Jag satt ute vid grannarnas åkrar och väntade på vildsvin igår kväll. Första kvällen på väldigt länge.
Och det var en fantastisk kväll. Fullmånen ersatte nattmörkret med ett blekt, kallt ljus. Stjärnorna vandrade sakta över himlen. Det var vindstilla (nästan hela tiden) och inte jättekallt. Jag satt och tog in alla ljud i vårnatten.
Rådjuren skällde när de skrämdes undan av mig.
Ett par harar for omkring på fältet.
En vindil som brusade fram genom trädtopparna och sen stillnade ut igen.
Tranorna trumpetade högljutt upprepade gånger bortifrån sjön och området där omkring.
Ugglor hoade ibland, så där ödesmättat och vemodigt.
Tunga vingslag, kanske var det svan som flög nånstans över mig.
Ett gäng mesar kvittrade förbi. Är det inte för sent för de småttingarna att vara ute vid midnatt?!
Det lilla prasslet i torra fjolårslöv avslöjade att smådjur rörde sig i närheten.
Och så lite större knak i skogen ett par gånger. Men inga djur som kom fram.
Efter tre timmar hade jag ont i ryggen av att sitta stilla och var så pass kall att jag valde att avbryta och gå hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar