Jag känner mig ungefär likadan. Men jag kan inte vifta på svansen. Nu när alla tre mina älskade barn (för sin mammas barn är man väl alltid, hur gammal man än är?!) har kommit hem till jul känner jag lyckan sprida sig inom mig. Jag älskar att ha dem här, att kunna visa dem min kärlek konkret, att göra saker tillsammans, att umgås, skratta, prata. Och i år finns de här nästan ett par veckor. Fatta hur underbart det är!!
Att sen min kropp inte klarar av det jag vill gör mig så ledsen. Mina armar orkar inte - jag känner mig som svarte riddaren i Monte Pythons "The Quest for the Holy Grail". Men igår och idag har familjen verkligen gjort vad de kan för att kompensera för min bristande kraft. Det har julpyntats, kokats kola och knäck, bakats surgräddeskringlor (gammalt familjerecept och underbart goda även om namnet inte antyder det), rullats mozartkulor, hängts tvätt, slagits in paket och fixats av allehanda slag utan min medverkan. Jag lyssnar till julstöket, provsmakar, vilar och är tacksam och lycklig.
Önskar alla en god och välsignad julhelg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar