Fyren finns för att sprida ljus i mörkret
För att påminna om guldkanterna i tillvaron
Här samsas jakt, hantverk, odling, och andra tankar om livet och Gud
torsdag 30 december 2021
Skott som smällare
onsdag 29 december 2021
Fållat
Under några dagar har köket fått agera syateljé. Vi har ätit alla måltider i stora rummet. Köksbordet har varit belamrat av symaskin, handdukar, knappnålar, sax och hankar.
24 handdukar blev det. Två små som kan användas som gästhanddukar. Två nästan kvadratiska. Och 20 stora. När jag vävde dem var jag kritisk till färgval och kombinationer. Men nu efteråt kan jag se att de flesta blev vackra (det är väl egentligen bara en som är helknasig). Några vävfel har jag hittat på den sida som jag inte kunde se medan jag vävde. Men det gör mig inget. Det får ses som dekoration och ett uttryck för vävarens konstnärliga frihet.
Kanten på alla handdukar, med vita sidan uppåt |
Den gula sidan upp |
måndag 27 december 2021
Algot
Säg hej till Algot. Den absolut sötaste presenten hos oss denna julen. Kajsa har virkat en liten alpacka till Jonas och nu sover den i hans säng.
söndag 26 december 2021
Och nu då?!
Vad i hela friden ska jag väva nu?
Handdukarna är färdigvävda, nerklippta ur vävstolen och ihoprullade. Det blev en rejäl rulle med många färger. Än så länge ruvar den hemlighetsfullt på slutresultatet. Jag är så förväntansfull och nyfiken på hurdana handdukarna blir.
Alltihopa ska fållas och förses med hankar och sen tvättas och manglas.
Följande samtal utspann sig här hemma:
Jag: "Jag har tagit in effingar som jag ska fyrfläta till hankar, fem trådar i varje bunt i flätorna".Min vuxna unge: "Vad är det för språk som pratas här?"
Min man: "Väviska!"
Gla´hål i vintersol
Juldagen blev en skön och lugn hemmadag. Soligt men ruggigt kall vind lockade inte till utomhusvistelse. Jag vävde några timmar och njöt av det. Min långa handduksväv från i våras går nu mot sitt slut. Gla´hålet kröp fram över sträckbommen.
Det har blivit många handdukar av varpen på 17-18 meter som jag satte upp. Jag har valt färger för en handduk i taget och har sedan glömt hurdana de blivit. Det ska bli roligt att rulla av alltihopa och titta på dem igen. Men inte idag. Än är det någon decimeter kvar att väva.
Den sista biten kommer inte att bli en handduk i fullängd. Men vad gör det? Den går att använda som gästhandduk eller bakduk eller något annat. Jag tar slut på smårester av garnspolar så den kommer att bli lite knasig.
lördag 25 december 2021
Julafton
Jonas, jag och Kajsa firade julafton hemma hos mamma och pappa i Mönsterås. Pappa har bara nyligen flyttat hem från korttidsboendet och är fortfarande nyopererad och därmed ömtålig och i behov av att kunna vila när han vill. Han behövde få vara hemma och därför var det självklart att vi åkte dit och vi tog med det mesta som behövdes för julbord, fika, kvällsmat och paketlek.
Det blev en lång och fin dag. Utan att frossa åt vi det som är godast av julens smaker. Och det är så roligt att ge bort presenter som gläder mottagaren. Jonas läste julevangeliet. Han har en röst som är som gjord för högläsning - den är så vilsam att lyssna till.
Sent på kvällen körde vi hem och förvånades över att det var så mycket trafik. Men allt gick bra och vi kom hem som vi skulle. Ganska snart sov vi alla gott.
Julfika |
Det stora paketet innehöll en mysig och värmande låtsas-eldstad |
Gröten ska vara rutig på julafton |
torsdag 23 december 2021
God jul!
Nu är det kvällen före julafton. Dagens många bestyr börjar bli klara och lugnet lägger sig.
Det verkar bli en vit jul i år.
Charlie och hans matte har kommit.
Vi är redo att fira jul.
Önskar alla en god och fridfull julhelg.
onsdag 22 december 2021
Julklappar
För många år sedan sydde jag väldigt mycket, både kläder till barnen och till mig och även andra. Men det är länge sen. De gånger symaskinen kommit fram på senare år har varit för att laga något, eller för att fålla och montera mina vävda ting.
Häromkvällen när jag satte mig för att sy en julklapp blev därför väldigt kul och inspirerande. Kunskapen finns ju kvar och symaskinen är min vän.
