Jag är inte i fas med dygnet.
Men det beror inte på att vi ändrade till sommartid för ett par veckor sen. Det är alltid så här. Mer eller mindre.
Varje morgon är en kamp att ta mig ur sängen. Den är aldrig så varm och skön och ljuvlig som på morgonen. Och så dags på dygnet kan jag alltid sova en stund till. Eller bara ligga kvar ett tag (vilket ofta medför att jag somnar). Och när jag väl tar mig upp är jag seg och trög. En ledig dag innebär helst lång sovmorgon och långsam förmiddag. Sen är jag redo att uträtta storverk ;)
Och på kvällarna är jag oftast vaken och har lust att göra en massa saker - storverk t.ex. Jag måste verkligen övertala mig själv att gå och lägga mig för jag vet ju att jag behöver sova. Men det finns nästan alltid något mer man kan göra, när man ändå är vaken.
Jonas inre klocka fungerar ungefär tvärt emot min. Många kvällar slocknar han tidigare än han skulle vilja. Och när det är morgon vaknar han och kan gladeligen stiga upp och ta tag i dagen ganska direkt. Jag är helt oförstående.
Det är hyfsat opraktiskt att vi går i skift på det sättet.
Men en fördel är att det faktiskt får mig att komma isäng tidigare numera.
En annan fördel är att det alltid är någon av oss som är hyfsat skärpt om det behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar