Adventsljus

Lördagen före första advent bjöd på ljus både i form av solsken hela dagen och ett tunt snötäcke. Dessutom kompletterade vi det med adventsgranar ute samt stjärnor och ljus inne.

Nyligen fanns i mitt sociala flöde en hel lång bildkavalkad över en massa saker som en person gjort den dagen och som avslutade med: "det blir nog advent och jul hos oss". Jag tänker att helgerna kommer oavsett hur mycket som är gjort och fixat och donat. Var och en får lägga ribban för vad hen vill och kan åstadkomma. Somliga vill uppenbarligen ha tusen saker fixade till advent. Jag är nöjd med några ljus. Det är bra att "vi alla är lika olika" och att "var och en blir salig på sin fason".

Julmarknad

I gnistrande vackert vinterväder bjöd Desemåla gårdsbutik in till sin årliga julmarknad. Många passade på att komma och få lite julkänsla. Bland annat kom hela brandkåren för att äta lammburgare, shoppa och prata med sin kollega som driver gården ihop med sin fru. Precis som vanligt var jag där och sålde hantverk. Lite av allt möjligt gick åt, men roligast var att fem av mammas vackra mattor fick nya ägare.

Som genom ett trollslag...

I princip hela november har varit mulen, regnig, dimmig och extremt mörk. Inte många soltimmar har vi fått och tröttheten har varit påtaglig för både mig och många andra.

I morse regnade det som vanligt men under förmiddagen övergick nederbörden mer och mer i snö. En stund innan jag skulle åka från jobbet tvärstannade jag och bara tittade. Genom fönstret kom det ljus! Solen hade redan gått ner, men molnen drog sig undan och gav plats för en lysande kvällshimmel. Så vackert.

Allt eftersom det klarnade upp sjönk temperaturen och när jag körde hem fick det gå sakta och försiktigt. Men jag njöt ändå av färden. För världen var inte längre becksvart. Snön hade klibbat fast överallt och träd, buskar, gräs - ja allt - var vitt och glittrande i bilens strålkastarljus. Och en tunn nymåne skymtade över horisonten.

Godis - blä

Nej, jag har inte ledsnat på godis eller påbörjat någon ny hälsomeny. Jag är fortsatt väldigt svag för choklad, ostbågar och en del annat.

Men varför då "blä" i rubriken?
Jo kvällens godiskokande gav inte nåt frestande resultat.

Jag är bjuden på Glöggmys då alla tar med något som passar till glögg. Så jag ville göra något julgodis och hittade ett recept på passionstryfflar. Det var svårt att få ihop smeten, speciellt som jag försökte följa receptet, men så småningom var den klar och provsmakades. Vilken besvikelse: det smakade nästan bara vit choklad. Vit choklad kan visst vara gott, men om en håller på en lång stund och kokar ihop flera ingredienser är ju förhoppningen en intressant blandning eller brytning av smaker. Nåja, efter en stund i kyl gjorde jag klart dem och rullade dem i kokos. Smakade igen och nu var det bättre. Kan kanske bli helt ok när de blivit helt kalla. Men långt ifrån en ny favorit.

Under tiden funderade jag på brända mandlar. Det är ju gott och går relativt snabbt. Men eftersom jag nu är inne i en salt period ville jag blanda salt i socker-vattnet. Jag gissar att det finns en kemisk förklaring och att det är saltets fel att sockret aldrig kristalliserade sig. Jag sjöd dem länge, och till slut hade jag mandlar i en sörja av bränt socker och det osade rejält i hela köket. Bara att slänga alltihop.

Inte helt nöjd med kvällens insats alltså. Jag får väl ta med de där tryfflarna och hoppas att nån annan tycker de är godare än jag gör. Jag borde kanske hålla mig till gamla beprövade favoriter när det gäller julgodis.

Glitter i det grå

November har varit hopplöst grått och dystert med mulet, regn och dimma. Men tack och lov bjöd helgen på en del ljuspunkter.

Lördagsförmiddagen ägnade vi åt jakt och då blev det gråa ändå fint - med naturen, tid att stanna upp, en jakthund som jobbade bra, rådjur som for förbi (för snabbt och för långt borta för skott) och gemenskap.

På eftermiddagen var vi med och firade en god vän som fyller 50 år. Varmt och gemytligt, god mat och goda kakor, sång och vackra tal - fest helt enkelt!

På söndagen följde katten Jamma med Jonas och mig på promenad på vår mark, hon jamade högljutt som vanligt och höll oss sällskap hela vägen. Vi sågade ner en liten gran och advents-pyntade den på mjölkpallen nere vid vägen. Hoppas den ska sprida lite ljus och ge upphov till ett och annat leende.

Och sen goda vänner här för att fika, prata, spela spel och bara vara. Vänskap är det bästa som finns.

Stycka älg

Förra helgen sköts en älg av vårt jaktlag och igår styckades den, något jag sett fram emot i flera dagar. Förra året fick jag möjlighet att gå i lära hos vår gamle styckarmästare, och nu tog jag chansen att repetera och uppdatera mig. Kvällen innan tittade jag igenom de filmer vi spelade in förra året och det var nyttigt, och gjorde att jag hade större förförståelse igår.

En älg på närmare 200 kg slaktvikt styckades ner till drygt 100 kg benfritt kött uppdelat i elva högar - en hög var till oss tio i jaktlaget, och en hög med filéerna som vi äter upp tillsammans när det blir filéfest. Förutom KG (styckaren på 88 år) var vi sex stycken från jaktlaget (åtta på slutet) som jobbade i knappt fyra timmar. Ja, vi pausade och fikade och pratade också så klart. Jonas och jag jobbade närmast KG och skar och sågade ner hela djurkroppen, och de andra putsade bort hinnor och slamsor innan de skar ner sjuttio kilo till småbitar som blir färs eller grytbitar när de fördelats. Vi vid det första bordet hade det tyngsta jobbet, men det roligaste i mina ögon. Men alla behövdes och alla jobbade på rejält.

Jag var trött i kroppen av arbetet och trött i skallen av koncentration och lärdomar, men mycket nöjd när vi var klara.

Vävstolar och katter

Till de av mina vänner som tvivlade på att jag skulle kunna sortera isär alla olika beståndsdelar som blandats i en hög vid flytten: "Alla tre vävstolarna är ihopbyggda, och inga delar saknas!"

Den vävstol som hade en väv i när den monterades ner, är nu helt klar och redo att börja väva på. Det känns så bra. Jag har varit utan vävning alldeles för länge nu.

Busan och Jamma verkar trivas bra i Bällsjö. En dag råkade Busan bli instängd och kom inte fram förrän dagen efter (trots att både Jonas och jag öppnat dörren och ropat på henne tidigare). Jamma verkade så glad att se henne igen (trots att Jamma ibland kan vara lite gruffig mot Busan). Men det är väl så med systrar - inte alltid överens men fästa vid varann.

Min man - älghunden

Jag tog sovmorgon när Jonas åkte till skogen för att jaga. Det var dassigt väder och vi hade ingen jakthund att tillgå idag, så jag tyckte inte det kändes lockande. Ett par timmar senare ringde Jonas och berättade att de skjutit en älg och avslutade med "och jag var hund". Och vilken hund sen! 😄🐕 En av de andra jägarna berömde hans förmåga att spåra och följa älg, och att han var noga med att kommunicera via radion. Detta var faktiskt andra gången det sköts älg när Jonas varit drevkarl (ja, eller "hund" då).

Ett stort grattis till skytten. Jätteroligt att just han fick möjlighet att skjuta idag.

Jag drack en kopp kaffe och körde sen ut till skogen, jag med, för att hjälpa till att hänga upp och flå den. Skytten var inte intresserad av varken hjärta eller tunga så dem tog vi hand om. Hjärtat vägde drygt två kilo och tungan nästan ett!

Höstmörker

Tungsinnet drabbade mig som ett klubbslag. Tillbringar kvällen i min vävstuga i ett försök att hitta ljuspunkter. Det går sådär.
Senare på kvällen tog katten Jamma hand om mig och tvingade mig att sitta stilla och gosa med henne en lång stund .

Drömma stort

I söndags kväll la jag beställningen på det växthus vi bestämt oss för. Leveranstiden skulle vara 1-2 veckor. Men redan i tisdags morse kom sms om att jag kunde välja att få det levererat antingen idag eller imorgon (onsdag eller torsdag). Det måste ju vara rekordsnabbt! Jag skulle alltså kunna få hem det mindre än tre dygn efter beställningen. Av praktiska skäl valde vi att få den imorgon och jag är så förväntansfull!

Växthuset är på 27 m2 och ska stå på en 60 cm hög mur. Vi planerar för en permanent fikaplats, och för att odla lika mycket som tidigare - bara mindre trångt. Jag tycker egentligen att klarglas är snyggast, men nu fanns ett erbjudande med kanalplast så det var mest ekonomiskt att välja det. Och jag vet att det är bra för odlingsklimatet. Hoppas jag kan bli nöjd med utseendet också.

Men oj, vad vi ska gräva! Djupt och långt och brett. Och innan vi gräver för växthus måste vi flytta på ett antal bärbuskar som nu står på den tilltänkta platsen.

Månens dragningskraft

Att månen påverkar jorden syns ju på tidvattnet. Och en del människor säger sig påverkas av månens faser (kanske för att vi till så stor del består av vatten - inte vet jag). På senare år har jag blivit mycket mer medveten om månen än tidigare: Det är ljusare i skogen på natten när det är fullmåne och därför lättare att se vildsvinen när jag sitter på pass. Jag har faktiskt en urtavla på min smart-klocka som, förutom att ange tiden, också visar vilken fas månen är i. Just för att jag lätt ska veta om månen kan ge mig något extra ljus eller inte.

Häromdagen när jag körde hem var det för ovanlighetens skull inte mulet utan riktigt klart och jag hade fullmånen rakt framför mig. Blev rätt sugen att åka ut i skogen men avstod (visste att jag måste vara vaken och alert nästa dag). Men "självklart" kom det bild på gris från åtelkameran den kvällen.

När jag gick och la mig sken en lite suddig fullmåne in på min kudde. Mycket trivsamt.

Vävstuga på gång

Första steget mot att få iordning i vävstugan togs idag. Men det är många prylar att flytta på för att få plats att bygga ihop en vävstol. Och mycket som ska organiseras för att använda utrymmet på ett bra sätt.

Innan kvällen kom flyttade jag på alla lådor en gång till och byggde ihop de båda andra vävstolarna. Jodå, de kommer att få plats. Men det blir trångt. Återstår att se hur mycket av allt material som får plats där inne. Och sybordet får stå i köket och vara matbord när så behövs.

Mycket återstår att göra men det känns kul att vara ett steg på väg. Längtar efter att väva igen, det var så länge sen sist.

Helg med umgänge

Fredagen bjöd på en helkväll för bara kvinnor i pingstkyrkan, med god mat, föredrag och lite olika aktiviteter. Vi var över hundra personer där, men det kändes inte så stort för jag umgicks med några av mina närmaste väninnor.

Lördag kväll innebar god trerätters middag och tillbakablick på vårens Italienresa. Bara vi fyra goda vänner - det är vilsamt.

Söndagen bekantade vi oss med några av grannarna i byn; kaffe och småprat med den ena familjen, och på vägen tillbaka mötte vi ett par av de andra. Känns både bra och viktigt att språka en stund, börja lära känna varann, och få varandras mobilnummer.

Vi fick alltså inte så mycket gjort som vi kanske tänkt, men det här är också viktigt. Och som en av grannarna sa: "Det finns alltid att göra, men man måste också kunna stanna upp och njuta av solen. Det som inte blir gjort idag blir kanske gjort imorgon. Och blir det inte gjort imorgon heller får man fundera på hur viktigt det är - det kanske inte alls måste bli gjort."

Äntligen gris igen

Igårkväll satt jag i det inbyggda tornet vid åteln i hästhagen. Värmare i kängorna och en dubbelvikt filt över benen gjorde att jag inte frös. Mulet så det var ganska mörkt.

En fågel skrek lite ödsligt, först nära och sen allt längre bort.
Ett rådjur skällde på avstånd.
Ett litet djur med korta ben sprang förbi i det prassliga gräset.
Lampan på spridaren tändes några gånger under kvällen, men jag kunde inte se något djur som tänt den med sin rörelse. Nåja, det finns små djur.
Brus från vägen en bit bort.

I övrigt var det ganska tyst och händelselöst i skogen.

Jag kom ut strax efter åtta och räknade med att sitta två timmar, då skulle jag komma hem ungefär när Jonas kom från jobbet. Klockan blev kvart över tio och jag skulle precis plocka ihop. Då hör jag tydliga steg som närmar sig. På med hörselkåporna och tände lampan på bössan. En hel rad med halvstora brungrisar (och en ljus fläckig) kom traskande. Men de var visst bara på genomresa och tänkte uppenbarligen inte stanna vid foderspridaren. En efter en gick vidare och jag insåg att skulle jag skjuta någon ikväll så fick jag fånga tillfället. Nästa gris som kom in i sökaren följde jag där den gick med fin bredsida vänd mot mig.

Skottet gick. Och jag hörde springande steg åt olika håll. Men sen då? Var var min gris?! Ner ur tornet och fram till skottplatsen med den gröna ficklampan i handen. Ingen gris syntes till. Suck!
Jag gick tillbaka till bilen och tog på mig pannlampa istället. Sökte sen av området bortanför spridaren. Efter en kort stund såg jag stora blodspår. Följde dem, och där låg grisen. En liten galt.

Tror det är tre månader sen jag senast sköt ett vildsvin så nu var det verkligen på tiden. Som vanligt tacksam att allt gick bra och förundrad över vackra vilda djur i vår natur.

Letar och letar

Idag gick jag ut i lillstugan och började stöka omkring. Den har hittills inte fått särskilt mycket uppmärksamhet utan alla lådor och grejer har fått stå där de hamnade när vi flyttade in. Men idag tänkte jag fixa lite med vävstolarna.

Jag mätte utrymmet i den blivande vävstugan och bestämde mig för placering av den stora öxabäcken. De två mindre vävstolarna kommer att få plast, men exakt var de ska stå får visa sig så småningom. Tänkte alltså börja med den stora, och lokaliserade de största beståndsdelarna till den, och plockade undan en del lådor och annat för att ha plats att bygga ihop den.

Måste bara hitta alla kilar som är nödvändiga för att montera ihop den. Hmmm, var fanns de?! Hittade faktiskt genast den låda där de rimligen skulle vara. Och där fanns kilarna till de andra båda, men inte till den. Ägnade resten av kvällen åt att leta igenom låda efter låda. Först alla i vävstugan (två gånger), sen resten i lillstugan innan jag fortsatte med de som stod i garaget, på vinden, i stallet och slutligen de lådor som är kvar i huset.

Ingenstans stod de att finna. Ledsen och uppgiven. Var kan de finnas?!

Satte mig för att skriva ett bekymrat blogginlägg.
Då inträffade det som jag så väl känner till, men som fortfarande gör mig förundrad: "Learning by writing". När en skriver ner något börjar hjärnan strukturera det på ett tydligare sätt och plötsligt får en insikter som förut inte fanns.
Det är bara glimåkra-vävstolarna som har kilar. Öxabäcken skruvas ihop med muttrar. 

Jag har ägnat timmar åt att leta efter något som aldrig funnits.
Det grämer mig inte alls att jag letat igenom alla våra lådor, jag är bara glad att inget saknas.

Ljusstöpning

En riktig gråvädersdag med jämnregn och helt grått i luften var det inte svårt att tacka ja till inbjudan att ägna eftermiddagen åt att stöpa ljus tillsammans med mamma och pappa i deras varma källare. 60 vanliga ljus och några stjärnor blev det. Mycket trivsammare än att sucka över höstrusket.

Stillsam start

November börjar lugnt och fint.
Vindstilla - inte en fläkt.
Tack vare allhelgona fick jag en ledig halvdag hemma i dagsljus. Visst gjorde jag lite nytta, men det viktigaste var vilan i att traska runt och bara vara.
De starkaste höstfärgerna har klingat av och grå-brun-beige dominerar. Men det finns undantag: enstaka löv har lite färgprakt kvar, och på sina håll är mossan nästan självlysande.

Grannarnas kor glodde nyfiket på mig