Mors dag

En fantastisk dag med nyplockade smultron vid frukosten, flaggan hissad, sommarväder, samtal från älskade "ungar" och timmar tillsammans med min egen mamma (och pappa). 

Jag har så mycket att vara tacksam för! Vad är du tacksam för idag?

Liljekonvalj - bara föreställ dig doften!

Utedag

Idag hade vi värme och ljuvlighet. Läge att vara ute hela dagen alltså. 

Jag ägnade mig åt "pussel" i storformat. Ölandssten i oregelbundna former skulle fogas samman till en gång mellan potatislandet och baksidan av garaget. Jag har kommit en bit, och fortsätter en annan dag. Det är ingen brådska.

Tillsammans satte vi upp ett nätstaket för att hönsen ska kunna komma ut på "grönbete". Tanken är att flytta nätet när hönsen ätit av en del av gräset och sprätt lite lagom. Men det var tydligen ingen särskild brådska med detta heller - bara två höns vågade sig ut där en stund. 

Med värmen kom också möjligheten att göra saker utomhus som vanligtvis sker inne. Jag nystade garn i kvällningen. 

Ombytta roller och upplevelser i kvällen

Efter jobbet är det skönt att pula med något som är helt olikt jobbet. Trädgårdsarbete till exempel. Normalt sett är det jag som grejar mest med plantor och Jonas gör sånt som är tungt men ikväll blev det annorlunda. Jonas tog den lilla planteringsspaden och en vattenkanna och flyttade många små jordgubbsplantor till det nya landet under äppelträden. Jag njöt av att jobba kroppen riktigt trött med att gräva och bära sten. Det kändes väldigt välbehövligt efter allt mitt stillasittande vid datorn. 

När solen var nära att gå ner bröt den igenom det tjocka molntäcket och det blev sånt där speciellt och vackert ljus som bara uppstår just när solen står lågt och himlen över en har mörka moln. Träden bakom brygghuset blev så häftiga: Lönnen såg ut att vara belyst underifrån. Och askens knoppar blev som små lyktor som solen lyste igenom. Synd att det inte går att beskriva hur vackert det var.

När jag gick ut för att stänga om hönsen i det tilltagande mörkret anade jag en rörelse i luften. Jag stannade upp och väntade. Ett ögonblick senare fick jag förhoppningen bekräftad - årets första fladdermus jagade över gårdsplanen. Välkommen!

Skillnaden på pojkar och män

...sägs vara storleken (och priset) på deras leksaker. Det ligger kanske lite sanning i det. Jonas ser lika glad ut som ett barn på julafton nu när han är färdig med två stora byggsatser, och kan  börja använda skogsvagnen och grävskopan. 

En granne undrade vad jag ska "kontra" med nu när Jonas skaffat de här. Men sanningen är att även om det är Jonas som kommer att använda maskinerna (mest) så är de ju ändå till vår gård och därmed till oss.

Dubbla mönster

Min effsinga-handduk är färdigvävd. Den ger ett busigt intryck. Förutom de små gåsögonen finns där också ett annat mönster. De oregelbundna dekorationerna bildas av många knutar och små trådändar på det bruna garnet. Jag har knutit ihop många många effsingar och använt det till inslag. Återanvändning av  sånt som annars bara skulle slängts. 

Nu är nästa handduk påbörjad. Den får grönt inslag på båda sidorna. Antar att det är all intensiv grönska i naturen nu på våren som fick mig att välja grönt.

Jag anar ugglor i holken

Till vår stora glädje är en av uggleholkarna bebodd. I vintras byggde Jonas två star-holkar och i båda dem häckar starar. Han gjorde också en holk för kattuggla och en för pärluggla. 

Vi har varken sett eller hört särskilt mycket ugglor denna våren så vi trodde nog att båda holkarna var tomma. Men igår såg vi hur ett par skator for omkring och skränade runt pärluggleholken. Vi undrade vad som kunde finnas i holken som intresserade dem så. 

Jonas reste en stege mot trädet, jag klättrade upp och filmade ner i holken ett ögonblick. På den filmen syns skymten av en fluffig dunboll. 

Idag fick vi syn på ugglan och kunde ta några foton. Den är så fin. Och visst är det väl en pärl-uggla?! Men jag tycker synd om den för skatorna är så jobbiga mot den och är efter den gång på gång. Vilket också syns på ett av fotona. 
Nej, det är tydligen en kattuggla har jag fått veta av andra mera fågel-kunniga personer.

20-grisars-fest

Helt oplanerat blev det fest idag! A kom hit tillsammans med sina föräldrar och sin mormor. Vi fikade på altanen. 

Några timmars framförhållning räckte för att jag skulle hinna baka en tårta och göra marsipangrisar. Jag hade tidigare tänkt göra tjugo små grisar och låta dem gå i ring längs kanten på tårtan. Men så många smågrisar hanns inte med idag. Jag gjorde två, och satte en nolla efter. Alltså 20.

Mina grisar blev väl mer liknande tamgrisar än vildsvin, men det gick bra så också. Lite extra kul blev det när chokladglasyren nästan såg ut som en lerig dypöl. De här grisarna passar även av den anledningen att jag fått höra att jag är "envis som en röd gris".

Flaggan i topp, och en liten klase ballonger över fikabordet hade vi också. Ska det vara fest så ska det. Men det viktigaste var så klart samvaron, gemenskapen, samtalen och skratten. Tusen tack för att ni kom hit så det faktiskt blev av att fira mina tjugo första grisar!

Andas när syrenen slagit ut

Stor gris betyder mycket kött vilket i sin tur innebär en hel del arbete. Den gångna veckan har alltså mycket tid gått åt till att stycka kött. 

När det var klart var det extra efterlängtat att kunna ägna mig åt annat. 

Det var hög tid att binda upp tomater och andra plantor i växthuset. Det är helt galet vad det har vuxit fort där! Nu har jag kommit halvvägs med att binda upp dem.
Det fanns plantor som avhärdats och behövde komma på sin slutgiltiga plats i grönsakslandet. Idag satte jag ut purjo och squash.
Det finns ogräs att rensa både här och där. 

Jag har också tagit mig tid att sitta lite i vävstugan. Nu har jag vävar uppe i alla tre vävstolarna så det är bara att välja vad jag har lust med för stunden.

Och så gäller det att ofta stanna upp och njuta av det som finns runtomkring. Våra fina höns och mysiga katter, tusen gröna nyanser i naturen, fågelsång, blomdoft, varm luft, god mat. Ja, livet självt!

Nu blommar både hägg och syren, och om dagarna sjunger jag ofta för mig själv några strofer:

"Hur det känns att bara andas när syrenen slagit ut. 
Och hur det är att resa nån annanstans där man aldrig var´t förut:
Till en plats i Utopia, där alla maskrosor är blå
och där allt du nånsin drömt om är ingen konst att nå."

Sången fanns på en cd vi köpte för flera år sedan, en kväll på visfestivalen i Västervik. Artisten var en ung tjej från trakten och flera av sångerna gillade jag mycket. Tyvärr är skivan borttappad, men några strofer finns kvar i mitt minne.

Eller som en kompis skrev om doften av hägg och lindblom "Varje utandning är ett slöseri med doftintag!"

Syrén

Spirea

Maskros (inte blå)

Dofter

Bland alla vårens dofter är det två som utmärker sig lite extra här hemomkring. Det doftar lök och liljekonvalj! 

Den vildväxande kajplöken är nu som allra bäst. Den har blivit så stor att den är lönt att skörda men den är fortfarande krispig och fräsch. 

Liljekonvaljerna har öppnat sina strutar som bladen bildar när de precis kommer upp. I skyddade, soliga lägen har blomstänglarna många vita klockor.

Vilken rikedom att ha detta växande i överflöd runt omkring.

Nya odlingar

Tre nya odlingsbäddar har sett dagens ljus här hemma de senaste veckorna. 

Vid infarten hade vi dahlior förra året också men nu har rabatten fått en kant och blivit lite mer organiserad. Nu hoppas vi att många röda dahlior ska välkomna alla som kommer hit.

På loftet låg en gigantisk (och jättetung) stege. När vi baxat ner den och oljat in den fick den en ny uppgift: som avgränsare mellan olika sorters pioner. Jag har fått pionknölar av flera olika sorter så det ska bli spännande att se hur de blir när de blommar. Stegen ligger längs med grusgången upp mot huset så blommorna ska vara lätt åtkomliga att njuta av.

Förra sommaren fick vi många små jordgubbsplantor av grannarna. Vi hade gjort iordning en plats för dem men det utrymmet räckte inte på långa vägar så nu har Jonas byggt ett nytt och stort jordgubbsland på baksidan. 

Blommor igen

Det måste bli ytterligare ett inlägg fullt av de blommor som just nu finns här hemma. Det är så vackert och så njutbart. (Hoppas inte någon tycker det blir tjatigt med alla dessa blommor.)

"Ormbunken rister sin ringlande topp..."

Kväll på åteln

Vi hade precis bestämt oss för att ge upp för kvällen och åka hem. Jonas och jag hade suttit på varsin åtel ett par tre timmar och hoppats på vildsvin. Kvällen var ljuvligt skön och ljum, och hade börjat med intensiv fågelsång eftersom vi åkt ut innan skymningen. Men när mörkret fallit tystnade fåglarna. En räv hade jag sett en stund och Jonas hade haft flera rådjur i närheten, men i övrigt var det tomt och tyst i skogen. Nu hade vi alltså skickat några sms mellan oss och bestämt oss för att avsluta. 

Just i det ögonblicket hördes ett tydligt knakande. Skulle jag meddela Jonas att vänta? Nej, det skulle ändå ta en stund innan han kom körande. Så jag avvaktade uppmärksamt. Flera ljud av prassel och mindre knak följde så jag var förvissad om att det fanns djur framför mig. Och det skulle kunna vara gris... 

Alla rörelser görs tyst och försiktigt och sinnena är på helspänn. Sveper med siktet över den öppna ytan och ca sextio meter ifrån mig står en stor gris vänd rakt mot mig. Den kollar åt mitt håll som om den anar faran. Allt är tyst så jag räknar med att den är ensam. Sekunderna går och känns som minuter - minst. Så vrider den upp sig i en fin bredsida och står stilla. 

Inte ett steg tog den när skottet gått. Den föll ihop och blev kvar på platsen. 

Skönt att Jonas också var ute i skogen denna kväll. Den här stora galten hade jag inte klarat ensam. När vi kom hem vägde vi den: drygt 85 kg.

Slånbärsblom

Slånen blommar nu. Det går över på nolltid så det gäller att njuta medan tillfälle ges. 

På lite avstånd är buskarna som vita, fluffiga  moln. På nära håll är blommorna utsökt vackra med alldeles runda vita kronblad och gula små prickar som svävar ovanför. 

Naturens ljuvlighet.