Vi började med att - ytterligare en gång - gå igenom uppbindning och nerbindning till mattväven i solvad taqueté. Skälet blir fortfarande inte perfekt. Men det är tillräckligt bra, så nu är allt redo att plocka fram trasor, fundera och välja färger och sen börja. Det ska bli kul. Men faktum är att jag just nu är jättenöjd med vissheten att allt är klart för start. Nu kan jag "suga på karamellen" en stund.
Sen fikapaus då vi mumsade på den nybakade smarriga saffranskaka som hon hade med sig. Och samtidigt diskuterade vi vävning, och vilken väv jag ska sätta upp i den tredje vävstolen. Det kommer att bli tabletter i cottolin. Fyra skaft men solvat och trampat så att det inte blir likadant hela tiden.
Sen drog vi på 15 meter varp som ska bli en ny omgång pinn-underlägg, denna gång i svart och grått. Mamma verkade väldigt nöjd att för en gångs skull sitta och hålla emot, medan jag drog på och la in stickor. Kanske hade jag slarvat när jag varpade, kanske var det bara lite extra trixigt eftersom det var två varpflätor men lite ojämnt och trassligt var det. Men mattvarp är ju bra på det sättet att i slutänden brukar funka precis som det ska även om allt inte är perfekt längs vägen.
När jag trodde att hon skulle köra hem föreslog hon att vi skulle solva. Jag var inte sen att tacka ja till det. För om det är något moment som man kan göra ensam men där man verkligen vinner på att vara två, så är det solvningen. Hon klämde in sig bakom vävstolen och sträckte mig en tråd i taget, i rätt ordning och jag solvade och skedade. Det gick som tåget! Efter mindre än en timme var vi klara.
Nu är det inte många moment kvar innan den väven också är redo att vävas på. Och eftersom det bara är två skaft och två trampor så är det en ganska enkel resa innan det är klart. Men det får bli en annan dag.
Vi tackade varann för en trevlig kväll och sen körde hon hemåt genom skogen.
Min mamma är verkligen en supermänniska! Massor av energi, kunskap och kraft trots sin ålder. Jag är så imponerad! Och så himla glad och tacksam.
Och när hon skickade ett sms för att meddela att hon kommit hem tyckte hon att hon borde hjälpt mig med mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar