Dynor och skärvor i skön förening. Del 2

Utgångspunkten är servisen jag tycker är söt. Tanken är att det ska bli en väv.

Jag tog ett foto, beskar det lite och spegelvände det. I den väv jag har uppsatt finns nämligen en mörkare rand i varpen som jag vill använda till trädet. Randen är till vänster och eftersom jag inte tror mig om att kunna väva bilden upp och ner, så fick jag lägga trädet till vänster.
I photoshop la jag på några halvgenomskinliga filter som jag målade lite stiliserat utifrån bilden, och lite anpassat till vad jag tror är möjligt i min väv. När jag tog bort orginalfotot hade jag en slags mall att utgå ifrån. Den gula himlen har fel färg, men annars stämmer det mesta.

Nästa steg var att välja garn. Det kommer inte att behövas mycket av varje färg och jag har många rullar cottolin i olika nyanser. Efter en del plockande och jämförande var jag nöjd.

Sen bytte jag ut min mörka rand i varpen mot en ännu mörkare (svart). Jag klippte av en varptråd i taget och knöt till ca 1,5 m svart tråd. Sen gick jag bakom vävstolen och drog knutarna genom sked och solv och hängde en tyngd i för att få rätt spänning. Lite pilligt att göra men det var det värt

Nu är allt klart för att börja väva min dyna. Undrar om den kommer att bli som jag hoppas, eller helt annorlunda.

Efter tvätt

Jag klippte ner den halvmeter jag vävt på min badlakansväv och delade den i två. Den ena körde jag i tvättmaskinen. Oj vilken skillnad det blev!

Den krympte en del, men det visste jag att den skulle göra.
Vävsättet (sållväv) gjorde att den drog ihop sig och blev lite "bucklig" och även det var väntat.
Men att den skulle bli så mycket mjukare och skönare var jag inte beredd på.

Nu måste jag bara välja vilken inslagstäthet som ger det bästa resultatet efter tvätt.
Där jag slagit hårt är den tydligare bucklig och det är snyggt.
Där jag slagit lösare är den lite mjukare och så vill man väl ha ett badlakan. Men tänk om den blir FÖR mjuk efter ett antal tvättar? Så att den känns sladdrig?

Dynor och skärvor i skön förening.

Riksvävarnas tema just nu inspirerar till tankar.

Jag har några delar (skärvor) av en gammal kaffeservis. Assietterna är avskavda och det finns inte många koppar kvar. Men sockerskålen och gräddsnipan är fortfarande fina - säkerligen för att de inte använts så ofta. Jag vet inget om servisen, varken var den är gjord eller på vilka vägar den kommit till mitt hus, och vi använder den inte alls. Men det är något med den som jag gillar. Den är söt på något vis, kanske för att den inte är som andra - ofta blommiga - serviser. Kanske för att huset ser så personligt ut med sina två fönster-ögon.

Jag skulle vilja väva en dyna inspirerad av den. Och jag har en väv uppe som är lagom bred för att kunna bli en dyna. Det är ytterst tveksamt om jag hinner bli klar innan riksvävarnas tema har final. Men ändå.

Sitter och vänder på koppen och funderar. Inser att någon hunnit före mig. Duken vi har på köksbordet går i exakt samma nyanser som servisen.

Förra året vävde jag en dyna av överbliven tätningslist och ett gammalt plastsnöre och med ryaknutar av ull. Någon i föreningen tyckte att den stämde på temat, att "skärvor" kunde tolkas i ett vidare perspektiv: typ sånt som blivit över.

Rutiga badlakan

Nu har jag börjat väva badlakan i glada färger. Provar lite olika längd på rapporterna och lite olika inslag. Osäker på hur hårt jag ska slå eftersom varpen kommer att krympa en del, och allt kommer att dra ihop sig och bli lite "buckligt" tack vare vävsättet: sållväv. Jag vill ju att badlakanen ska gå att använda och att de ska vara sköna. Men detta är egentligen en provväv för att testa olika varianter. Lärdomarna här kommer att påverka hurdan nästa omgång badlakan blir.

Och felet som jag letade efter syns fortfarande inte. Antingen finns inget fel, eller också är sållväv ovanligt förlåtande och lyckas gömma felet.

Grisnatt

Denna vinter har vildsvinen inte varit på vår åtel i hästhagen så regelbundet som förra vintern, och nu har det gått rätt många dagar sen de var där senast.

Men häromnatten var det verkligen vildsvinens natt på åteln! I sex timmar var de där!

Även om det är ytterst lite ärter och majs som sprids ut varje kväll så har det nog hunnit bli en hel del eftersom ingen ätit där på sistone. Och tydligen var de helt ostörda eftersom de gick där och åt och bökade så länge. Regnet och plusgraderna i vinter gör att det är ganska blött under spridaren, så efter denna natt är det nog bara en stor lerpöl av alltihopa.

Åtelkameran skickade över hundra bilder den natten. Här är ett litet urval:

Förkyld

Mot bättre vetande trotsade jag min förkylning och hängde med på jakt idag. Det var ju säsongens sista tillfälle att jaga med lös drivande hund. Vackert väder och ett par gästande hundar signalerade att det kunde bli en bra dag. Efter några timmar körde jag hem medan de andra höll på ett bra tag till.

Jag satt i "Tallentornet" med utsikt över Markalyckan

Här är tallen som gett tornet dess namn

När jag kommit hem och vilat en stund tittade jag till mina höns och vävde lite. Men i kvällningen fanns inte mycket ork kvar - förkylningen tog befälet så det var bara vila som gällde.

Var finns felet?

Alla förberedande moment på väven är klara. Det är dags att börja väva badlakan.
Men det finns en uppenbar risk att jag måste backa bandet och göra om delar av skedningen. Jag tror nämligen att jag har ett skedfel men jag kan omöjligen hitta det.
Så här är det:
Min varp har 996 trådar. Jag använder en 50-sked som är en meter lång, alltså har den 500 rör. Jag skedar två trådar i rör och då går det åt 498 rör. Men när jag var klar hade jag TRE tomma rör! Sannolikt har jag fyra trådar i ett rör någonstans. Men var?!
Jag har mätt mina tre färgsektioner, jag har mätt alla mina 31 mönster-rapporter, jag har räknat rören i varje rapport. Och jag har räknat så att antalet trådar stämmer. Ingenstans hittar jag något fel.
Min enda förhoppning är att skeden faktiskt har 501 rör. Men det är inte så troligt, för den är exakt en meter precis som den borde.

Så vad göra när jag letat på alla upptänkliga sätt fler än en gång?! Jag har gjort klart uppsättningen och räknar med att hitta felet när jag börjat väva. Om det nu finns ett fel.

Ändrade planer

Jag är ju ganska mycket för att planera - jag skriver listor och tänker igenom saker i förväg. Det ger mig en struktur jag trivs med.
Men det är inte lika noga att följa dessa listor och planer - ofta gör jag mer än det jag skrivit upp, och nästan alltid i en annan ordning.
Kommer något annat emellan som helt rubbar planerna är det oftast helt okey och inget som stör mig.

I lördags skulle jag sätta igång en surdeg på morgonen så jag skulle hinna baka ut brödet på kvällen. En lång och välbehövlig sovmorgon gjorde att degen blev klar lite senare än tänkt. Och när vi bestämde oss för att åka till Mönsterås för att lyssna på Tomas Boström (min favorit sen jag var liten) så fanns ingen tid för brödbak. Degen fick degen snällt vänta i sin bunke tills vi kom hem vid elvatiden på kvällen. Lite hade jäst över kanten eftersom den fick stå så länge. Och jag kom inte isäng förrän en stund efter midnatt eftersom mina limpor måste gräddas på natten. Men vilken dag det blev! Tomas mjuka röst och finurliga formuleringar och kloka ord gör mig både glad och eftertänksam.

Tre av mina förebilder: mina föräldrar och Tomas Boström

På söndagen var planen att vi skulle äta mat och gå på bio ihop med goda vänner. Så Jonas och jag tog bara lite fika mitt på dagen. Men sen blev middag-och-bio-träffen framflyttad ett par veckor. Vi tog fram lite kött ur frysen och tänkte laga mat lite senare på eftermiddagen. Men innan dess ringde ett par andra vänner som vi inte träffat på länge och undrade om de kunde komma. Självklart! Jätteroligt. Vi förevisade höns och byggnader, pratade om allt möjligt och fikade. När de åkte i kvällningen började jag laga mat. Mycket nöjda över en dag som blev jättebra när den ändrat våra planer två gånger om.

Vårsöndag i januari

Vi har öppnat från hönshuset ut till den nybyggda hönsgården där det finns grönt gräs, frisk luft och andra trevligheter. Men hönsen är inte mycket för förändring och nyheter. De vägrar att gå ut. Idag tvingade jag ut de flesta av dem, tog dem i famnen och bar ut dem en i taget. Efter en stund infann sig lugnet och de strosade omkring och pickade och verkade nöjda. De som var kvar inne förstod tydligen inte att gräset var grönare där ute så de stannade där de var. Nåja, tids nog lär sig nog alla vart luckan leder.

Just idag var det en fröjd att vara ute, både för människor och djur. En riktig vårdag trots att det bara är halvvägs i januari. Himlen var illblå hela dagen och det var vindstilla. Vi hörde en hackspett som trummade, och tittade på hasselhängen och ett par svanar som flög över vår by. Allt var vackert och fridfullt (tills Jonas började gå med röjsågen, då var det slut på tystnaden).

Kärlek kommer i många former

Orden i rubriken är ett citat från en av mina väninnor och det är verkligen så sant som det är sagt (så sant som det står skrivet).

Bara några exempel från de senaste dagarna:
Jonas har lagt nästan all sin lediga tid på sistone till att bygga hönshus och hönsgård. Visserligen är det våra höns, men vi har dem bara för att jag så gärna vill det.
Igår överraskade han mig med att ha beställt hem frön till mig. Vilken kärlek! Visst är han inblandad i odlandet, men det är jag som är nörden, som är den drivande, som har odling som en av mina passioner.
Häromkvällen körde mamma hit för att hjälpa mig med väven. Det finns några moment som är väldigt mycket enklare att göra tillsammans med någon än i ensamhet.
Och idag har vi fått ett omtänksamt och generöst erbjudande om något som vi verkligen behöver och uppskattar just nu. Helt fantastiskt!

Tacksam över all kärlek jag möter från olika håll.

Steg för steg

Den här veckan har Jonas på sina lediga förmiddagar ägnat sig åt att bygga hönsgård. Den är snart färdig och kanske kan hönsen prova den imorgon.

Jag har tillbringat ett par kvällar i vävstugan; tillsammans med mamma drog jag på väven och nu är två tredjedelar solvad. Jag längtar efter att börja väva. Men än är det många moment kvar.

Grått ute, färg i vävstugan

Vädret är grått och ogästvänligt som om det var november. Det regnar på tvären. Jag skyller på vädret att jag är så hopplöst trött. Jag vill bara sova hela tiden.

Ute i min vävstuga finns det färg. Jag har förberett allt för att kunna dra på nästa väv. Nu fattas bara ett par händer till som hjälper mig. Men nu när allt är klart vill jag ju inte vänta, jag vill ju få upp väven NU och kunna börja väva. Funderade lite på att uppfinna en "pådragningsknekt" eller "bäste vännen" eller vad de heter, men vet inte riktigt hur de funkar. Så jag väntar nog tills någon människa kan hjälpa mig.

Det är bara små spolar av restgarner som gått åt till varpen. Det syns ingen skillnad i mitt garnlager. Jag tycker det är fint än så länge, väl medveten om att färgerna kommer att förändras åtskilligt när ett inslagsgarn gör dem dovare och lugnare. Men det är ju lite det som är kul med vävningen - att testa och experimentera och se hur resultatet blir.

Helgen som gått

Vi har börjat bygga hönsgård. När det är klart kommer hönsen att ha 20 kvadratmeter utomhus som tillägg till de 12 som finns inne i hönshuset. Vi tror det blir bra. Just nu finns 18 hönor av fyra olika raser, och en tupp.

Det finns åtta snoffsiga damer av rasen Guld Paduan

Fem hönor är Cream Legbar (CL). De ger oss ljust mintgröna ägg

Här är två av mina tre Maraner. De är inte fullvuxna ännu

Två Faveroll med riktigt tomteskägg

Egentligen har det varit ganska trist väder med regn och blåst. Vi är tacksamma att vi haft fikagäster vid två tillfällen denna helg. Det har gett oss anledning att vara inomhus och ha det trevligt istället för att bygga och frysa ute. Bäst är väl egentligen att vi kunnat göra både det ena och det andra.

Dessutom har vi stökat undan det mesta av julen. Några stjärnor och ljusstakar återstår i fönstren, men de plockar vi bort endera dagen.

Medmänniskor

Varje gång vi förlorar en medmänniska påminns vi om hur mycket vi behöver varann.

Igår var vi på begravning igen och viktigast var mötet med de andra som minns samma person, kramarna i samförstånd och saknad, ögon som möts och säger allt som behövs.

Griftetalet började med en hälsning riktad till alla oss som var där (och alla andra också):

"Du är så oändligt mycket älskad!" 

Denna hälsning fick vi från Gud, genom att R varit engagerad i missionsbåten Shaloms arbete, och på vars segel kärleksbudskapet Joh 3:16 står. En kärlek som R fått vara med och förmedla till många genom sina glittrande ögon, sin vilja att skoja lite lagom och  - främst - sin förmåga att alltid ge av sin tid.

Vi tar avsked och återlämnar R i Guds händer.
Vi känner tacksamhet över att ha fått känna honom.
Vi ber om Guds välsignelse över dem vars sorg och saknad är störst.

Höns och rådjur

Ikväll körde vi för att hämta två höns till, denna gång av rasen Faveroll. De är ljusare än de höns vi redan köpt, typ ljust beige. Det är en riktigt vacker samling fjäderbeklädda husdjur vi har skaffat oss.

På vägen dit kutade ett rådjur över vägen och sen kom ett till. Det blev en ganska hård inbromsning för att klara det andra rådjuret, men det gick bra. Då ser jag ett tredje rådjur i ögonvrån! Men dunsen som jag väntade på kom aldrig. Den tvärvände uppe på vägkanten och kastade tillbaka in i skogen. Vi stannade och kollade både bilen, vägen, diket och en bit in i skogen. Inga spår. Jag tror och hoppas att den klarade sig. Och som Kajsa sa efteråt: vilken historia den har att berätta för de andra rådjuren sen "Bilen var så nära att jag hade kunnat slicka på den!".

Här hemma har en diskussion seglat upp gällande namn. Jonas har så länge jag känt honom föreslagit "Bengt" varje gång någon frågat om ett namn. Jag kan inte påminna mig att gissningen någonsin varit rätt. Nu när vi skaffat höns ska åtminstone tuppen få ett namn och då tänkte jag att Jonas äntligen skulle få sin Bengt. Men nu tycker han att tuppen måste ha ett ståtligare namn. Något i stil med "Kung Salomo". Vi får väl se vad han kommer att kallas.

Bokvikarkväll

Vi fyra svägerskor fick en trevlig kväll tillsammans när A-G skulle lära oss andra att vika böcker. Hon är en god pedagog och hade förberett med olika mallar att använda så snart var vi i full gång:
Först måste en kolla så att antalet blad i boken räcker till det mönster en tänker sig.
Sen se till att börja så allt blir centrerat.
Och efter det markera på varje blad var det ska vikas, och göra en markering på mallen så en vet var en är. Det här krävde oväntat stor koncentration och vi arbetade under tystnad.
Blad efter blad viks och långsamt växer mönstret fram.

Ganska tidskrävande aktivitet, men med fina resultat. Och framför allt - trevligt sällskap. Tack allihopa!

Vardag igen

Plötsligt blev det vardag igen. Julledigheten var lång denna vinter eftersom helgdagarnas placering medgav flera klämdagar och det bara behövdes två semesterdagar för att vara borta från jobbet 17 dagar. Ledigheten var efterlängtad och innehöll sovmorgnar, goda måltider, umgänge och spel med familjen, jakt och en massa annat trevligt. Jag är glad att jag trivs med ledigheten och lätt fyller den med mycket innehåll.

Idag var det dags att möta den andra verkligheten - den som har med jobbet att göra. Jag är glad att jag har ett jobb jag trivs med. Kul att träffa kollegor och jobbarkompisar igen, och mailboxen var inte alls så välfylld som jag trott den skulle vara.

Ute hos hönsen verkar det ha varit lugnt och bra. Men de måste lära sig var de ska värpa: Idag har fyra ägg lagts på knasiga ställen. Bara två höll för den hanteringen. Och vi måste byta ut den ena sittpinnen, eller göra den mindre halkig.

Höns!!!

Hönshuset är klart. Stort och rymligt.

Ikväll har de första hönsen flyttat in

Det här är så jätteroligt!

Åtta snygga guldpaduan

Tuppen är också guldpaduan (Bengt)

Fem hönor cream legbar, och tre maran som inte kom med på bild ikväll

En efter en lyfte jag in dem på sittpinnen

Sexton hönor och en tupp

En hel pinne full

Godnatt hönsen. Vi ses imorgon.