Kan man ha en liten släng av bipoläritet?! Eller måste det ta sig uttryck i stora svängningar som påverkar hela ens liv? Jag vet inte. Jag är inte ett dugg påläst.
Men det finns sådana där dagar. Då allt är tungt och mörkt utan någon anledning alls. När jag bara vill krypa ihop under en filt och inte behöva förhålla mig till något eller någon.
Idag är en sådan dag.
Jag ser att himlen är alldeles blå, jag känner att solen värmer, jag är på mitt jobb som jag gillar, jag vet att jag är älskad, jag är frisk, jag har ett hem och intressen att komma hem till, snart är det helg. Objektivt finns det inte någonting att klaga på. Men ändå infinner sig inte mitt leende idag, bara tjockt med tårar bakom ögonlocken. Och ingen energi för något alls.
Nej, du behöver inte tycka synd om mig.
Men försök att se mig som den jag är om vi möts idag (eller någon annan sådan här dag). Tillåt mig att vara mig själv, även när jag inte är så glad och sprudlande som du är van vid. Ha lite tålamod och överseende.
Jag behöver en kram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar