När nu krig mullrar i Europa känns det viktigare än nånsin att fokusera på det goda och ljusa i tillvaron, stort som smått. Utan att för den skull blunda för det hemska som händer och medmänniskors nöd.
Det är inte mycket jag kan göra. Men det lilla jag kan - det vill jag göra.
Så jag fortsätter låta fyren sprida nån sorts ljus till dem som hittar hit. Och jag sätter in pengar till organisationer som på plats stöttar människor som lider. Och så ber jag för fred och försoning. Det är det största jag kan göra.
Idag läste jag en text med rubriken Det svaga ljusets välsignelse av Charlotte Frycklund. Hela texten är läsvärd och finns här. Men jag fastnade särskilt för två meningar mot slutet:
"Ett svagt ljus, buret av en trasig vän, kan göra natten uthärdlig.
En svag bön, mumlad av en sorgsen själ, kan göra mörkret ljust."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar