Rum med utsikt

På campus i Kalmar har jag flyttat till ett nytt kontor. Bara några meter längre bort i korridoren. Men det nya rummet är avsevärt större. Och så har det fönster mot slottet. 

 

Första

På första advent kom den första snön. Det var vitt och fint på morgonen men smälte raskt bort när blötsnön övergick i regn.

Underbar liten glasgran hemma hos goda vänner

Adventfint

Första advent imorgon och alltså hög tid att pynta och fixa. 

Jag bakade en mjuk pepparkaka efter det gamla familjereceptet, med lingonsylt i. Det doftade gott i köket när kakan gräddades, och när vi fikade smakade det verkligen som advent. Jonas satte upp  granen på stallväggen och jag la fårull och röd chili i ljusstaken. 

Men finast idag var ändå att få träffa pappa och upptäcka att han är så mycket piggare än för en vecka sedan. Han har fortfarande ont efter operationen, men kan förflytta sig och är tacksam till Gud över hur bra allt är. 

Nöjd och stolt

 

Jag klarade det! Älgkalven blev styckad utan större missöden och jag visste hela tiden vad jag höll på med och hur köttet skulle hanteras och delas. Instruktionsfilmerna med KG fanns liksom i bakhuvudet hela tiden. Jag är jätteglad nu. 

Vi hade tagit in uteköket för mig att använda. Det var bra arbetshöjd. Jonas fanns tillhands för mig som hantlangare, sågare och moraliskt stöd. 

Ett trädgårdsbord var försett med extra skiva och där satt en stor del av jaktlaget och renskar det som skulle bli köttfärs. 

På släpkärran fanns skivor täckta med plastat papper, där vi fördelade köttbitarna i högar som sedan lottades ut. 

Det fanns gott om utrymme och bra belysning och alla var nöjda. Antagligen kommer vi att använda vår lada för att stycka älg fler gånger.

Efteråt var jag både trött och frusen. Säsongens första mugg glögg och tända ljus framför brasan blev en väldigt bra avslutning på dagen. 

Förberedelser

Idag ska vi stycka en älgkalv. Det blir första gången på två sätt: 

Första gången vi styckar här hemma i Bällsjö. Så Jonas och jag har ställt fram bord och bänkar och fixat för att vi ska ha bra förutsättningar att arbeta.

Första gången vi styckar utan KG - vår mentor och konsult. Eftersom jag varit den som mest gått i lära hos honom kommer mycket av ansvaret ligga på mig. Det känns lite nervöst att försöka klara det utan honom. Så igår kväll ägnade jag lång tid åt att titta igenom alla de filmer vi spelat in när han varit med visat och berättat.

Oväntade mönster

Det var möte på jobbet i ett konferensrum jag inte tidigare varit i. Där hängde en så vacker väv. Det gjorde mig glad. Infoskylten bredvid sa att det var en östgötadräll som Linköpings universitet skänkt, men inget om vem som vävt den.

Samma dag tog Jonas och jag hand om vår purjolök. Vi ansade den, hackade och la i lådor som hamnade i frysen. 25 liter blev det! Vilket betyder att vi kan äta ett halvt kilo purjolök per vecka och då kommer det ändå att räcka ett helt år. En topp av den gröna blasten var alldeles plisserad i täta veck. Snyggt.

Mordlysten!

De tre rådjuren som hålls häromkring är ju fina att titta på. Jag morrar när de äter i grönsakslandet och försöker förhindra det. Vi brukar hålla det på den nivån.

Men nu har de skitit i det blå skåpet. Nu är måttet rågat. 

De har betat ner mina blåbärsplantor!!!!! 

Mina fina små buskar, som jag tog som sticklingar och vårdat så ömt och nu växt till sig och mått bra. 

Just nu hatar jag rådjur.

🤬🤬🤬 

Bättre än väntat

Vilken härlig söndag vi fick!

Först sovmorgon och god frukost som avslutades med kaffe framför tv-gudstjänsten från S:t Clara. Det var en riktigt bra gudstjänst att bära med sig. 

Sen gick vi ut. Väderprognoserna hade förvarnat om mycket regn. Men istället var det solsken och vindstilla. Så vi kunde njuta av att greja med allt möjligt utomhus. 

Jag skördade purjolöken och det visade sig vara mer än det sett ut som. En enorm skörd som nu ska ansas, hackas och läggas i frysen. En av jordärtskocks-plantorna hade lagt sig ner så jag bestämde mig för att ta upp skockorna under den. Det var helt galet mycket! Av en enda skocka har det blivit en halvfull potatiskorg med fina skockor. 8,5 kilo! Men eftersom Jonas inte tål att äta dem gäller det nu att dela med oss av vårt överflöd innan de mjuknar och blir tråkiga.

Båda tyckte vi att dagen varit lång och att vi hunnit med att göra en massa saker innan det började skymma. En söndag om blev väldigt bra på väldigt många sätt.

Jaktdag

Idag fick vi en fantastisk jaktdag. Visserligen småregnade det nästan hela tiden men det fanns så mycket som uppvägde:

• Gråhundar (älghundar) på besök
• Båda jagade just det vi var ute efter - älgko med kalv
• Dreven höll sig på våra egna jaktmarker
• Alla passkyttar fick någon gång under dagen höra ståndskall på nära håll och få en spännande stund
• En i jaktlaget fick skjuta en kalv
• När jakten var slut var hundarna kopplade så vi behövde inte ägna tid åt att få tag på dem

Tomater till advent

Ännu finns det färska fina tomater kvar från vår odling i sommar. Precis som tidigare år kommer vi alltså att äta av våra egna till början av advent. Det är rätt lyxigt.

Men faktum är att vi faktiskt har ytterligare en bricka med tomater. Men det är omogna tomater. Så i år kanske det finns några ända till jul. Det återstår att se. 

Hemma bäst

Hemkommen från ett lunch-till-lunch-internat med jobbet som har bjudit på ovanligt bra och givande diskussioner, trevligt sällskap och extremt god middag. Kramar om Jonas och kryper sen upp i min favoritfåtölj med ett korsord och är så väldigt nöjd med att vara hemma igen. Här trivs jag allra bäst. 

November

Det rullar på. Tiden går gräsligt fort hela tiden (förr gick den bara fort när jag hade roligt) och vi är halvvägs i november. Det har varit en ljum höst i år och många dagar med solsken och klar luft. Svårt att inse att det snart är advent. 

Just nu alternerar jag med att jobba hemifrån och på campusen i Kalmar och Växjö. På kvällarna är det mörkt och det går ju visserligen att jaga vildsvin, men mest lägger jag tiden på att väva. Innan jul ska jag klippa ner och montera några väskor, och snart är jag klar med 17(!) meter handdukar. 

Det viktigaste som hänt just nu är att pappa blivit opererad och fått ett "nytt" knä. För bortåt tjugo år sedan fick han en stroke. Sen dess har det högra benet fått göra det mesta jobbet eftersom den vänstra sidan inte varit att lita på. Så det högra knät har blivit helt utslitet. Nu hoppas vi att han ska slippa smärtan som det medfört. Tackar Gud för läkare och annan sjukvårdspersonal som gör underverk för pappa och många andra. 

Fars dag

Grattis på fars dag!

Först och främst till min egen pappa. Och till de pappor mina barn har (ja, jag räknar både Anders och Jonas som pappor).

Men också till alla andra pappor. Och även en hälsning till alla dem som är i stället för en pappa och till dem som vill bli pappa men inte kan. 

Bild från konditori Fenix i Emmaboda

Beklädnadstyger

Sydostvävarna anordnade en inspirationsdag med föreläsning av Gunnel Andersson (textila trådar). Och nog blev den inspirerande alltid! 

Gunnel visade och berättade så mycket. Och vi fick titta, känna och prova. Och samtala. Här visades skillnaden på hur tyget är direkt taget ur vävstolen, och när det är efterbehandlat (tvättat, filtat mm). Samma varp men med olika inslagsgarn kunde också ge helt olika intryck.

Det jag tar med mig mest är helheten: att det går att göra så snygga "skräddade" kläder av handvävda tyger. Här fanns jackor, klänningar, blusar, byxor och tröjor i olika kvalitéer och fina modeller. Men också några konkreta tips tar jag med mig från dagen:

• En ullvarp med bomullsinslag kan ge mest bomull mot kroppen och mest ull utåt om man använder en kypertbindning med flotteringar över 3 trådar.
• En bomullsvarp med inslag av lin kan med fördel sys på "fel" ledd så att bomullen blir lite smidigare runt kroppen och linet ger ett slätare fall rakt ner.
• All efterbehandling börjar med blötläggning flera timmar innan tvätt.
• Det går att väva ett tyg som ger en känsla av att vara stickat och kan bli en gosig tröja.
• Ska du väva för att sy ett plagg så börja med att sy plagget av ett gammalt lakan och prova så det blir lagom. Sprätta sedan isär delarna och lägg ut dem på golvet för att klura ut vilken vävbredd det blir mest effektivt att väva i. 
• När tyget är vävt, tvättat och pressat: klipp ut med minst 2 cm sömsmån och sicksacka direkt. Senare kan du minska sömsmånen och göra en ny sicksack. 
• Tänk även på insidan, att sömmarna blir snygga - det bidrar till intrycket plagget ger. 

Jag köpte ett par häften med vävnotor. Nu ska jag botanisera i vad jag har för garner och vad det skulle kunna bli för plagg. Känner mig riktigt taggad och inspirerad. Och det var ju det som var meningen med dagen. 

Detta är faktiskt likadant tyg! (utom färgen)
före och efter filtning i torktumlare

Önskar

En ljus och trevlig,  varm och sprakande helg önskar jag till oss alla.

Örhängen

Förr varierade jag och bytte örhängen nästan varje dag. Jag hade många, både små och stora, färgglada och "galna". Mina barn visste att det var en uppskattad present att ge mig. Men på senare år har det inte blivit så stor variation. Jag kör med samma i flera månader, och bara tar fram ett annat par ibland. Och det är väldigt länge sen mitt lager av örhängen utökades med några nya. 

Men häromveckan beställde jag ett par jag tyckte såg fina ut, och som hade en rimlig kostnad. Igår packade jag upp dem och blev helt förälskad. De var ännu snyggare i verkligheten än på bild. Och de var större än jag trodde, men ändå så lätta att det inte känns att jag har dem på mig. Detta är helt klart ett par nya favoriter!

Vem vill ha en väska?

Jag väver väska efter väska. En del är monterade och klara, andra är fortfarande kvar i vävstolen. Det är roligt att göra dem. Men vem är de till? 

Önskar du dig en ny väska eller vet du någon som skulle vilja ha en? Hör av dig! 

Denna har Kajsa fått

Ljushus

Växthuset skänker mig ljus bildligt eftersom odlandet ger mig glädje och eftersom det inbjuder till trivsam samvaro i skydd för regn och blåst.

Men växthus kan också sprida ljus på ett påtagligt, bokstavligt sätt. I det stora hänger en kristallkrona. I det lilla finns en lyktslinga. Ljus på vår novembermörka gård.

Jaktsällskap

Den här lördagen var det bara halva jaktlaget som träffades i skogen. Övriga hade förhinder, men vi som var där fick en trevlig förmiddag och fick se både älg och rådjur. Älgkon som passerade vid mitt pass hade inte så bråttom men var väldigt uppmärksam. Men hon behövde inte vara orolig - hon var inte lovlig att skjuta. Vi var ute efter kalv, men det hade hon inte någon med sig.

Vildsvinen har varit och bökat utanför grannarnas verkstad igen. Sent på kvällen satt jag på pass där några timmar men då behagade de inte komma fram. Busan höll mig sällskap hela tiden. Verkligen inte första gången hon är med när jag jagar här hemma. Hon vill bara vara i närheten, inte i knäet, och det är ju praktiskt när man jagar. Men hon är inte helt tyst: hon spinner ofta högljutt, går några vändor och hoppar upp på saker, vässar klorna mot ett träd eller en vägg, och ibland jamar hon. Men jag förlåter henne gärna. Det är mysigt med en liten "jaktkatt". 

Pynt i allhelgonatid

En kopp full med alkottar.

Säsongens sista lilla bukett blommor från trädgården plockade jag idag och ställde i köket. Fantastiskt ändå att det är möjligt några dagar in i november. 

Vacker och välkomnande veranda hos goda vänner.

Farmor och farfars grav. 

Molly - en katt med nio (?) liv

En tidig och mörk morgon i slutet av oktober körde jag hemifrån för att åka till jobbet. För ovanlighetens skull var jag ute i god tid och körde ganska lugnt. Ändå hade jag inte en chans att undvika kollisionen när en katt, som skjuten ur en kanon, sprang ut på vägen.

Jag stannade direkt, backade en bit och lämnade bilen med varningsblinkers på. När jag kom fram till katten var jag säker på att den var död. Inte kan en katt överleva att bli påkörd av en bil?! Den låg där alldeles stilla på vägen. Liten, svart och lurvig. Halsband hade den, men inte någon information om ägare.

Det fanns en infart till ett hus precis där vi var. Jag övergav alla tankar på att hinna med det planerade tåget, lyfte upp den lilla svarta "tussen" och stegade iväg mot huset. Det var mörklagt men uppenbarligen bebott så jag ringde på och bankade på dörren. 

Plötsligt hade katten kvicknat till och ville inte vara hos mig längre utan kutade iväg i mörkret. 

Efter en stund vaknade några och kom ut på balkongen så jag kunde fråga om det var deras katt. Det var det inte. Men de visste var den hörde hemma. Så jag gav mig iväg till nästa hus för att väcka ägarna och berätta vad som hänt.

Många timmar senare när jag var på väg hem igen från jobbet, stannade jag för att fråga hur det gått. De hade sett katten men inte fått tag på den. Det kändes ju ändå lite hoppfullt. Jag hade oroat mig för att den gått och gömt sig för att få dö i lugn och ro. Sent samma kväll fick jag ett sms som berättade att katten var hemma och veterinärbesök skulle ske morgonen därefter. Jag var glad att jag fick det beskedet. 

Tre dagar senare kom ett nytt sms om att kissen återhämtat sig och i stort sett var sitt vanliga jag. Det gjorde min dag! Så underbart att det kunde sluta så väl! 

Höstbilder

Här kommer ännu ett inlägg med bilder på höstens skönhet. Det är fantastiskt så mycket vackert det finns i naturen.