag ville! Och så slog jag in några paket. Bland annat en present som tack och lov kom med posten igår. Det var i grevens tid för det var sista dagen med postgång innan jul. Vi hade beställt det för ett bra tag sen och trodde säkert det skulle kommit för flera dagar sedan, så lättnaden var stor när den äntligen landade i brevlådan.

Idag har en salig blandning av juldofter spridit sig från köket.
Julkola enligt vårt gamla (hemliga) familjerecept.
En ny sorts kola/fudge med vit choklad och ett täcke av torkade, pulvriserade röda vinbär. Supergod kombo! Men de var lite trixiga att få till konsistensen på så det blev många smulor (men de passade på vaniljglass till efterrätt så det var ingen större skada skedd).
Julskinkan som ugnsbakades och sedan griljerades.
Glögg som vi drack medan vi pyntade och fixade.
Och så leverpudding. En rätt jag absolut vill ha på julbordet. Sååå gott. Kokt riven lever blandas med tjock risgrynsgröt, sirap, russin och vitpeppar i lagoma mängder (finns inga mått angivna i mitt recept, bara att köra på känsla) och som sen hälls i en form och körs i ugnen till en fast pudding som serveras med lingonsylt och skirat smör. Mmmmmums.

En annan sak som gläder mig mycket är att Kajsa kommit hem till jul. Hon och hennes söta katt bor i gästrummet. Vilket gör jakthunden i huset MYCKET intresserad av gästrummet. Vi brukar klara att hålla dem åtskilda. Ja, hunden och katten alltså! Kajsa får umgås med vilka hon vill.

Nu stillnar kvällen av och lugnet lägrar sig. Julen är välkommen hit.

Min magiska symaskin

När jag var 20 år fick jag en symaskin av mina föräldrar. Den har gått rätt många mil vid det här laget. Någon gång vet jag att den varit på service, men annars har den varit mig trogen i alla år.

När barnen var små sydde jag väldigt mycket barnkläder på den. Både till mina tre ungar, men också på beställning. Jag har sytt klänningar till mig, snygga västar till man och svåger. Och faktiskt har jag lagat en kaftan och sytt en balklänning. Så den har varit med om skilda äventyr.

Under flera år stod den sedan oanvänd, utom då något behövde lagas. Lusten och intresset att sy fanns inte längre. Jag gav bort alla mina tyger till ungdomarna.

Men nu gör den sitt återtåg.
En del av det jag väver behöver fållas. Jag har gjort löpare, många tabletter i olika varianter och ett stort duktyg. Är de handvävda ska de ju fållas med stil. Och många menar faktiskt att man måste fålla för hand. Det tycker inte jag. Om jag skulle lägga det kravet på mig själv, skulle alla vävda alster bli liggande i ett skåp i väntan på en fållning som aldrig kommer att bli av. Hellre då fålla på maskin och ha glädje och användning av det jag gjort.

Och det är här min symaskin kommer in i bilden. Den har en inställning för "osynlig fåll". Tre rattar ställs in, nålen sätts i läget åt höger och så byter man pressarfot till en ämnad för ändamålet. Tyget måste vikas enligt instruktion och sen är det lite pyssligt att få till stygnbredden och styrskenan på pressarfoten så att stygnen hamnar exakt där de ska. Men när man väl fått till det är det bara att "tuta och köra". Snabbt och hållbart. Och inte ett spår av stygn på framsidan. Det är som magi!

Avigan upp, och så några vikningar

Den smala kanten till höger blir sick-sackad och ibland går ett stygn ner så det fäster precis i kanten på det övre vecket.

När man viker ut syns den sick-sackade kanten på avigsidan 

På rätsidan syns inget. Ingen söm går igenom här, den har bara tangerat baksidan av tyget

Firande i Dalarna

Grattis på 25-årsdagen Mikael!

Vi började firandet med bakelser till fikat. Mormor och morfar var med via skype eftersom deras förkylningar hindrade dem från att följa med på resan, vilket annars var planerat. 

Bakelse med "pepparkaksgubbe"

Mikael visar mormor och morfar glas-schacket via Skype

På kvällen, när Oskar anslutit åkte vi till Green Hotell i Tällberg för att äta födelsedagsmiddag. Det är alltid så vackert och gemytligt där. Och julbordet var gott och sällskapet det bästa. 

Lite suddigt, men fint ändå. Mina älskade pojkar! <3

Nästa dag åkte vi alla fyra till Rättviks julmarknad, strosade omkring och tittade på det som såldes, köpte några julklappar, värmde oss med fika/lunch på ett café och hade det trivsamt i största allmänhet. 

Sen måste vi ju njuta vårt eget traditionella julfika med vaniljhorn, mjuk pepparkaka och saffransbröd. 

Paketleken innehöll en del knasiga presenter. Men det fanns så klart seriösa och efterlängtade julklappar också. 

I kvällningen åkte Jonas och jag in till Leksand för att lyssna på julmusik i kyrkan. Den duktiga kyrkokören spred julkänsla med både vanliga och ovanliga sånger. Sen passade vi på att fota de fina ljusen över gatorna. Det är "leksandsband" berättade Mikael.

Risgrynsgröt och skinkmackor inne i värmen efter att vi skickat upp ett par rislyktor mot den stjärnklara, kalla natthimlen.
Vi fick verkligen jul tillsammans, i värme och glädje. Och tänk - om en vecka är det dags att fira jul igen!

Hej mitt vinterland

60 mils hemfärd bjöd på den vackraste resan i mannaminne. Nästan allt vi pratade om var hur vackert det var.

Hela dagen var resvägen och naturen omkring oss som ett julkort:

Naturen inbäddad i mjukt snötäcke.
Strålande sol som steg över bergen när vi startade resan.
Gnistrande rimfrost med tusen kristaller som reflekterade ljuset.
Kall blå himmel.
Granar tyngda av snö.
Ånga som steg från älvar och sjöar.
Tjock rimfrost som fick varje grässtrå att bli som en blyertspenna.
Klumpar av snö på tallstammarna där det måste ha blåst när snön föll.
Solnedgång med samma färgskala som på morgonen.