Snö och solljus

Hela vintern har det varit barmark och vi har i princip gått från en lång höst direkt över till vår. Men de sista dagarna i februari blev det både snö och minusgrader. Och det blev så där magiskt vackert.

Fast jag tycker det är för sent. Nu vill jag börja få vår snart. Skulle det bli vinterväder kunde det kommit tidigare. I julas eller när barnen hade sportlov. Inte nu!

Några morgnar på väg till stan har solen klättrat över trädtopparna och både träd och mark lyst vitt i det starka ljuset, tunn is på sjön har gnistrat yrvaket.

Häromdagen tog jag bilderna här ovanför när jag kom hem till Bällsjö efter jobbet. Solen stod lågt men nådde fortfarande att lysa med varm gul färg på trädtopparna. Guldtoner i de snöiga grenarna mot den blå himlen.

Men det vackraste var inte lönt att försöka fota: en hög björk som jag såg i motljus var helt översållad av iskristaller som alla reflekterade solens strålar. Jag blev stående på verandatrappan och bara tittade förundrat. Ett par minuter senare hade ljuset tonat bort och upplevelsen var försvunnen. Tacksam att den så exakt sammanföll med när jag stod där.

Bara två till

Jag sådde tomater häromdagen. De flesta brukar tycka att jag har många sorter. Men min kollega sa "Räcker det?" i alldeles normalt tonfall när vi pratade om det häromdagen. Och samma kväll dök det upp bild och beskrivning av en - för mig - ny tomatsort. En som såg ut som en korsning mellan rödlök och äpple(!) Ha-begäret väcktes och jag beställde både den sorten och en annan. Så om alla gror blir det 51 sorter i år. Tjoho!

Badlakan

Nu är det första badlakanet färdigvävt. Jag har blandat vitt, svart och oblekt lingarn i inslaget lite som jag haft lust. Osymmetriskt.

Under tiden har jag funderat kring nästa badlakan och nu är planen klar. Jag ska göra breda ränder i motsvarande färger som varpen. Plockade i mitt garnlager och hittade mycket användbart. Jag är så förväntansfull på hur resultatet kommer att bli.

Förberedelser för odling

Solsken och söndag. Vårlängtan och arbetslust. Tillsammans fick vi väldigt mycket gjort. Det viktigaste var att fyra vinbärsbuskar och två krusbärsbuskar klipptes ur och kortades ner innan de grävdes upp och flyttades till en ny plats. Det var ett slit. Men skönt att det blev klart. Där buskarna stod är platsen vi valt för växthuset.

Vänstra busken är beskuren, inte den högra ännu

Efter mat och vila tog jag fram jord och fröer och sådde chili och tomater. Kändes både roligt och bra att stoppa fingrarna i jorden och förbereda för den kommande odlingssäsongen. 49 sorters tomater sådde jag varav en handfull är helt nya för mig.

Tomatfröer

nr 49 blev Moneymaker

Droppar

Regn och blåst. Fullt av regndroppar på de fönster som är vetter mot vinden.

En stund var det nästan uppehåll och då tittade jag efter vårtecken i trädgården. Några ensamma krokusar, små hobbar av blad där det nog kommer scilla så småningom, någon knopp av påsklilja och så snödroppar. Många snödroppar.

Jag hade behövt en båt!

Klockar var över nio när jag satte mig i tornet vid åteln i hästhagen. Det var småregnigt och kolmörkt. Jag skulle inte kunna skymta någon mörkare skugga i allt det mörka som häromkvällen. Så det gällde att spetsa öronen.

Bäcken porlar.
Regnet droppar och prasslar, kommer i skyar som drar förbi så det ändrar sig hela tiden.
Vinden får allt att prassla och droppa ännu mer.
Hur ska en kunna urskilja ljud från djur i allt det här?

Tycker att det kanske kan vara djur som låter där ute.
Men bestämmer mig för att det nog är inbillning. Det brukar det ju vara.

Ett tydligt KNAK förvissar mig om att nu är det slut på inbillningar. Nu är det på riktigt.

I IR-siktet ser jag fem vildsvin som trängs under foderspridaren. Mankhöjd bara upp till andra stegpinnen på spridaren så de är tillräckligt små för att vara lovliga nu när de vuxna är fredade. En sjätte - lite större - ansluter till gänget och de går där och plaskar och glufsar.

De går så tätt ihop att jag inte kan skjuta någon utan att riskera att skada någon annan så jag får avvakta och vänta på bättre läge. Antagligen går det bara någon minut men det känns som en lång stund. Jag ser på dem i siktet, väntar. De fortsätter trängas och vara alldeles inpå varann.

Den längst till vänster hamnar något steg ifrån de andra. Men vänd helt fel, med trynet åt mitt håll. Väntar lite till. Den vrider sig lite, och äntligen lite till.

När skottet gått finns inte en enda gris kvar på platsen.

På med pannlampa och fram till skottplatsen för att börja leta. Ser lite blod. Men eftersom området är som en sjö med hobbar av grästuvor finns det inget tydligt blodspår att följa. Letar vidare. Några steg hit och några dit. Hur långt har den gått?

Kontaktar bästa vännen i jaktlaget som lovar komma och hjälpa till.
Letar vidare medan jag väntar.

Mer blod. Och så lite till.
Ser mig omkring och upptäcker grisen en bit bort.
Stilla.
Puh, det har gått bra den här gången också.

Men den ligger på andra sidan om bäcken som svämmat över alla breddar och rinner fram både djup och bred. Försöker hitta någonstans att ta mig över. Visserligen är mina kängor bra, men de kan inte klara vad som helst.

Vännen P kommer. Han har höga gummistövlar och får agera båt. Traskar rakt igenom bäcken och hämtar grisen. Sen hjälps vi åt att dra fram den till vägen och lasta upp den korgen. Tack för att du kom ut och hjälpte mig! Tänk så mycket enklare det är tillsammans.

Gylta på ca 35 kg

Nu händer det grejer!

Idag har det varit maskiner i Bällsjö, och det kommer att fortsätta kommande dagar.

Nu börjar de dra in fiber i byn. Det är grävt och förberett på tomten (sedan ett par år tillbaka) så när fibern väl kommer på bygatan lär allt funka ganska snart. Det ska bli skönt.

På baksidan av vårt hus borras det för bergvärme. Vi ser fram emot att få en värme som sköter sig själv och som gör att vi kan ha lust att elda för mysighets skull i köksspis och kamin.

Monogram

Jag manglar ikväll. Gläds över vackra linnehanddukar i olika grovlek, vävsätt och färger. Många är hemvävda. De handdukar mamma gjort åt mig har hon kärleksfullt broderat ett B på.

Både min mamma och Jonas mamma har under en del av sina liv haft initialerna GG.

Väva i glada färger

Ägnade några timmar åt vävning igår. Varpen är så härligt färgglad och färgstark.

Inslaget är svart ibland och vitt ibland. Kommer säkert att experimentera med andra färger och grovlekar på inslaget så småningom.

Bara vara

Lördag. Ledig, hemma och inga tider att passa. Och dagsljus.
Känns som om kombinationen var ett tag sedan, och därför extremt efterlängtad och välbehövlig.

Det fanns ett par saker som verkligen behövde göras.

Men jag valde att bara vara.

Stod och tittade en lång stund på mina höns (som inte är vakna när jag kommer från jobbet vanliga dagar). De är ett fint gäng som kommer sams och verkar ha det trevligt. Hoppas de kommer igång och lägger lite ägg snart.

Drack kaffe på verandan. Inte för att det var så varmt och njutbart utan för att jag bara ville se på vår gård i dagsljus. Busan kom och höll mig sällskap en stund.

Promenerade runt den vanliga svängen på vår mark. Tittade på träden som blåste omkull i stormen förra helgen. Kollade på spåren efter vildsvin som bökat både här och där. Busan var med mig på promenaden.

Kaffe ihop med Jonas när han kom från skogen.

Eftermiddagen tillsammans med mina föräldrar. Vi åt mat samt kollade på höns och vävar, men mest bara var vi tillsammans och pratade om inget speciellt.

En väldigt bra och vilsam dag.

Så stor och ändå så tyst

Flera nätter på raken har det kommit bilder från åtelkameran i hästhagen - bilder på vildsvin. Så jag bedömde det som hyfsat sannolikt att det skulle komma djur även denna kväll. (Det har jag i och för sig tänkt många gånger och haft fel...) Det finns någon som går där ensam och ett par tre olika grupper.

Klockan var närmare halv nio när jag satte mig tillrätta i det inbyggda tornet och började vänta. Det hade varit fullmåne bara något dygn innan så det kunde varit en ljus natt, men molnen täckte himlen relativt effektivt. Någon stund sprack det upp och blev ganska ljust, men mestadels var det olika grader av mörker.

Bäcken som rinner i närheten är sannolikt både bred och djup efter denna blöta och milda vinter. Jag hörde den plaska och porla som en slags ljudkuliss hela tiden. Ett litet djur tassade strax intill mig och ibland hördes bilarna från vägen lite längre bort men i övrigt var det mest tyst. Förutom när en vindby fick skogen att susa och knaka, eller en liten regnskur gjorde att allt prasslade omkring mig.

Det är så lätt att fantisera ihop ljud när en sitter där och bara väntar och hoppas att något djur ska göra entré. Men jag har vant mig nu och genomskådar oftast mina egna fantasier.

Kvart över tio och fortfarande ingenting.
- Men är det inte en extra mörk skugga där i mörkret?!
- Nänä, du vet hur det är, du bara inbillar dig saker för att du vill.
- Jo så är det säkert.
- Titta, det är ju en motsvarande mörk skugga där, och där kan det inte finnas ett djur
- Nä det är sant. Muttrar tyst: Men jag kollar lite extra ändå.
- Och en gris skulle höras
- Jaja, det är väl bara fantasier.
Någon minut senare:
- Men nu har skuggan flyttat på sig! Det är inte inbillning!

Jag behövde inte längre resonera med mig själv. På med hörselkåporna, bössan i läge, tände ir-ljuset.
En rejäl gris stod där och tittade åt mitt håll.
Håller andan (märks man mindre då?) och väntar.
Osäkrar.
Han vrider sig mot spridaren. Ett steg till så är han i bra läge.
Skottet går. Och han ligger direkt.
Repeterar in ett nytt skott.
Han sprattlar lite och kastar med huvudet men är långt från att ta sig upp på fötter igen.
Sen blir han stilla.
Säkrar bössan. Lång utandning! Inser att jag är helt skakis. Det här är utan diskussion min hittills största gris. Och det slutade bra. Så tacksam och lättad.

Hur kan ett djur som är så pass stort och tungt röra sig i skogen utan att höras?! Tyst som en skugga!

Skickar ett meddelande till Jonas om att jag behöver hjälp när han slutar jobbet om en liten stund. Klättrar på ostadiga ben ner ur tornet. Lägger bössan och en del annat i bilen.

Tar med mig pulkan från korgen bakpå bilen och traskar bort till grisen. Den ligger i en rejäl pöl. Hela den delen av hästhagen är som en sjö. Försöker kliva på tuvorna men vattnet går ändå över vristerna på mig, men ingen fukt tränger in. Återigen tacksam för det fantastiska kängorna Jonas köpte åt mig när jag började jaga för några år sedan.

Tar tag i bakbenen för att få upp den på pulkan men inser hur lönlöst det är. Jag har inte en chans att få med mig den här. Inte ens säker på att vi klarar det tillsammans. Sms:ar den i jaktlaget som bor närmast och ber om förstärkning men han är inte hemma.

Jonas kom och förutom att han är stark som en oxe så ser han ibland på saker annorlunda än jag, och hade ett förslag om hur vi skulle göra så vi lyckades få upp den i pulkan. Vi halkade och slirade omkring i vatten och lera, men det gick.

När vi kom hem försökte vi väga den men har lite för låg takhöjd i garaget så vi fick gissa lite: kanske 90 kg.

Som vanligt hjälptes vi åt att göra det som måste göras och vi hade sällskap av våra söta katter. Båda kollade runt lite. När vi bar in grisen kröp Jamma in under presenningen vi lagt på golvet. Ganska opraktiskt ställe. Busan la sig i trängseln av grejor på en hylla och avsåg att stanna kvar där. Jonas fick verkligen dra ut henne därifrån när vi var klara.

Klockan ett släckte jag lampan och somnade bums.

Diskmaskin

Många gånger genom åren har Jonas och jag varit tacksamma över flera olika maskiner och verktyg, och en av de vi mest uppskattat är diskmaskinen. Det senaste halvåret har vi varit utan denna fantastiska manick. Vi har grunnat fram och tillbaka på om vi skulle helrenovera köket nu snart, eller vänta med det ett par år och bara göra det nödvändigaste nu.

Under tiden har vi diskat för hand. Ingen av oss tycker att det är så där trivsamt, eller meditativt som andra talar om. Och jag är trött på att det alltid ser så stökigt och uppställt ut på köksbänken. Antingen av disk eller av porslin som står på tork. Och även om en plockar upp i skåpen så står ändå torkstället kvar och det ligger diskborstar mm och skräpar.

När det visade sig att vi behövde byta uppvärmning och vattenpump och en del såna grejer blev det självklart att inte göra någon storrenovering nu. Och egentligen tycker vi att köket är rätt charmigt som det är, även om det finns detaljer som kan bli bättre (eller mycket bättre). Så vi köpte oss en diskmaskin i julklapp till oss själva och nu är den inkopplad.

Äntligen!

Bänken är tom. Och när det är dags att diska behöver jag bara trycka på ett par knappar och sen kan jag ägna mig åt avsevärt roligare saker medan disken blir ren.

Dynor och skärvor i skön förening. Klart!

Min dyna är klar.
Planerad, förberedd, vävd, broderad, monterad, stoppad och godkänd.
Jag är mycket nöjd.
Det har varit ett väldigt kul projekt.
Arbetet har varit roligt och gått fort och lätt.
Och slutprodukten blev fin.

Bättre sent än aldrig

Idag blev det äntligen middag och bio ihop med goda vänner, som vi började tala om när Jonas fyllde 50. Märkligt hur svårt det är för vissa saker att bli av. Men nu njöt vi tillsammans en hel eftermiddag och kväll.

Kalasdag

Två festliga tillfällen samma dag - vilken lyx!

Först födelsedagsfirande för ett av Jonas vuxna syskonbarn. Huset fullt av både små och stora. Vilken glädje och rikedom med många syskon och många kusiner. Glad att vi får höra ihop med det där stora glada gänget. Men för oss som inte är vana med så många barn är det ganska skönt att åka därifrån efter några timmar.

På kvällen träff med vårt kompisgäng med "Halv åtta hos mig" (fast vi som vanligt kör vid 18-tiden). Nu var vi hemma hos det femte paret och har alltså gått runt hos alla. God mat, många goda samtal om allt möjligt och gott om skratt. Mest högljutt skrattade vi när värden visade bilder som han klippt ihop. Det var foton på oss i gänget där han försett oss med varandras hår. Jonas ansikte och mitt hår blev - Jan Guillou! 😂

När vi tog farväl och gick därifrån följde oss skratten ända ut i trapphuset. Tack för en härlig kväll!

Äntligen!

Jaaaa! Några vågade en stund!

Jag öppnade dassdörren så det skulle vara ljust precis utanför hönsens lucka, och så ställde jag en skål med majs där. Majs är populärt så förhoppningsvis skulle någon vilja våga sig ut.

Och direkt hände det. En paduan-höna och tuppen gick försiktigt uppför "trappan" och ut på dasset, och några till följde med. Och sen gick de vidare ut i hönsgården.
Tre paduaner, tuppen och mina två faverolle var ute ett tag.

Vilken lättnad. Jag har undrat lite över om något varit fel. Men om nu några höns var ute ett tag, så kommer det hända fler gånger, och det kommer att vara fler som följer med.

Fredagskväll

Vi är nog knappast ensamma om att vara lite trötta när helgen kommer. När arbetsveckan är slut är det skönt att göra ingenting, kanske "äta något gott och dricka något roligt" som en gammal bekant formulerade det.

Märkligt nog verkar det som att vildsvinen har lika tydliga fredagsvanor, för det är nog den kväll som det är störst sannolikhet att de kommer fram och äter på åteln. Hur kan det komma sig att de är där just fredagar?! Har de verkligen en egen kalender.

Igårkväll och -natt hände det alltså igen. Vi var hemma (och jättetrötta) och vildsvinen var framme och blev på bild. Många bilder kom under de nästan sex timmarna som det rörde sig på åteln.

Nästa vecka får vi helt enkelt planera för jakt på fredagskvällen. Men det skulle inte förvåna mig om grisarna också ändrar sina vanor just den fredagen....

Vintervisit

Precis till första advent kom ett litet lager snö men sen har det varit barmark hela vintern, och plusgrader nästan hela tiden. Meteorologiskt har det inte varit vinter alls, utan antingen höst eller vår. Det talas mycket om klimatförändringar, global uppvärmning, extremväder och människans inblandning i det.

Häromdagen kom ändå vintervädret. Snö och minusgrader (och halka).
Det mesta har smält bort så det var bara en kort visit som vintern och kung Bore gjorde.

Dynor och skärvor i skön förening. Del 4

Jag vävde ryggstycket till min dyna i samma färger som bakgrunden till motivet på framsidan.

När jag klippt ner väven sydde jag fast ett par små paljetter som fönster (eller ögon) på huset. Jag strök vlieseline på baksidan av motivet för att göra det lite stadigare och för att fixera en del av alla långa trådar som fanns där.

Eftersom jag tycker väven blev så himla fin vill jag göra något extra av monteringen. Så jag vävde ett band i samma färger som dynan för att kunna sätta öglor i hörnen. Det blir en liten flirt till servisen - öglor i hörnen, likt öron på kopparna.

När jag sydde ihop den stoppade jag den med "fluff" som blivit över från en annan kudde (som var alldeles för tjock och hård innan vi tog bort en del fyllning). Återbruk även på detta alltså. Jag har inte köpt någonting alls för att genomföra mitt projekt utan bara använt sånt som redan fanns hemma.

Hönshjärnor!!

I två veckor var hönsen instängda inomhus i det nybyggda hönshuset. Sen blev hönsgården också klar och vi öppnade luckan så de kunde komma ut. Men det ville de inte. Och vill fortfarande inte, trots att det gått tre veckor nu. En gång bar jag ut dem, en efter en, och ett par gånger har jag puttat ut dem genom luckan.

Där ute finns grönt gräs att njuta av, och där finns majs och snäckskal. Och några av dem verkar trivas när de väl blivit tvingade att vara ute. Men de går inte ut frivilligt. Och flera av dem står och trycker precis utanför luckan.

Knasbollar! Hur ska jag göra för att de ska fatta att det är trevligt ute? Jag kan inte hålla på och jaga ifatt dem och tvinga ut dem. Jag vill inte att de ska vara rädda för mig.

Höns brukar väl vara nyfikna?! Varför inte dessa höns? Eller är det något fel på hönsgården? Eller är hönshuset så himla fint att de inte vill lämna det?

Frågorna är många, och hönsen är kvar inne.

Inne på det gamla dasset finns luckan in till hönshuset

Dynor och skärvor i skön förening. Del 3

På detta sättet har jag aldrig vävt förut: Med en assiett och en bild på ett papper bredvid mig.

Den uppsatta väven är en sorts kypertvariation med fyra skaft och fyra trampor.

Jag hade ett urval av nystan i valda nyanser och så försökte jag efterlikna min bild. Måttband och sax användes flitigt för att få rätt på proportioner och färgbyten.

Förvånansvärt snabbt växte min bild fram. En slags bildväv. Inte allt blev som jag tänkt mig. Och skulle jag göra om den skulle jag göra den annorlunda. Men det finns ju inget som är rätt eller fel - det här är min tolkning av mönstret på assietten. Och somligt blev bättre än jag tänkt från början: att göra gräset i ryaknutar av ullgarn var något som bara dök upp i huvudet en natt.
Tekniken på min dyna blev alltså kypert med ryaknutar och inplock.

Galet roligt att väva! Nördigheten har slagit alla rekord. Jag ville inte göra något annat än att väva, jag kunde inte somna för jag låg och planerade vävning, och när jag väl somnat drömde jag också om det.

Tillräckligt bra nyans

En liten bit i taget

Snart klart

Hela motivet färdigvävt

Jag är riktigt förundrad över hur fint det blir. Häftigt att jag lyckas återskapa motivet. Väldigt kul att utgå från något som är så långt från vävning - porslin. Jag får tacka Riksvävarna för temat som gav mig idén.

Magisk morgonupplevelse

Vid middagen på kvällen beskrev vi magiska platser och ögonblick för varann. Morgonen efter fick vi dela en magisk upplevelse tillsammans:

Det var kav lugnt och bleke över Kalmar sund när vi strosade längs vattnet precis nedanför Ekerum.
Efter nattens regn var himlen ljust grå och solen ville bryta igenom.
Fåglar som flydde undan från oss och en och annan fallande vattendroppe var det enda som rörde sig.
Tyst och stilla - inga människor förutom vi fem.
Stenar i alla storlekar, former och färger.
Vattenytan var vit och smalt ihop med himlen borta vid horisonten. Inne vid strandlinjen försåg den stenar, träd och båtar med exakta spegelbilder.

Och när vi åkte därifrån - en utslagen körsbärsblomma!