Summering 2019

Tacksam för året som ligger bakom.

Det största som hänt är ju att vi lämnat huset på Näsmans väg och flyttat till Bällsjö. En liten gård med oändliga möjligheter och plats för tusen projekt beläget på en andlöst vacker plats. Vi är så lyckliga att få bo här.

Och det tyngsta detta året var att vi måste skiljas från Bimbim - den älskade vovven som troget följt oss en bit av livsvägen, och gjort den lite ljusare, lite bättre.

Två (!) utlandsresor. Las Palmas i januari då vi mest promenerade, solade och tittade på folk. Och så Garda i norra Italien på försommaren ihop med bästa vännerna. Vi åkte runt och tittade på mycket: Venedig, Verona och många av de små städerna runt Gardasjön.

Och så mycket av det där vanliga som utgör livet:
Jakt. Ganska många vildsvin, och ett rådjur. Men också styckningskurser.
Vävning. Egendesignat möbeltyg och sittunderlag av ull, och kurs ihop med mamma
Odling. Sparris kunde vi skörda i år, och jordärtskockor
Familj. Tre studenter, ett bröllop, en examen men också en begravning.
Jobb. Bygge av mini-studio

Ser fram emot året som kommer.

Amaryllis

I mina köksfönster just nu. Fyra lika men ändå helt olika blommor. Amaryllis är en av mina favoriter, oavsett färg. 

Kreativitet

En ny älgtrofé hänger på vår vägg. Den är lite (mycket) olik andra troféer. Den är mjuk och fluffig och liknar en blandning mellan älg och teddybjörn. Jättehärlig.

Kajsa har gjort trofén åt oss. Dessutom har vi fått vantar och sockor av henne, och nu håller hon på att virka en jacka/kofta. Hon är så otroligt kreativ och skapar så mycket vackert.

Häromdagen tittade jag på böcker som Jonas syster vikt mönster i. Vi var flera stycken som förundrades så nu har vi bokat upp en kväll då hon ska ge oss en kurs. Det ska bli kul.

Mellandagar

Mellandagar är en bra uppfinning, särskilt för oss som har flera lediga dagar.

En riktigt rolig dag hade vi i Mönsterås ihop med mamma, pappa, syrran och en del av syskonbarnen.
En dag hemma med en massa småfixande och plock. Skönt när en del blir gjort utan att det är stressigt.
En kväll åt vi upp de sista resterna av julmaten, och sen avrundade vi med kräftor och räkor. Mums

Med andra ögon

För en månad sedan invigdes en ny altartavla i en kyrka i Malmö. Den är målad av Elisabeth Ohlson och heter Paradiset. "Tavlan visar att guds kärlek omfattar alla människor, att alla människor är skapade till guds avbild. Där ingår också att människor är skapade till att älska andra människor av samma kön" säger prästen. På tavlan finns två Adam och två Evor. (Läs mer här)
För mig är det är en ovan tanke trots att hbtq-aspekten är viktig för mig, och trots att jag tror att Gud skapat världen, men att det nog hände under miljontals år. Jag tror för övrigt att han fortfarande skapar - att allt som lever finns till därför att han vill ha det så.

Kajsa hjälpte oss att julpynta, precis som tidigare år. Hon ställde fram krubban och gjorde fint. Men tittar man noga ser man att allt är inte som det brukar vara i stallet.
Vi har två uppsättningar figurer, men bara ett stall, så den som plockar upp det brukar välja vilka figurer som ska vara med. Kajsa tänkte annorlunda i år:

• Att de vise männen är fler än tre är ju inget konstigt.
• En kvinnlig herde är kanske lite mer ovanligt - men varför inte? 
• Men två Jesus-barn?! Nej det tror jag inte på.
  Men jag skrattar och låter dem ligga kvar. Skavföttes.

Vi ses igen moster Britt

Min moster Britt har gått bort. Under många år har hon kämpat mot en sjukdom som successivt gjort henne svagare och orörligare. På ett sätt är det gott att hon nu får vila från all kamp, all sjukdom och allt svårt. Nu får hon vila hos Gud där inget ont och ingen sjukdom finns. Och hon får glädjas tillsammans med dem som gått före. Men för oss som är kvar är det tomt utan henne.

Begravningen var så vacker. Prästen talade om hennes liv som en väv, och att i den väven syns mycket - familjen, scouterna, djuren på gården, humorn, omsorgen, vävningen mm. Och han sa att vi alla ser olika detaljer i hennes livsväv eftersom vi alla har olika perspektiv. Han sa "Ta rygg på Britt och låt henne bli ett föredöme på område efter område när du väver ditt livs väv."

Några av barnbarnen bar kistan. Det är för mig en så stark bild. Hon har så många gånger burit dem (i sin famn, i sina böner, i omsorg av olika slag) och nu var det de som fick bära henne. Vid minnesstunden var flera av barnbarnsbarnen med och det var så gott. De små bär (och är) vår framtid och det behöver vi påminnas om, särskilt i stunder som denna.

För mig har hon och hennes man varit ett föredöme i att visa varann kärlek. Jag är så tacksam för alla goda minnen jag har med henne. Och jag ser fram emot att en dag få möta henne igen.

Värme

På julafton kom mycket att handla om värme:

Jag delade ut jultröjor till familjen. Mjuka och lagom varma. Fina eller fula eller roliga är en smaksak.

På julbönen i kyrkan var både budskapet och gemenskapen varm.

Både Jonas och jag fick hemstickade sockor och vantar så här ska ingen behöva frysa. Och två nya sällskapsspel packades också upp. Att spela tillsammans är verkligen gemenskap och värme. Vi fick också julklappar som värmer andra, alltså gåvobevis för att någon i ett fattigare land fått stöd och hjälp.

För några år sedan höll jag en fem minuters predikan om julens huvudpersoner. Nu ikväll delar jag med mig av den igen. På ett sätt handlar den också om värme.

Julfint

En del traditioner är viktiga att upprätthålla, andra känns okey att förändra. Vi brukar ta in julgranen först dagen innan julafton men i år kom den in ett par dagar tidigare. Vi har valt ut den här hemma på vår gård, det känns lite speciellt och ganska roligt att kunna göra det. Och nu har vi fyllt den med kulor och glitter. Första granen hos oss i Bällsjö kommer alltså från Bällsjö. Bra.

Och den första amaryllisknoppen har slagit ut, lagom ett par dagar före jul. Ännu så länge bara en enda klocka, men fler kommer.

Foto: Kajsa

Söndagen innan jul

Enligt tradition samlas Jonas syskon med familjer ute i skogen för att hugga granar, grilla korv och umgås. De flesta hade redan fixat gran i år, men det hindrade oss inte från att träffas och ha det trevligt runt en eld. Denna gången bjöds det varm ostkaka med grädde och sylt när korven var uppäten. Riktigt bra förmiddag då julkänslan gjorde sig påmind.

På eftermiddagen bjöd grannarna på fika. Vi har verkligen inte lärt känna varan särskilt mycket än men samtalen vällde fram om allt möjligt. Jätteskönt med grannar att trivas tillsammans med. På bordet låg en så vacker duk. Jag associerade till många hopsydda kökshanddukar men det var en stor duk som var vävd i ett stycke. Den skulle jag kunna tänka mig att inspireras av till en egen duk.

Annorlunda adventskalender

Utanför min dörr på jobbet finns en liten hylla som är tänkt att ställa kaffemuggen på medan en låser upp och öppnar. Eftersom mitt kontor ligger granne med fikarummet behöver jag inte stänga när jag hämtar kaffe så jag kan använda hyllan till annat.

I slutet av november satte jag dit tre små tomtar som jag tycker är fina. Tänkte att de får stå där till jul så kan jag ta med något annat sen.

Många passerar mitt rum på väg till och från fika- och lunchrummet och flera la märke till mina tomtar. Och i någons huvud väcktes en idé.
En dag hade tomtarna fått sällskap av en virkad liten grej. Lite kul, tyckte jag.
Ett par dagar senare var den virkade plutten utbytt mot ett träd. Det här var busigt. Jag frågade runt men lyckades inte lista ut vem som låg bakom detta.
Och sen fortsatte det. Inte varje dag, men en eller ett par gånger i veckan byttes grejerna ut. Tomtarna har haft sällskap av en groda, en dinosaur, olika typer av träd, en burk dunderhonung och Bamses stjärnkikare.

Vid ett tillfälle hade vi glöggmys tillsammans och då pysslade några andra lärare till en snögubbe och lite godis. Och häromdagen hade en annan lagt dit ett äpple.

Men i övrigt är det samma person som busat med mig och mina tomtar hela advent. Tänk att en så liten grej kan sprida så mycket glädje. Jag har verkligen uppskattat det, och nästan alla på kontoret har varit medvetna om detta, och nyfikna på vem som låg bakom. Och eftersom jag lagt upp bilder på facebook varje gång något förändrats så är det riktigt många som fått glädja sig över detta #tomtebus.

Idag - sista dagen på jobbet innan långt juluppehåll - gav sig den busiga kollegan till känna. Strongt att hålla det hemligt hela tiden, men skönt att jag till slut fick veta. Stort tack för en rolig "adventskalender"!