Dagen efter ägnade jag nån timme åt att shoppa julklappar. Shopping är sannerligen ingen favoritaktivitet men den här gången blev det bra och gick smidigt. Ingen stor trängsel i butikerna och jag hittade bra presenter som det ska bli roligt att ge bort om några dagar.
söndag 19 december 2021
Ljusstöpning
Hemstöpta ljus är en självklarhet hos oss. Nästan varje år i december har vi stöpt hemma hos mamma och pappa. Den här gången lånade vi alla grejer och använde dem här hemma. Skönt med ett kök som är så stort att man lätt har utrymme för ljusstöpning. Oskar och Sara var med och det gjorde att vi hade extra trevligt. Som traditionen bjuder skapades en del nya och annorlunda varianter på ljus. Det är ju så kul att testa nya idéer. Kolla här så mysigt vi hade det:
Jonas och jag har insett att vi vill skaffa egna grejer för ljusstöpning. De flesta sakerna går att fixa relativt enkelt. Men var får man tag i själva kärlet att doppa i? Den måste vara cirka 35 cm hög annars blir det för korta ljus. Och den måste vara av ett material som leder värme och så ska den få plats i en syltgryta (för vattenbadets skull). Tips mottages tacksamt.
fredag 17 december 2021
Barmark
Jaha, nu är vintervädret slut för den här gången. Det tjocka snötäcket har regnat bort och nu är det barmark nästan överallt. Hoppas att de sista hala is-fläckarna också hinner smälta bort innan det blir kallt igen.
Jag borde passa på att arbeta en del i trädgården nu när det inte är fruset.
- Vitlöken ska sättas
- En knöl jordärtskocka ska tillbaka till samma plats där jag skördade dem för ett tag sen
- Gödning - i form av bokashi och hönsgödsel - ska ner i jorden
torsdag 16 december 2021
Historia
Jag trodde att gården inte hade fler överraskningar att bjuda på. Vi har ju tittat igenom de flesta vinklar och vrår. Men idag fick jag erfara att en överraskning minsann inte behöver ta så stor plats. Den kan rymmas på en papperslapp faktiskt.
På loftet finns en gammal spinnrock. Den har fått stå där i sitt dammiga hörn. Fin och gammal, men om den är komplett och användbar vet jag inte. Eftersom jag odlade lin i somras har jag blivit lite nyfiken på om det går att spinna på den. Jag gick upp och tittade lite på den. Då såg jag att en lapp höll på att lossna från dess undersida.
Läste och förundrades. Plötsligt blev spinnrocken mycket mer värd i mina ögon. Den har en historia!
Det sista namnet på lappen är Sylvias, hon som vi köpte gården (och spinnrocken) av.
tisdag 14 december 2021
Saffran
Jag vävde en saffransgul handduk. Det blev en så glad och fin färg att jag måste göra en till, men den får annan baksida.
Och så bakade jag saffransskorpor som blev "försvinnande goda".
Smält 50 g smör och ½ g saffran. Rör om och låt det svalna lite. Vispa ner ett ägg.
Hacka 3/4 dl mandel och blanda med 3/4 dl socker, 2 dl mjöl och 3/4 tsk bakpulver.
Arbeta ihop allt och rulla ut till längder som läggs på en plåt och plattas till lite. Strö över lite råsocker.
Grädda ca 25 minuter i 175 grader.
Skär till lagom stora munsbitar, vänd snittsidan upp och torka 10 minuter i 125 grader med ugnsluckan lite på glänt. Skorporna kan med fördel stå kvar en stund till när ugnen stängts av och svalnar.
måndag 13 december 2021
Luciamorgon
söndag 12 december 2021
När larmet går på natten...
Vi har ett uppfartslarm som piper i sovrummet om något rör sig vid grönsakslandet. I natt vaknade jag av larmet strax före ett. Kikade ut genom fönstret och mot den vita snön avtecknade sig mörka rådjur som lugnt betade i grönsakslandet.
Jag klädde på mig, tog bössan med mig och tassade ut. Möttes av en av våra katter - högljutt jamande om att det var kallt och blött ute. Jag nonchalerade henne och smög (så gott det gick i den frasande snön) några steg. Ett rådjur skymtade längre bort mot kullen. Men ett annat var kvar i grönsakslandet. Den höll koll åt mitt håll, men skrämdes inte iväg.
Den "kröp" in under det lilla trädgårdsbordet jag ställt där för att rådjuren inte skulle komma åt grönsakerna. Där tog den en tugga mangold och kröp tillbaka ut igen, ställde sig upp och åt. Maten hängde ur mungiporna på den. Snacka om att jag kommit på den med fingrarna i kakburken. Sen kröp den in och hämtade en tugga till. Så där höll den på upprepade gånger.
Kanske en kvart stod jag där och hade den i siktet. Bara ett tiotal meter bort och med en tydlig bredsida åt mitt håll. Perfekt läge att låta skottet gå. Men jag kunde omöjligt avgöra om det var geten eller ett av dess kid som stod där. Borde verkligen inte skjuta geten före kiden. Men samtidigt är kiden så stora att de sannolikt skulle klara sig. Och jag vill verkligen minska mängden rådjur i grönsakslandet. Men det blev inget skott avlossat.
Nästa morgon berättade jag händelsen för Jonas. Han citerade "Det skott man inte avlossar behöver man inte ångra" och så är det väl. Och sen sa han "Men larmet kan inte ha gått för då skulle jag hört det."
Jojo. Men det var ju larmet som fick mig att gå ut. 😜
___________________________________________________________
Och för att klargöra:
Jag vet att rådjur inte får skjutas i nattens mörker. Men jag hävdar skyddsjakt. De förstör för mycket hos oss. I det här kriget är nästan alla medel tillåtna.