På kvällen kom snön. Stora flingor som singlade och bäddade in allt i ett vitt fluffigt lager.
Morgonen efter grydde med klar himmel och en sol som gnistrade i tusen snökristaller. Oerhört vackert!
Fyren finns för att sprida ljus i mörkret
För att påminna om guldkanterna i tillvaron
Här samsas jakt, hantverk, odling, och andra tankar om livet och Gud
Morgonen efter grydde med klar himmel och en sol som gnistrade i tusen snökristaller. Oerhört vackert!
Just nu har våra hönsägg en fantastisk palett av färger och nyanser. Jag tycker det är jättefint med den mångfalden!
Fem samstämda gröna nyanser som får mig att tänka på oliver. Det kommer att bli badlakan i våffelväv.
Ett halvår har vi väntat på att få hjälp med att gallra och rensa på vår mark. I väntan har Jonas gjort en massa förarbete. Han har underröjt på en del områden och även gjort allt klart på andra. Det har blivit så fint där han dragit fram med motorsåg och röjsåg.
Just nu är det svårt att föreställa sig hur det kommer att bli för det ligger högar av ris lite varstans. När det är borta och våren börjar grönska och vi börjar vänja oss så kommer det säkert att bli bra.
Och nu finns det betesmark i alla fall. Vi måste bara stängsla innan vi kan släppa djur här. Det ser vi fram emot.
Idag välkomnar vi ett helt gäng nya höns som tillsammans med sina två tuppar bekantar sig med vårt tidigare gäng. Det är faverolle, kochin, maran i olika färger och någon blandras.
Två tyger är färdigvävda, nerklippta och sicksackade. Jag fotade utomhus innan jag la tygerna i blöt och sen tvättade dem.
Tyget med den gula varpen kommer att delas upp i mindre bitar där några blir disktrasor, andra smala handdukar eller nån storts tvättduk.
Två vävstolar står alltså tomma och fryser nu.
Nu har jag äntligen sått årets tomatfrön. Bara 35 sorter faktiskt. Känner mig väldigt nöjd med det.
Och i hallen står en stor bukett videkissar och välkomnar en när en kommer in.
Våren alltså!
Helgen bjöd på strålande vårväder. Jag strosade omkring både på vår mark och på grannarnas. Så här ser det ut just nu här.
Nu börjar blåsipporna komma igång rejält på vår kulle |
Den mäktiga "Stenlinden" sedd söderifrån |
En stenmur som blivit synlig nu när Jonas röjt undan en massa sly |
Trädet blåste omkull i vintras, men ändå är det översållat av videkissar |
Detta är utsikten jag hade häromnatten, över grannarnas gärde |
Jag satt ute vid grannarnas åkrar och väntade på vildsvin igår kväll. Första kvällen på väldigt länge.
Och det var en fantastisk kväll. Fullmånen ersatte nattmörkret med ett blekt, kallt ljus. Stjärnorna vandrade sakta över himlen. Det var vindstilla (nästan hela tiden) och inte jättekallt. Jag satt och tog in alla ljud i vårnatten.
Rådjuren skällde när de skrämdes undan av mig.
Ett par harar for omkring på fältet.
En vindil som brusade fram genom trädtopparna och sen stillnade ut igen.
Tranorna trumpetade högljutt upprepade gånger bortifrån sjön och området där omkring.
Ugglor hoade ibland, så där ödesmättat och vemodigt.
Tunga vingslag, kanske var det svan som flög nånstans över mig.
Ett gäng mesar kvittrade förbi. Är det inte för sent för de småttingarna att vara ute vid midnatt?!
Det lilla prasslet i torra fjolårslöv avslöjade att smådjur rörde sig i närheten.
Och så lite större knak i skogen ett par gånger. Men inga djur som kom fram.
Efter tre timmar hade jag ont i ryggen av att sitta stilla och var så pass kall att jag valde att avbryta och gå hem.
Ikväll flyttade sju små kycklingar in här i Bällsjö. Rasen heter Vorwerk och dessa små dunbollar är knappt två veckor gamla. Hoppas att flera av dem är hönor.
För flera år sedan hände följande:
Jag gick förbi en reception som skulle stänga för dagen. Utanför dörren fanns ett bord med böcker och allehanda saker till salu. Nu var det en ensam person som skulle stänga och låsa, men först lyfta in bordet och alla saker. Jag uppfattade situationen och tog tag i ena sidan av bordet och så lyfte vi in det genom dörren. Det tog mig säkert 30 sekunder. Men vilken skillnad det gjorde för personen som slapp plocka ihop allt och bära in travar av böcker och buntar av annat innan bordet var tömt och kunde tråcklas in genom dörröppningen.
Det blev så tydligt att den handlingen, den tjänsten, var olika stor i sina båda ändar. För mig - som utförde tjänsten - var det ju ingenting. För den mottagande personen betydde det så mycket.
I tanken har jag återkommit till den där händelsen många gånger. Kanske är det alltid så med tjänster vi gör för varann. De är så små att göra. Och samtidigt så stora att ta emot.
"God bless you" säger kvinnan som tigger utanför affären när jag lämnar över det hon bett mig handla. Men det är ju jag som skulle be Gud välsigna henne. Hon som ger mig en vardaglig möjlighet att dela med mig av mitt överflöd.
Personen före mig i tvättkön på macken, bad mig om hjälp att mata in koden i maskinen. All information stod på svenska och det språket behärskade inte personen ifråga. Det kostade mig ingenting att hjälpa till. Men tacket som jag fick har burit mig i flera dagar: "I will pray for you tonight".
När jag kom till Kalmar i morse badade slottet i så vackert ljus. Jag var tvungen att ta några foton även om jag vet att de aldrig gör ljuset och färgen helt rättvisa.