Puls och spänning

Den aning av vind som finns kommer från söder. Där har jag två åkrar med en stenmur och sly emellan. Jag sitter vänd åt det hållet och hoppas det ska komma vildsvin. De har bökat mycket på Norråkern.

Plötsligt en grymtning bakom mig!

Försiktigt, försiktigt snurrar jag på stolen för att se åt det hållet. En hel rad av lagom små brungrisar kommer ut från skogsbrynet max 30-40 ifrån mig. Rakt norrut. Jag försöker sjunka ihop i tornet och hoppas att ingen vindpust ska komma precis nu.

De verkar ovetande om min närvaro så jag sätter på mig hörselkåpoorna och smyger upp bössan. De strosar i vegetationen under kraftledningen. Så anar de något och gör en liten rusning bortåt. Men bara några meter och utom synhåll, sen hör jag hur de traskar omkring.

Väntar mig att de ska dyka upp på åkern. Men förgäves. Hinner bli lite besviken innan jag inser att det knakar i kraftledningen igen. Sitter där med öron och ögon på helspänn och försöker lokalisera var de är. Flocken är lite utspridd för det knakar både här och där.

Till slut har de gått runt mig och kommer ut på den andra av åkrarna, åt det håll där stegen in till tornet är. Jag siktar och osäkrar och försöker välja ut ett djur. Det är den där flocken på åtta djur i 50-kilosklassen, så jag kan välja vilket som helst och bara gå efter vilken jag har bäst läge på.

Men så störs de igen och rusar. Men bara några tiotal meter, sen lugnar de sig och börjar gå omkring. Jag vrider upp förstoringen på kikarsiktet.

Min sjätte gris går i backen och blir liggande. En galt igen.