Kalmar slott

Kalmar slott är så fint och idag tog jag några nya foton. 

taget genom öglan till det stora ankaret utanför vallgraven

genom barnens "svamp" i parken

dimman börjar äta upp tinnar och torn

Bortom horisonten

Så kom vi äntligen iväg och tittade på Behind the horizon - årets utställning på Kalmar slott. Fotokonst med stora detaljrika bilder som byggts upp och satts ihop av många lager av foton. Eftersom det är foton ser allt verkligt ut, men visade samtidigt något overkligt. Alla bilder var väldigt vackra och många tilltalade mig för att de gjorde mig glad eller stämde till eftertanke. Konstnären bakom verken heter Erik Johansson.

Jag tog en massa kort som självklart inte gör konstverken rättvisa, men ändå. Börjar med de jag gillade mest:

värme och kärlek när man fiskar med morfat

klippa efter den streckade linjen

det är så här moln blir till

musiken är upphovet till hela världen

så ofta letar man efter stjärnorna i fjärran fast de finns helt nära

konsten att tapetsera

Några av fotona tog jag lite närbilder på. Det fanns både vackra och oväntade detaljer.

Väldigt vacker natur i många av bilderna

släppa ut båtarna

flaskpost?

fyrvaktaren

vi konsumerar mer än vad vårt jordklot kan ge

vattenhjul

ett klot på varje berg och kulle. varför?

verklighet och spegelbild

perspektiv

pincett

följ regnet

"above all"

vattnet ligger som en spegel...

hur hänger det här ihop?

den som ställer in när gryningen ska övervinna nattmörkret

Härligt stökigt

Vilken glädje det kan vara med ett rörigt kök! 

Vi bjöd goda vänner på middag - god mat på många fat. Sen spelade vi spel hela kvällen. Mycket prat och skratt. Underbart att vara tillsammans.

Självklart brydde sig ingen om att röja i köket den kvällen så det såg rätt kaotiskt ut morgonen efter. Och det fyllde mig med sådan glädje. Jag har saknat det. Under en hel lång pandemi har vi knappast någon gång haft ett fest-stökigt kök att röja upp i dagen efter. 

Det händer i hönsgården

De två svarta fluffiga kycklingarna som kläcktes i somras har utvecklats till ståtliga tuppar. 

Punkarn har frisyren tuppkam bakom sin röda tuppkam. Han är den mörkare av dem och lite mindre eftersom hans mamma är en guldpaduan. Han galer med klar och ganska ljus stämma.

Bälle (vi hoppades det var en höna som skulle heta Bälla eftersom hon var den första hönan som kläcktes här i Bällsjö) är helt tyst och har aldrig galt. Hans mamma är en kopparmaran så han är större och har längre stjärt och mer brun-orange färger.

Bröderna har alltid hållit ihop, även om de mätte sina krafter lite mot varann en period. De sover inte längre tillsammans, men dagtid är de ständigt intill varann - ofta i samma pose. 

Den vuxna tuppen "Brorsan" är en hedemora och pappa till dem. Han hunsar dem fortfarande rejält och jagar undan dem. Men de är i princip lika stora som han nu, så jag antar att de snart kommer att bjuda motstånd och inte låta honom bestämma allt. Vi får väl se hur det blir då. Det vore trevligt att behålla dem alla tre, men om de slåss på liv och död kanske vi måste gå in och avsluta kriget. 

I flera veckor har vi inte fått några ägg. Våra tidigare hönor ruggar och har viloperiod och värphybriderna vi köpte har inte blivit könsmogna än. Men nu är det på gång: Igår kom ett brunt ägg och idag har jag plockat in två vita.

Corona-frisyr

Jag har inte varit hos min frissa sen pandemin började. Håret har vuxit som ogräs och blivit jättelångt. 

Till min förvåning gillar jag att ha det långt. Sällan helt löst utan ofta uppsatt på något sätt. 

Så klippningen häromdagen medförde en rejäl förändring. Håret är fortfarande långt. Men inte jättelångt. Men däremot är det nötta och "ulliga" borta och håret känns piggt och fräscht igen.

efter klipp och styling

innan klipp

Guldlöv mot blå himmel

Tänk att använda denna bild till ett pussel på några tusen bitar!

 

Folkfest

Höstmarknad på hembygdsgården i Mönsterås drog massor av besökare i år. Jag stod där och saluförde hantverk och pratade med kända och okända. Trevligt. Strålande väder gjorde inte dagen sämre.

Jag hade tagit med min lilla bandvävstol så jag skulle ha något att göra om jag inte hade någon att prata med. Men det visade sig att jag fick fler att prata med tack vare den. Det var många som kom och ville titta och som kommenterade. Och när marknaden var slut hade jag lagom vävt ett axelband till en av mina senaste väskor.

Mamma försåg mig med gott fika i fin korg

Pappa 85 år

Jag är oändligt tacksam över den rikedom det är att båda mina föräldrar är "still going strong".  Pappas födelsedag bjöd på trevliga samtal och många skratt då både släkt och vänner ville gratulera.

Återinvigning

Oskars kyrka har varit stängd för in- och utvändig renovering i näsan ett år. I strålande höstsol återinvigde biskopen denna lilla pärla vid en gudstjänst med vacker musik och massor av folk.