När jag vaknade och sträckte mig efter mobilen såg jag att Jonas skickat ett meddelande en stund tidigare. Det var en bild på en liten råbock han skjutit. Och precis när jag sett bilden, kom han hem. Så jag steg ur sängen, klädde på mig och följde med ut så att vi kunde hjälpas åt med att flå och hänga den i garaget.
Kul att han fick skottläge. Annars har bockjakten startat lite "trögt" för oss i jaktlaget. Bockpremiären var i förrgår och då var vi tre (plus en gästjägare) som förgäves satt några morgontimmar på pass. I skymningen var vi åter i skogen och dessutom en till i laget. Gästjägaren fick skjuta en liten sex-taggare. Bara att gratulera. Igår prioriterade vi andra saker, bara en i laget satt ute på kvällen. I morse var tre torn bemannade och efter lite lockande kom den här lilla "pinnabocken" ut till Jonas.
Först när vi var klara med bocken åt vi frukost. Det var varmt och fullständigt stilla så vi satt ute.
En stor del av dagen ägnade jag mig åt att skörda och vattna och göra en omgång snålröra av grönsakerna från trädgården.
På kvällen regnade det. Men jag åkte ändå ut i skogen och hoppades på en råbock. Satte mig i "Tallen" vid Markalyckan. Men regnet tilltog och skymningen kom i förtid. Inte ett djur syntes och jag undrade varför jag alls satt där.
Då såg jag något en bra bit bort på klövervallen framför mig. I kikaren anade jag att det nog var huvudet på ett rådjur som stack upp ur gräset. Innan skogen tar vid är det en svacka och det var alltså där den stod så jag bara såg öronen och lite till. Regnet gjorde luften grå och mörkret tilltog, dessutom blev det lite imma på glasögon och linser när jag satt med kikaren framför ögonen. Jag kunde inte säkert se några horn.
Jag provade med några locktoner från lockpipan men fick ingen nämnvärd reaktion. Nä, det var nog ingen bock. Men jag hoppades fortfarande.
Rådjuret kom upp från svackan och strosade fram på vallen. Jag hade en fin bredsida åt mitt håll. Men så länge jag inte såg några horn kunde jag inte skjuta. Den följde kanten av Markalyckan så jag hade den inom syn- (och skott-)håll en stund. När den till slut hoppade över stenmuren och försvann hade det verkligen blivit mörkt. Bara att tacka för upplevelsen och åka hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar