Bokrecention: Skillnadens skörd

Jag fick möjlighet att läsa Skillnadens Skörd innan den publiceras, för att kunna recensera den.

Jag trodde att det var en receptbok men upptäckte snart att den var så mycket mer! Det här är en inspirationsbok! Den är full av inspiration om massor av saker när det gäller skörd. Allt ifrån sådd (som ju är en förutsättning för skörd) och förodling och alla möjliga tips, till det som händer direkt efter skörd: när och var och hur man lagrar, hur man kombinerar och hur man tillagar.

Det här är en väldigt blandad bok. Inte blandad i kvalité. Men blandad i innehåll:
Här finns texter, berättelser, reflektioner från olika delar av året, där Sara Bäckmo pratar om sin trädgård, hur hon odlar, sånt hon tänker kring odling, vad de äter just den säsongen, vad barnen gillar och så vidare.
Insprängt finns små rutor med kortfattade tips; de här sorterna trivs att odlas ihop, de här fröerna är bra att så sent på året, så här kan du ta hand om för många tomater.
Och det finns alldeles fantastiska bilder! Att fota mat eller odlingar och få det att se så där gott och levande ut som i verkligheten, det är inte så lätt. Men här har Maria Fors Östberg verkligen lyckats. Man blir så sugen på att genast få sätta tänderna i den där maten, eller odla upp precis de här godsakerna i sin köksträdgård.
Och så finns det så klart recept.
Några av recepten i Skillnadens Skörd är så oprecisa som om de var tagna ur mitt eget kök och bara ger vägledning eller tips om vad man skulle kunna ersätta ingredienserna med istället. Det är bra. Då passar det mig. Vanligtvis lagar vi i vår familj mat utifrån vad som råkar finnas tillhands. Då blir det lätt måltider som aldrig går att återskapas riktigt likadant, eftersom vi aldrig skriver ner några exakta recept på precis hur vi gjorde. Det blir på ett ungefär: "lite sånt och en slatt av det och en näve sånt här och ganska mycket av något annat"
Men en del recept är avsevärt mer exakta så man verkligen kan följa till punkt och pricka ifall man vill det. Och det är också bra. Då finns det alltid något för alla.

En del av bokens idéer är sådant som jag inser att jag genast kommer att lägga till min egen lista av favoritrecept. Och annat kanske inte känns lika angeläget för just mig. Jag är t.ex. inte en lika stor nörd på kål som Sara Bäckmo är. Och för mig har det aldrig blivit av att odla bönor.
Så jag bläddrar nog förbi en del av recepten. Fast visst ger de mig en tankeställare kring om jag kanske missat något, att jag faktiskt borde testa. Bönor kanske är riktigt gott!

Och sådär blir det hela tiden när jag bläddrar och läser i boken. Nya idéer, nya tankar och nya reflektioner dyker upp. Det är roligt och jag fortsätter läsa.

(För er som tycker att det är elakt att kalla någon för nörd måste jag genast meddela att det är inte så jag menar. En nörd för mig är en som har ett stort intresse och en rejäl kunskap om något specifikt. Jag tänker att vi alla är nördar på vårt sätt. Jag är nörd på tomater. Förra året hade vi 45 sorter och det blev onödigt trångt så i år har jag försökt begränsa oss till 35 sorter 😉 Dessutom måste jag kanske betraktas som nörd på vävning eftersom jag har tre vävstolar i källaren.)

Skillnadens Skörd är en bok som är helt i min smak och som jag känner mig hemma i. Det är inte så konstig för egentligen har jag ju skrivit en likadan själv.
Haha! Det var ju en rejäl överdrift! 😃
Men lite sant är det: Det första året jag verkligen gick in för att odla så fick jag en handgjord anteckningsbok av min dotter. I den skrev jag en blandning av det som var vårt odlingsår: lite dagbok över en del händelser och vad som fungerade väl eller inte i trädgården, listor över sånt som jag absolut ville komma ihåg till nästa år, recept på saker som blev extra goda, var de olika sorternas tomater fanns placerade i växthuset och så vidare.

Några av recepten som jag nästan förväntade mig att hitta i boken, fanns också.
Till exempel den fantastiska "Snålröran" som jag använt många gånger, där man kör tomat och squash och lök och allt möjligt i ugnen så det gottar ihop sig, och sen mixar och använder den här tomatsmakande såsen som bas i köttfärssås, grytor, lasagne eller annat. Supergott!
Men här finns också nyheter (för mig i alla fall) som jag riktigt längtar efter att få testa.
Äppelsmör till exempel. Hur kul låter inte det bara på namnet!? Jag tror att det egentligen är äppelmos, fast lite speciellt.
Och äppelbröd!
Synd bara att jag inte har så mycket äppelträd...
Men det får väl ordna sig med tillgång på äpplen, det brukar alltid finnas någon som har för mycket. Just nu är tillgången på fläder säkrad även om vi inte har egna buskar/träd. Här hemma står fläderblomssaft i hinkar lite varstans och ska snart hällas av för att användas som ljuvlig törstsläckare och måltidsdryck.

För några veckor sedan, eller det är kanske en månad sen, var jag på en föreläsning med Sara Bäckmo här i Nybro. Jag råkade sitta där tillsammans med två andra odlarvänner jag har.
Studieförbundet Vuxenskolan som anordnade föreläsningen, delade ut broschyrer vid entrén om att man kunde blida en liten studiecirkel kring Skillnadens Skörd och få tre exemplar av boken gratis. Vi konstaterade glatt att vi var ju tre stycken, vi var där på föreläsningen för att lyssna på just Saras inspiration. Att köra en studiecirkel med bara oss tre framåt höstkanten kändes redan då som en bra idé. Vi skulle få böckerna och dessutom inspiration av varann. Det kändes lovande för vi har våra likheter och våra olikheter och vi har olika passioner och begränsningar alla tre.
Nu när jag fått tjuvkika i förväg på boken, kan jag bara konstatera att jag ännu mer ser fram emot att tillsammans med dessa odlarvänner fördjupa mig i den här boken och se vad vi tillsammans hittar för guldkorn och nya reflektioner. Det ska bli riktigt kul!

Sara Bäckmo är ju ganska i ropet i trädgårdskretsar just nu och det märks både på sociala medier och i andra sammanhang. Hon inspirerar överallt och någon kallar henne för Idolen.
Ibland kan jag dock känna mig lite "dålig" som odlare när jag jämför mig med henne. Därför att hon gör ju så enormt mycket och hela tiden!
Men sen rättar jag mig själv och inser att vi självklart har olika liv, olika fokus och olika förutsättningar. Alltså får både arbetsinsats och resultat vara olika.
Ingen av oss odlare behöver jämföra sig med nån annan.
Vi kan lära oss av varann, bli inspirerade av varann och få tips.
Och - som Sara skriver i början av boken - trädgården är perfekt bara för att den finns! Det gäller min trädgård och mitt odlande också.
Precis som det gäller dig och din din trädgård.
Lycka till med ditt odlande!

Fakta:
Boken heter Skillnadens skörd – Mat från trädgården året om.

Författare: Sara Bäckmo. Fotograf: Maria Fors Östberg. 

Förlag: Roos&Tegnér

Finns i butik 24 augusti men kan redan nu beställas via bokus.com och adlibris.com. 

Bokus har en rabattkod till och med 15 augusti, ange skörd som rabattkod i kassan

C

Idag fyller min syster år. Arbetstider och avståndet mellan var vi bor gör att jag inte kan uppvakta henne på plats idag.

Gratulerar på avstånd med en Cikoria. Valde den blomman dels för att den börjar på C, dels för att jag alltid tyckt om den på ett särskilt sätt, och dels för att den slog ut precis nu i dagarna.

Min syster är en fantastisk person som klarar massor, hon är driftig och kan hålla många bollar i luften samtidigt. Dessutom är hon en underbar mamma för sina ungdomar.

Hon har alltid varit min förebild och den jag sett upp till. Och så är det fortfarande i många avseenden. Och idag tänker jag på henne ännu mer än andra dagar.

Saknar henne och längtar efter när vi träffas igen!

Midsommar

Midsommar bjöd på avsevärt finare väder än vad meteorologerna förutspått. Visserligen kommer den väl i statistiken räknas som både regnig och blåsig. Men det är inte hela sanningen. Att det regnade på natten gjorde inte oss något, för dagarna var övervägande soliga. Vi har kunnat vara ute och njuta det vi har velat.

Vi tillbringade dagarna i stugan i Sallanders hage som vanligt. Det blev bra i år också, även om vi denna gång åkte dit med lite blandade känslor. Vi hade nämligen fått en sen inbjudan att fira midsommaraftonen på annan plats och hade velat tacka ja, men pga att Jonas inte är helt i form och vi haft det ganska slitigt på sistone valde vi att avstå.

Vi körde en runda och hittade småvägar och omgivningar vi inte sett förut; små samhällen och stugområden, vikar av Kalmar sund, slingrande skogsvägar genom både vanlig skog och bokskog, herresäten med parker, stora fält och så en liten rundkyrka. Fint.

Några timmars prat och samvaro med Jonas syskon och delar av deras familjer samt mina föräldrar var det som satte mest guldkant på vår midsommarhelg.

De första två mogna gurkorna för i år

Voxtorps kyrka

Redo för gäster (och regn)

Stjärnorna på slottet

TV-programmet med samma namn som rubriken kommer att spelas in på Teleborgs slott i slutet av sommaren. Men redan nu i veckan var stjärnorna på plats på slottet. Ja, inte de stjärnor som ska vara med i TV utan mina kollegor och jag: alla vi IKT-pedagoger på fakulteten för teknik, tillsammans med vår chef. Vi hade en heldag av inspiration och diskussion i dessa vackra lokaler.

Teleborgs slott ligger på vårt campus i Växjö och är en synnerligen vacker och pampig byggnad.  Att den är så osymmetrisk tycker jag gör den extra häftig. Att någon gång kunna tillbringa en arbetsdag, eller äta en lunch här, hör till fördelarna med att jobba på Linnéuniversitetet.

En vanlig dag. Men underbar.

Idag var det en ljuvlig sommardag: varm, solig och med en svalkande vind. På jobbet var det många som pratade om semester, som berättade om sina semesterplaner, som frågade om jag räknar ner än, som skyllde normal "trögtänkthet" på bristen på semester, som delade tidigare års semesterminnen osv. Jag har tre veckor kvar på jobbet och har inte börjat tänka så mycket på semester än.

Och ärligt talat: jag hade en fantastisk dag idag, "trots" att jag jobbade. Det är gott att ha ett jobb att trivas med och där man kan känna att man gör nytta och samtidigt har kul.

Tåget hem var sent som vanligt, men jag informerade mig om det i förväg så jag kunde använda den tiden dels till att jobba några minuter till, dels att göra ett viktigt ärende på stan. På vägen hem kunde jag inte jobba med det jag planerat för, men växlade över till något annat som bättre gick att sköta från ipaden.

Väl hemma var det fortfarande ljuvligt varmt. Jag bytte om till något svalare (och fulare) än jobbkläder, strosade runt och pratade med mina odlingar, åt en bit mat och satte mig sen med en kopp kaffe och en ny jakttidning i solen.

När kvällningen kom dröjde sig värmen kvar men var inte lika pressande och hunden signalerade att nu kunde det passa med en promenad. Så vi gick det vi kallar "järnvägsrundan". Det är ingen särskilt lång promenad, bara ett par km, men man hinner få en liten glimt både av skog, landsbygd och villakvarter (och industri men där tog jag inga foton idag). Hunden var glad men samarbetsvillig när jag måste stanna och fota gång på gång. Alla bilderna nedan är tagna på hundpromenaden, utom den sista som är en liten del av vår stora kaprifol.

Sen satte jag igång vattenspridaren ute och ägnade mig åt köksaktiviteter som förberedelser för midsommar. Jag kokade vildsvinssteken som vi ska marinera och woka sen. Och jag gjorde en rabarbercurd som jag hoppas ska passa i jordgubbstårtan. Märklig blandning av dofter i köket ;)

När jag gick ut för att stänga av vattnet blev jag insvept i kaprifolens doft. Den står precis utanför vår uteplats och just nu blommar den som om den hade betalt för det - det är nästan mer blommor än blad på den, så gissa hur mycket den doftar?!

Nu kurar jag skymning ute i den lagom svala nattluften och väntar på att Jonas strax ska komma från jobbet.

Sammantaget en alldeles vanlig dag. Men alldeles underbar.

Jakttroféer

Vildsvinet som Jonas sköt för ett par veckor sedan blev till mycket kött som nu finns i vår frys. Vi har ju hört att stora galtar inte alltid smakar bra, men kanske har de oförtjänt dåligt rykte för det här köttet var både väldigt mört och väldigt gott.

När köttet var omhändertaget gav sig Jonas på betarna. Han är väldigt bra på att göra i ordning fina troféer av rådjurens horn. (Vi har en hel vägg med sådana i gillestugan.) Men vildsvinsbetar var något nytt för honom så han kollade runt på nätet, beställde material och satte igång. Sin vana trogen var han noggrann och metodisk och därför är jag inte förvånad över att resultatet blev så bra.

Vi tyckte ju inte att den hade så mycket till betar där den låg i skogen eller på vår släpvagn. Men eftersom betarna till största delen finns inuti käken visade de sig vara mycket större än vi anat - ca 15 cm.

När han ändå var igång med att koka troféer i sin stora gryta tog han upp mitt rådjurshorn från i höstas och gjorde i ordning det också. Jag har någon gång varit med om alla moment, men är inte så angelägen att dela denna del av jakten med honom. Skulle det bero på mig blev det nog inte många troféer. Men jag är glad att han gör det. Och att han gör det så snyggt.

Undrar om den här skarven är lika individuell som våra fingeravtryck?

Och häromkvällen satt vi ute på kanten av ett nyslaget fält och väntade på vildsvin igen. Och minsann kom där en ensam galt strax efter solnedgången. Jag hade skjutläge precis när den kom fram, men höll igen för att kolla att det inte var en sugga med kultingar. Och när jag var säker var ögonblicket förbi. Jag tar honom nästa gång istället...

På konferens i Jönköping

Imorse steg jag upp en timme tidigare än vanliga jobbdagar. Idag skulle jag nämligen ta ett tidigare tåg än vanligt för att åka till Jönköping på konferens. http://www.eden-online.org/2017_jonkoping/

Jag vet inte om det är jag som är ovan och obekväm vid konferenser, eller tveksam till om mina kunskaper i engelska ska räcka för alla facktermer...
Men jag är alltid lite tveksam i början av sådana här tillställningar, undrar om det kommer att vara bra, om det är värt resan, om jag har inspiration och kunskaper med mig hem.
Precis som tidigare gånger kommer alla sådana farhågor på skam. Redan efter en av tre dagar är jag uppfylld av intryck, saker jag vill applicera på jobbet, saker som är intressant, samtal och människor.

Framåt kvällningen letade jag och mina två närmaste kollegor reda på en vackert belägen tapasrestaurang. Vi valde ett bord på uteserveringen och där vi satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord.

Strosade sen tillbaka till hotellet via en omväg som tog oss förbi den södra änden av Vättern.

Somliga dagar på jobbet är lite bättre än andra, i många avseenden.

Försommar

"I denna ljuva sommartid, gå ut - min själ - och gläd dig vid den store Gudens gåvor!"

Så här års är naturen full av ljuvlighet. Tur att mobilen har en så pass bra kamera, för den åker fram titt som tätt när jag ser något jag vill spara och njuta av igen. Och det händer ofta just nu. Här en handfull foton från min vardag.