söndag 6 mars 2022

Det femte trädet

Nu är även det största äppelträdet beskuret. För att klara av det behövs den stora, tunga stegen som jag inte kan flytta själv. Det var mycket döda grenar i kronan som jag rensade bort, flera grenar som stack rakt upp mot himlen och så ett virrvarr av hängande grenar och kvistar längre ner. Kroppen var trött när jag äntligen var klar. 

Högt. Ja.
Men förra året tog jag ner det till bara halva sin höjd.
I år blev det mer finlir.

Det finns så klart alltid mer som kunde putsas eller kortas in. Men nu får det vara för i år. Nu är jag nöjd med min insats. Alla de gamla äppelträden är rejält genomgångna och beskurna. Trots att jag bara är en glad amatör som trädbeskärare, så tror jag att jag gör något bra när jag tar hand om träden som inte skötts om alls på väldigt många år. Hoppas att träden också tycker det.

Det finns faktiskt två träd kvar men de räknas inte in i samma kategori:
Det ena planterade vi förra året så det är väldigt litet och kommer inte ta lång tid att göra beskära.
Det andra är ett gigantiskt träd - som en sparbanks-ek - och blir helt översållat av äpplen. Men det är pyttesmå äpplen som varken människor eller djur vill äta, så vi räknar det inte som ett äppelträd. Vi tänker på det som ett träd. Som råkar ha äppelliknande frukt. Men som inte behöver beskäras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar