Fredag kväll

Ikväll åt jag det godaste på länge. Pasta med många sorters skaldjur och med lite hetta av vitlök. Det var så gott att jag inte ville sluta äta! Vacker utsikt och jättetrevligt sällskap fullbordade kvällen.

Ett efter ett

Vårt hus genomgår en uppsnyggning. För varje rum finns en lista över vad som ska göras, smått som stort. Vi jobbar på bred front och fixar där vi står eller det vi har lust med, så de flesta listorna har några punkter strukna medan andra punkter återstår. Men ett par listor är faktiskt helt avbockade. Det betyder att några av våra rum är redo för mäklarens fotografering. Ser det här tillräckligt avskalat och stylat ut månne?

"Magnolian"

Gästrummet

Gillestugan

Gillestugan

Gillestugan

Blommande kastanjeträd

Som ljus, står de där. Rakt upp från grenen, stolta och nästan stiliserade. Vita eller rosa. Så snygga. Budbärare av försommaren.

Färgkaskad

Jag, som har svårt att vara "lagom" och hellre överdriver, blev jätteförtjust i den här planteringen som jag gick förbi ikväll. En hel drös av starka, glada färger. Mycket roligare än måttfullhet och diskreta blandning av nyanser ton i ton.

Mellan hägg och syrén

Två blombilder från Kalmar idag.

Hägg och syrén blommar samtidigt

Blåregn mot en vägg på sjöfartshögskolan

I växthuset just nu

Årets första smultron har mognat. Ljuvlig smak av sommar.

Nästan alla plantor är utplanterade. Hinkarna får stå skyddade i växthuset ett tag till.

Var kommer allt ifrån?

Vi har bott i det här huset i sju och ett halvt år, och vi är ganska bra på att röja och rensa. Men nu när vi behöver snygga till huset inför mäklarens fotografering finns det ändå MASSOR av grejer att gå igenom, sortera och slänga. Idag körde vi ett lass till återvinning och ett lass till vårt förråd i stan.

Återvinningscentralen är ett jättebra ställe. Det är gratis för privatpersoner. Massor av containrar för alla olika sorters återvinning. Och trevlig personal som gärna svarar på frågor och visar var det ena och det andra ska slängas. Jag är så glad att nästan allt går att återvinna, på något sätt. Kan verkligen inte förstå dem som lägger allt i en säck och slänger i soporna. Och de som dessutom kör ut sitt osorterade skräp i skogen är fullständigt obegripliga.

Men nu har vi gjort skillnad här hemma, skapat mer utrymme.

Hemma - nu och sen

Vi åkte ut till Bällsjö, till gården som blir vår efter sommaren. Vi kollade runt i förråd och uthus tillsammans med den nuvarande ägaren.

Vi kände oss så välkomna till gården! Grinden stod öppen ut mot hagarna. Regnet hängde i luften men det var så vackert. Småfåglarna sjöng högljutt i träd och holkar runt omkring. Klematis, allium och syrener hade stora knoppar och stockrosorna såg ut att trivas vid ladugårdsväggen. Katten Sixten smög omkring i bakgrunden innan han vågade sig fram och hälsade på mig. Helt otroligt att vi ska flytta dit!

Men inte än. De närmsta månaderna ska vi bo på Näsmans väg som vanligt. Jag ägnade många timmar åt att plantera ut de flesta av plantbarnen, ända tills planteringsjorden tog slut. Dessutom finns en hel del att fixa och greja med innan det blir fotografering och försäljning. Så Jonas jobbade också hela dagen.

Försommarfägring

Naturen är så vansinnigt vacker så här års. Jag är så tacksam över allt ljuvligt jag får uppleva. Och ändå känns det varje vår som att det är så mycket som jag inte hinner med, så mycket jag missar att se, höra, känna. Allt går ju så rasande fort i naturen nu, som om all inneboende livskraft inte kan vänta ett ögonblick till, nu när förutsättningarna äntligen är de rätta. Ljuset och värmen är tillbaka, efterlängtad av oss skandinaver, men tydligen också av naturen själv.

Tulpaner

Äppelblom

Hägg

Rodhodendron

Tulpan

Dubbel vit syrén

Lagerhägg

Dynor på beställning

Jag fick en beställning på två ulldynor. De skulle helst ha mörk botten och en angiven storlek. Nu är de klara och levererade. Beställaren blev väldigt nöjd.

Checkar av och listar nytt

Nu händer det grejer i snabb takt.
I måndags var vi på banken gällande våra lån för det nya huset.
I tisdags lämnade vi vårt nuvarande hus till mäklaren.
Det känns jättebra att ha bockat av båda dessa saker.

Men mötet med mäklaren innebar att vi fått en hel del att göra. Även om vi inte har huset belamrat med möbler och prylar finns det ändå en del som måste rensas innan det ska fotograferas. Och överallt måste det städas och "pyntas" lite här och där. Dessutom vill jag så fort som möjligt få plantorna i jorden så de hinner etablera sig, de kanske också ska fotograferas.

Förhoppningsvis kommer vi att ha visning här innan midsommar.

Puls och spänning

Den aning av vind som finns kommer från söder. Där har jag två åkrar med en stenmur och sly emellan. Jag sitter vänd åt det hållet och hoppas det ska komma vildsvin. De har bökat mycket på Norråkern.

Plötsligt en grymtning bakom mig!

Försiktigt, försiktigt snurrar jag på stolen för att se åt det hållet. En hel rad av lagom små brungrisar kommer ut från skogsbrynet max 30-40 ifrån mig. Rakt norrut. Jag försöker sjunka ihop i tornet och hoppas att ingen vindpust ska komma precis nu.

De verkar ovetande om min närvaro så jag sätter på mig hörselkåpoorna och smyger upp bössan. De strosar i vegetationen under kraftledningen. Så anar de något och gör en liten rusning bortåt. Men bara några meter och utom synhåll, sen hör jag hur de traskar omkring.

Väntar mig att de ska dyka upp på åkern. Men förgäves. Hinner bli lite besviken innan jag inser att det knakar i kraftledningen igen. Sitter där med öron och ögon på helspänn och försöker lokalisera var de är. Flocken är lite utspridd för det knakar både här och där.

Till slut har de gått runt mig och kommer ut på den andra av åkrarna, åt det håll där stegen in till tornet är. Jag siktar och osäkrar och försöker välja ut ett djur. Det är den där flocken på åtta djur i 50-kilosklassen, så jag kan välja vilket som helst och bara gå efter vilken jag har bäst läge på.

Men så störs de igen och rusar. Men bara några tiotal meter, sen lugnar de sig och börjar gå omkring. Jag vrider upp förstoringen på kikarsiktet.

Min sjätte gris går i backen och blir liggande. En galt igen.

Intryck från ett jakttorn i kvällningen

Morkullan knarrar i luften över mig. En gök gal på avstånd. Småfåglarna håller låda i alla tonarter trots att solen nyss sjönk bakom horisonten. Säsongens första mygga fladdrar lite planlöst. Dimman kommer svävande över fältet. Inte en vindpust rör sig.

Det är så oerhört vilsamt och vackert att sitta i ett jakttorn och bara vara. Snart kommer mörkret.

Ett skott hörs från grannlagets marker. Hoppas nån i vårt lag också får skjuta ikväll.

Som en varm storm!

Tack för alla glada tillrop och grattishälsningar som formligen virvlat över oss med anledning av vårt husköp och våra framtidsplaner. Underbart att få dela glädjen med så många vänner, släktingar och kollegor. Just nu skulle jag bara vilja bjuda er allihopa på saftkalas i vår vackra hage. Men än har vi ju inte tillgång till den, och i september kanske jag glömmer bort det i alla flyttbestyr.

Tack!! 💗💛💚💙💜

Drömmen om ett hus på landet

Somliga drömmar är bra för sin egen skull och kan få förbli drömmar.
Andra drömmar bör bli verklighet för att fylla sin funktion. Sådana drömmar kanske någon kallar för "planer". Men jag tycker att planer känns mer konkret, som när en planerar något nära förestående, något som är ett faktum.

De sista veckorna har Jonas och jag sett en stor dröm snabbt anta konturerna av en plan. Och det hann knappt bli en plan innan det blev verklighet. Idag har vi köpt oss ett hus på landet!

Alla våra år tillsammans har vi pratat om ett hus på landet, lite skog, några höns och ett par får. Lite halvhjärtat har vi tittat efter det men det har aldrig lett någonstans. Och vi har varit nöjda som det är.

Nu i vår har Jonas hjälpt en bekant att röja sly i dennes skog. Och kommit fram till att det inte alls är nödvändigt att vi skaffar oss en skog.
I påskas när vi var och klappade får och lamm hos en annan bekant, så påmindes vi om hur gärna vi vill ha en liten skock sådana djur. Då och där bestämde vi oss för att kolla på en gård som låg ute till försäljning. Innan vi förlorade budgivningen på den gården hade det dykt upp en till. Och den passade oss ännu bättre.

Det är en väldigt liten gård, bara drygt 3 ha. Där finns ingen skog och inga åkrar, bara betesmarker. Där finns alltså inga "måsten", bara möjligheter: Vi måste inte röja skog och vi måste inte odla åkrar. Men vi kan släppa får på bete om vi vill.

Omgivningarna är vackra, med lövskog och betesmarker och ett par sjöar alldeles nära. Gården ligger i en pytteliten by av röda stugor med vita knutar, lite bullerby-känsla.

Mangårdsbyggnaden är 160 m2 fördelade på två plan, och så finns en undantagsstuga (att använda som vävstuga, gästhus eller för uthyrning), lagård med lada, dubbelgarage med vedbod, jordkällare och brygghus. Somligt är nytt eller nyfixat och fräscht, annat behöver en hel del kärlek, tid och kraft. Men det finns inget vi måste åtgärda innan vi flyttar dit (utom att bygga hundgård).

Efter sommaren flyttar vi och blir Gillsjö i Bällsjö!

Våren kom av sig

Mitten av april bjöd på försommardagar med tjugo grader och strålande sol. Men bara en halv vecka senare kom vintern tillbaka med snålblåst, nattfrost och ett fåtal plusgrader. I och med det tog odlingsivern också en paus.

Plantbarnen står tryggt i sin koja (ett litet plastväxthus) inuti växthuset med värmefläkt kalla nätter. Varje morgon måste kojan öppnas för så fort solen kommer fram ett ögonblick blir det alldeles för varmt där. Jag är så tacksam att plantorna tog sig trots att det såg så mörkt ut för dem. Men ny jord och nematoder gjorde susen och nu är plantorna stora och kraftiga.

Inatt kroknade de sparris som väntade på att skördas. Attans frost!
Och jag oroar mig för alla frukt- och prydnadsträd som är på gång att blomma. Och de stackars pollinerarna!

Fördelen är att kylan tog med sig fukt så det har äntligen kommit lite nederbörd (både snö och regn) och det var sannerligen välbehövligt.

Kallt ikväll också. Jag går ner och väver lite till...

Blommor längs "kullerundan"

Den kortaste promenadrundan vi ofta går med hunden är bara runt kullen vid lekplatsen. Men den bjuder ofta på vackra intryck. Det här är några av blommorna just nu.

Slånbärsblommor i motljus

Lysande gult. Men jag vet inte vad det är

Vildapeln har mörkt rosa knoppar, men blommorna blir nästan vita

Gran

Tapaskväll

Skördecirkeln hade träff här hemma. Måltiden blev blandade smårätter av det som råkade finnas till hands:

• Kokt blomkål
• Bräckt saltrulle av älg och sås (en rest från häromdagen)
• Ägghalvor med majonnäs, räkor och hemodlad dill
• Sparrisprimörer: förvällda 3 minuter, sen stekta i smör, serverade under en röra av knaperstekt bacon, torrostade solroskärnor, riven västerbottensost och olivolja
• Övervintrad mangold och dito kål, fräst i smör med pressad vitlök och lite salt

Orange paj

En mozarella hade legat länge i kylen och var nästan för gammal. Synd att slänga - bättre att laga till något av den istället. Jag vet att den är god att kombinera med tomat och rökt rådjur men eftersom den var lite gammal ville jag tillaga den. Alltså blev det experimentmat idag igen. Resultatet blev en orange paj med fyllig och rund smak.
Jonas envisas med att jag ska skriva upp receptet, kanske för att han känner mig och vet att jag sannolikt kommer att börja fundera på vad den egentligen innehöll. 😉

Pajdegen är min vanliga:
75 g smör
2 dl mjöl
1 dl rågsikt
1 dl matlagningsyoghurt
lite trädgårdssalt
Förgräddas tio minuter i 200 grader.

Ett par pressade vitlöksklyftor, lite chiliflakes och ett knippe klippt luftlök fick fräsa en stund i smör. Sen hällde jag i förvällda mangoldstjälkar (och slutbiten på några sparrisar). De fick puttra tills all vätska ångat bort. Detta la jag i pajskalet och sen en liten bit rökt rådjur skuret i "slamsor" och sönderdelad mozarella. Lite riven vanlig ost överst. Sen hällde jag på äggstanningen gjord av 4 ägg, ett par dl snålröra med mycket tomatsmak, en liten skvätt grädde och trädgårdssalt. Gräddade i 200 grader tills den stannat.