Det är alldeles för länge sen jag passade gris på en åtel i skogen. Det insåg jag när det äntligen blev av.
Jag satt där i mörkret och tystnaden (nåja, stadens brus hördes en hel del på avstånd). Ögonen njöt och vilade i långa avstånd i mörker till skillnad från det ständiga tittandet på skärm som jag annars ägnar mig åt. Full koncentration på vad hörseln registrerade av knak, vattendropp och andra små ljud från skogen. En svag men tydlig doft av tjära gjorde inte upplevelsen sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar