För flera år sedan hände följande:
Jag gick förbi en reception som skulle stänga för dagen. Utanför dörren fanns ett bord med böcker och allehanda saker till salu. Nu var det en ensam person som skulle stänga och låsa, men först lyfta in bordet och alla saker. Jag uppfattade situationen och tog tag i ena sidan av bordet och så lyfte vi in det genom dörren. Det tog mig säkert 30 sekunder. Men vilken skillnad det gjorde för personen som slapp plocka ihop allt och bära in travar av böcker och buntar av annat innan bordet var tömt och kunde tråcklas in genom dörröppningen.
Det blev så tydligt att den handlingen, den tjänsten, var olika stor i sina båda ändar. För mig - som utförde tjänsten - var det ju ingenting. För den mottagande personen betydde det så mycket.
I tanken har jag återkommit till den där händelsen många gånger. Kanske är det alltid så med tjänster vi gör för varann. De är så små att göra. Och samtidigt så stora att ta emot.
"God bless you" säger kvinnan som tigger utanför affären när jag lämnar över det hon bett mig handla. Men det är ju jag som skulle be Gud välsigna henne. Hon som ger mig en vardaglig möjlighet att dela med mig av mitt överflöd.
Personen före mig i tvättkön på macken, bad mig om hjälp att mata in koden i maskinen. All information stod på svenska och det språket behärskade inte personen ifråga. Det kostade mig ingenting att hjälpa till. Men tacket som jag fick har burit mig i flera dagar: "I will pray for you tonight".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar