Vi ses igen moster Britt

Min moster Britt har gått bort. Under många år har hon kämpat mot en sjukdom som successivt gjort henne svagare och orörligare. På ett sätt är det gott att hon nu får vila från all kamp, all sjukdom och allt svårt. Nu får hon vila hos Gud där inget ont och ingen sjukdom finns. Och hon får glädjas tillsammans med dem som gått före. Men för oss som är kvar är det tomt utan henne.

Begravningen var så vacker. Prästen talade om hennes liv som en väv, och att i den väven syns mycket - familjen, scouterna, djuren på gården, humorn, omsorgen, vävningen mm. Och han sa att vi alla ser olika detaljer i hennes livsväv eftersom vi alla har olika perspektiv. Han sa "Ta rygg på Britt och låt henne bli ett föredöme på område efter område när du väver ditt livs väv."

Några av barnbarnen bar kistan. Det är för mig en så stark bild. Hon har så många gånger burit dem (i sin famn, i sina böner, i omsorg av olika slag) och nu var det de som fick bära henne. Vid minnesstunden var flera av barnbarnsbarnen med och det var så gott. De små bär (och är) vår framtid och det behöver vi påminnas om, särskilt i stunder som denna.

För mig har hon och hennes man varit ett föredöme i att visa varann kärlek. Jag är så tacksam för alla goda minnen jag har med henne. Och jag ser fram emot att en dag få möta henne igen.