De två svarta fluffiga kycklingarna som kläcktes i somras har utvecklats till ståtliga tuppar.
Punkarn har frisyren tuppkam bakom sin röda tuppkam. Han är den mörkare av dem och lite mindre eftersom hans mamma är en guldpaduan. Han galer med klar och ganska ljus stämma.
Bälle (vi hoppades det var en höna som skulle heta Bälla eftersom hon var den första hönan som kläcktes här i Bällsjö) är helt tyst och har aldrig galt. Hans mamma är en kopparmaran så han är större och har längre stjärt och mer brun-orange färger.
Bröderna har alltid hållit ihop, även om de mätte sina krafter lite mot varann en period. De sover inte längre tillsammans, men dagtid är de ständigt intill varann - ofta i samma pose.
Den vuxna tuppen "Brorsan" är en hedemora och pappa till dem. Han hunsar dem fortfarande rejält och jagar undan dem. Men de är i princip lika stora som han nu, så jag antar att de snart kommer att bjuda motstånd och inte låta honom bestämma allt. Vi får väl se hur det blir då. Det vore trevligt att behålla dem alla tre, men om de slåss på liv och död kanske vi måste gå in och avsluta kriget.
I flera veckor har vi inte fått några ägg. Våra tidigare hönor ruggar och har viloperiod och värphybriderna vi köpte har inte blivit könsmogna än. Men nu är det på gång: Igår kom ett brunt ägg och idag har jag plockat in två vita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar