Tomatpaj

Säsongens första tomatpaj är tillagad och avnjuten tillsammans med en sallad av grönt. Nån bild får ni inte se - vi var så hungriga så jag prioriterade inte att fotografera. Tomatpaj är ett synnerligen gott sätt att ta tillvara överflödet av tomater, och dessutom går den att frysa och glädjas över senare när vintermörkret är kompakt och färska tomater bara ett minne.

Originalreceptet finns i en bok med bara pajer, men vi följer så klart inte det till punkt och pricka: Vi tar ett helt paket bacon. Eftersom vi aldrig har schalottenlök hemma så tar vi vanligtvis blast från gul lök, eller luftlök eller någon annan lök.

För mycket av det goda kan vara underbart

Det finns så mycket att glädjas över och att engagera sig i. Och jag kan inte låta bli att göra massor, jämt.

Nu har jag haft semester fyra veckor och under den tiden har jag hunnit vila mycket och göra många roliga saker. Jag har mått så bra på sistone, mycket bättre än i vintras. Och när jag mår bra håller jag på, pular med allt möjligt. Och glömmer bort att vila, glömmer bort att jag inte är den jag var fram till för bara ett år sen. Så till slut måste det slå tillbaka, antar jag. De senaste dagarna har inte varit helt lysande. Tröttheten har övermannat mig igen. Inte som när det var som värst - långt ifrån - men tillräckligt för att göra mig ledsen och få  mig att inse att jag levt över mina tillgångar igen. Ska jag nånsin lära mig?!

Jag är ju inte så bra på att vara "lagom", tvärt om, jag är bra på att överdriva. Jag menar, det finns ju människor som inte ägnar sig åt någon hobby alls. Jag har tre och alla är de ganska tidskrävande: jakt, odling och vävning. Dessutom har jag ansvar och engagemang i Nybro Missionskyrka. Och så har jag svårt att säga nej om någon annan människa behöver mig på något sätt.

Snart är förberedelserna klara så jag äntligen kan börja väva på min röda sjal som jag komponerat alldeles själv. I augusti är det dags att börja jobba igen. Då ska jag också göra ett nytt programblad till kyrkan, börja titta över församlingens stadgar och ta tag i en anställningsprocess. Samma månad ska jag ställa till med 50års-kalas vilket kräver en del förberedelser. I augusti kommer trädgården att bjuda på massor att skörda och ta hand om. Och så börjar bockjakten. Det kommer alltså inte bli lätt att hitta tid för vilan då. Visserligen finns det en slags vila i att göra alla de saker jag trivs med. Men blir det för mycket blir det ändå inte bra.

Jag kan inte tänka mig att avstå från något av mina intressen. Återstår att lära mig att begränsa dem så att jag ändå räcker till. Så att de ger mig glädje men inte stressar mig. Jag behöver lära mig att delegera uppgifter. Och att säga "nej" ibland.

Inte lätt. Men nödvändigt.
Det är för väl att jag har både Gud och Jonas vid min sida, som bromsar mig och stöttar mig, som ger mig kraft och glädje. Fast på olika sätt förstås.

Viltsafari i vår egen skog

Jonas och jag körde en runda i vår jaktskog. Ja, vi äger inte skogen men vi har arrendet på jakten. Det är en ganska vanlig kvällsaktivitet för oss att köra en sväng och kolla efter djur. Ibland ser vi inget större än en gråsparv men ibland ser vi några av de djur vi är intresserade av att jaga när det blir säsong för det.

Ikväll fick vi se tre älgar och två rådjur! Riktigt trevlig kväll alltså! Först två kor/kvigor (det ser man inte skillnad på) vid två olika tillfällen. Båda stod kvar och lät sig inte störas nämnvärt av att vi tittade på dem.

Eftersom man inte kan veva ner rutan på passagerarsidan får jag snällt nöja mig med att fota genom den. Men när vi tittat på den andra en stund testade jag att öppna dörren och fick några kort med avsevärt bättre kvalitet.

Lite senare sprang en stor, svart älgtjur förbi oss i god trav. Åtta taggar hade han nog. Inte en slump att han undgått jakten i flera år, det var en herre som begrep att hålla sig undan från människor och bilar även när det inte är jaktsäsong. Det var oss han sprang undan från. Jag hann inte fånga honom i kameran. Men på näthinnan finns ett vackert minne av en ståtlig älg.

Ett av rådjuren såg vi bara öronen av, när de stack upp över kruståteln på ett hygge. Det var inte mycket lönt att ta kort på. Kruståtel är visserligen mitt favoritgräs så jag hade ju kunnat fota det och "råka" få med ett par rådjursöron. Strax efter såg vi ett annat rådjur på andra sidan vägen och hon lät sig fångas på bild, även om det var en "rumpbild".

Så kunde jag inte låta bli att testa zoomen på min kamera, månen var så vacker ikväll. Och visst har jag en imponerande kamera. Jag är så nöjd.

Världens skönaste plats

Jag har en talang för att njuta av sängen och att sova. Varje morgon när det är dags att vakna sover jag så gott och är så mosig. Och just på morgonen är sängen som allra skönast. Jag kan ligga kvar hur länge som helst. Varmt, mjuk, lugnt.

Varje morgon måste jag tvinga mig upp. Det är lite av en skilsmässa. Men det går.

Inspiration

Vi åkte på Lands öppna trädgårdar och kom till "Himlavid" i Bläsinge på Öland, för att få lite inspiration. Och det fick vi minsann! Följande bilder är Jeanette Björkmans trädgård. Och vi tackar för besöket.

Mest uppskattade jag de små detaljerna, rekvisitan, som var utplacerad här och där i trädgården. Jag blev så inspirerad att jag måste hem och leta i källaren efter lite prylar att pynta min trädgård med.

Och så tittade jag på portalerna, det är jag nämligen lite sugen på själv, och här fanns olika sorter. Jag gillade det enklaste mest, bara en bit armeringsmatta böjd till ett valv där växterna kan klättra.

 

 

Och växthuset! Vilken dröm! Hyllor av brädor och ett par stora bockar, smakfullt pynt, spetsgardiner (varför har jag inte fått upp mina såna i år?!), trivsam sittplats och en fantastisk passionsblomma. Sånt blir aldrig mitt växthus - min passion för tomater och gurkor tar mer plats - men inspiration bjöd det på.

Och så fanns det höns i trädgården. Kan det bli bättre?! ;)

Ja, och så hade hon en gammal lada/ladugård med vackra tavlor. Och bakom de lokalerna betade en skock får fridfullt. Åk dit vetja! Länk: atelje himlavid

Trädgårdsdag

Efter flera dagar med utflykter och annat bilåkande blev det en dag helt och hållet hemma. Jag har inte ens gått med hunden (än). Det längsta jag har varit iväg var till grannen för att äta tårta och förundras över deras magnifika ros "Chicago peace". Kolla bara vilken skönhet!

Grannarnas ljuvliga ros

Oj vilken lycklig trädgårdsdag jag fick. Visserligen trött och långsam när det var dags att vakna. Men sen var jag full av trädgårdslust. Började med att mixa squash, lökblast, libbsticka, dragon och salt till en röra som mest liknar stuvad spenat. Men nu ligger den i torken och om ett par dagar kan jag mixa den igen och då är den ett ljuvligt, grönt salt som passar lika bra på frukostägget som i allehanda matlagning. Mums.

Grön sörja idag - grönt ljuvligt salt om ett par dagar

Jag har skördat gurka idag. Nio stycken! Tur att det är så gott och att vi har grannar och vänner att dela med oss till. Förutom den dagliga vattningen av gurkor och tomater gick jag igenom plantorna rejält: tog bort tjuvar, minskade bladmängden en aning, band upp och fixade. De längsta skulle behöva kompletterande snöre att klättra på mot taket, men det får bli en annan dag. Jonas snickrade ihop en ställning till "bonustomaterna" utanför växthuset, så jag kunde binda upp dem också. De kallas så för det är dels dubletter som var tänkta att ges bort men som av olika anledningar ändå blev kvar här, dels några stora tjuvar som jag testade att peta ner i jord och som tog sig direkt och fortsatte växa.

Denna säsong är första gången jag odlar vitlök på allvar och idag bestämde jag mig för att ta upp dem. Inte alla klyftor jag satte i höstas har klarat sig, men många. Nu har vi vitlök så vi klarar oss ett bra tag. Flera av dem hade dessutom "stresslökar", små lökar i en kammare på stjälken/blasten. Vi har googlat lite och ska prova att sätta några av dem i höst (om de inte är uppätna då).

Ungefär hälften av den nyskördade vitlöken

Efter att ha tagit upp vitlöken fanns det plötsligt outnyttjad odlingsyta. Det måste vi ända på. Så jag sådde sallad, morot, polkabeta och rädisa och hoppas på skörd frampå sensommaren/höstkanten. Vi får väl se hur det blir, men det kostar ju inget att försöka och jag har ju inget att förlora.

Än så länge har vi sallad att skörda

Visst, det finns ännu fler saker jag gärna velat göra idag. Men varken tiden eller kraften räcker till hur mycket som helst. Så det andra får vänta till en annan dag. Ikväll är jag bara väldigt glad och stolt över allt som blivit gjort, och över hur fin trädgård vi har. Den är verkligen ett litet paradis.

Vår trädgård <3

Eriksberg

Sommaren är full av utflykter känns det som. Och det är underbart!

Idag tog vi med oss min mamma och pappa på heldagsutflykt med hemligt mål. Vi fick en fantastisk dag. Gott humör. Många samtal och skratt. Flödande solsken. Mumsig fika. Suverän lunch. Vacker natur. Och massor av vilda djur.

 

Vi körde till Eriksbergs vilt och safaripark mellan Ronneby och Karlshamn. Jonas och jag har varit där förut, och eftersom det var en så lyckad dag ville vi ta med oss mamma och pappa. Och dagen blev precis lika perfekt. Trots sol och värme var det många djur vi fick se. Stora hjordar av dovhjort, kronhjort, vicent, mufflon och vildsvin strövar fritt i parken. Vi såg faktiskt alla sorterna (men bara ett mufflonfår). Dessutom blommar både röda, vita, rosa och (tror jag) gula näckrosor där. Via CD i bilen får man information dels om djuren men också om gården och dess historia. Och även de sträckor man inte ser några djur finns det så mycket vacker och omväxlande natur att njuta av. Det här är verkligen en suverän upplevelse.

När man betalat och kört in, kan man stanna tills mörkret faller om man vill. Det tycker jag är rätt generöst. Men vi utnyttjade inte det eftersom vi hade några mil att köra hem efteråt och eftersom vi ändå fått se så många djur.

Mufflonfår som inte ville vara med på bild utan skyndade sig bort

Och när vi kom hem överraskade dottern med att ha bakat bullar. Mums!!

Nästan som bröllopsdag

Idag - nästan två år efter vårt bröllop - fick vi äntligen tillgång till våra bröllopsfoton. (Det kom en konkurs emellan). Så idag satt vi en timme hos fotografen och såg honom redigera lite, sen åkte vi därifrån med en skiva med våra fantastiska foton på.
Äntligen! Vilken glädje!
Och så härligt det var att se de där bilderna igen.
Genast beställde vi förstoringar.

På kvällen firade vi med hämtmat och gott vin, tända ljus, rosor på bordet och en favoritlista musik i bakgrunden. Såg på varann och njöt av att det är vi två. Speglade oss i kärleksglansen i den andres ögon. Lika tydligt som för snart två år sen.

Och sen satt vi en lång stund och tittade på foton från vigseln och festen. Återupplevde glädjen och kärleken vi delade med så många vänner. Lyckliga.

Österlen III

Vår tredje dag på Österlen åkte vi ångtåg mellan Brösarps backar och S:t Olof. Det var en annorlunda och trevlig aktivitet, resan gick genom vacker natur och tåget var charmigt både på insidan och utsidan. Det var vi två och massor av barnfamiljer. Som vanligt i sådana sammanhang konstaterade vi att det är skönt med stora barn. Även om alla barn på tåget var glada och det inte var några stora konflikter nånstans, så var det en ganska häftig ljudvolym och hörselkåpor hade varit bra att ha. ;)

Tack vare tips från min syster tittade vi sen på Forsakar utanför Degerberga. Vilken otroligt häftig natur! Det var en ravin som var ca 500 meter lång och säkert 20 meter djup. Bokskog på ena sidan, tallar och blåbärsris på andra. Och nere i ravinen kändes det som om man inte längre var i svensk natur utan mera åt det tropiska hållet. Det var verkligen en upplevelse! (Fotona nedan kan inte alls visa hur det såg ut.) Jag har för mig att i skolan lärde man sig att Skåne är platt. Det har inte varit sanningen i den del av Skåne vi glatt oss över de här dagarna.

Sista anhalten på vår minisemester blev sen lunch på en golfrestaurang. Lite ovant utsikt över en utslagsplats, men varför inte?! Mätta och nöjda blev vi.

Och så glada över vår resa att vi inte riktigt ville åka hem. Men det blev ju så klart skönt att komma hem ändå, det gör det ju alltid.

Länkar:
Ångtåget på Österlen
Forsakar

Österlen II

Nattens regn och dagens vind gav lägre temperatur än igår. Vi började dagen nere i Kivik, kollade på hamnen, hittade en liten trevlig affär och en massa fina hus och fiskebodar. Titta bara på det här fantastiska huset som är två gamla hus hopbyggda med ett stort växthus. Ett sånt skulle jag vilja ha!! Och sen körde vi till musteriet för att handla och ta en fika.

Sen promenerade vi upp på Stenshuvud. Vi gick norrifrån, genom mörk thujaskog och stenig blandskog och uppför en massa trappor. Utsikten när man väl kommer upp är bedövande, ljuvlig och långsträckt. På ganska liten yta är det väldigt varierande natur.
 

Sen var det hög tid för lunch. Efter pizza gick vi in på Kiviks café och bageri för att dricka kaffe på maten. Och vilket guldkorn vi klev in på! Längst in på caféet fanns en rosa, vacker soffgrupp. Sån där man kan få titta på när man är på ett slott eller museum. Men här stod den och väntade på fikagäster. Och den var skön att sitta i. Jag var så trött av intryck, vind, promenad (och min vanliga trötthet) att jag nästan höll på att somna där i den tjusiga soffan.

Senare på kvällen återvände vi in till Kivik för att äta igen. Denna gång restaurang Lind som vi blivit rekommenderade. Inte undra på: riktigt god och riklig mat och suveränt trevlig service. Njutarkväll. Och sen strosade vi längs havet tillbaka till vårt b&b.

Länkar:
stenshuvuds-nationalpark
Kiviks café och bageri
restaurang LiND