Det fanns nya spår av vildsvin på grannens åkrar så jag gav mig dit på kvällen.
Andra kvällar har jag traskat vägen bort och sen gått över hela åkern till min i förväg utsedda plats. Det har hänt att jag skrämt både rådjur, gäss och harar.
Just den här kvällen fick jag för mig att smyga däråt så tyst jag kunde. Långsamt, långsamt. Det är asfaltsväg med en del grus på. Och när den första åkern är slut finns en liten körväg upp till den andra åkern. Den är gräsklädd och de första metrarna gick att gå tyst. Men sen visste jag att det fanns både stenar, pinnar och kottar på vägen som ökade riskerna för att jag skulle höras. Medan jag stod där och funderade på hur jag skulle gå vidare kom det en bil och körde förbi på asfaltsvägen strax bakom mig. Och i skydd av den ljudkulissen tog jag några rejäla kliv framåt och stod precis i kanten på åkern.
Mot stenmuren som omgärdar åkern gick en stor gris och betade. Den var helt obekymrad om mig och hade alltså ingen aning om att jag stod där. En god stund stod jag och tittade på den. Förvissade mig om att den var ensam och att den inte hade några dragna spenar (alltså inga kultingar som skulle kunna bli övergivna).
Den var rätt stor så jag tvekade lite, men tänkte att jag borde hinna få på ett andra skott eftersom det var stenmur runt omkring. Så jag la upp bössan i skjutstödet, osäkrade och inväntade ett bra tillfälle.
När skottet går blir det helt vitt i siktet ett ögonblick. Och på det ögonblicket hann grisen försvinna från åkern. Jag hörde hur det knakade genom skogen på andra sidan av muren.
Så jag började gå längs muren och sökte efter spår. Först åt ena hållet längre än vad som var rimligt utifrån var ljudet hade kommit ifrån. Och sen tillbaka åt andra hållet. Tills jag kom till en öppning i muren, som jag inte sett tidigare. Och där var det blodspår. Ganska mycket blod gjorde det relativt lätt att följa och gav mig hopp om att den inte kunnat gå hur långt som helst. Och mycket riktigt - sådär hundra meter längre bort låg den bakom ett träd. Död.
Och den var stor! Insåg att jag inte skulle klara av den själv så jag traskade hem och väntade tills Jonas kom från jobbet. Med hjälp av hans muskelstyrka första biten genom skogen, och med hjälp av fyrhjulingen över åkern och på vägen så fick vi hem den. Vågen visade på 92 kg. Och det var en sugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar