Nu har jag nästan fått tillbaka flytet jag hade för några år sedan. Häromkvällen föll åter ett vildsvin för ett skott från min bössa.
Här är historien om kvällen:
Jag åkte hemifrån ganska sent och körde genom jaktmarken i skymningen. Kollade av den nysådda åkern men där fanns inga djur så jag fortsatte mot solstolen. Stannade bilen och tassade iväg. Så fort jag kunde få en skymt av åkern kollade jag i värmekikaren och visst visade den något stort svart, men jag antog att det var en sten i kanten mot skogen, för så brukar det vara. När jag kommit ytterligare en bit insåg jag att det var ett helt gäng vildsvin i "början" av åkern. Men jag måste närmare.
Det är en speciell känsla att smyga sig inpå djuren. Steg för steg. Öronen på helspänn. Kollar ofta i värmekikaren. Håller nästan andan.
Inte är jag ljudlös, men tack vare att det var en grupp djur som betade så hörde de varann och reagerade de inte på mina ljud.
Jag stannade strax innan jag nått kanten av åkern. Det fanns lite sly mellan mig och grisarna. Det var en flock på bortåt tio vuxna djur, men inga små. De var utspridda framför mig och gick och betade på ett ganska stort område. Men de närmaste var bara ca 15-20 meter ifrån mig. Puls!!
Jag stod där och väntade på rätt tillfälle och var beredd på att de när som helst skulle ta till flykten. När jag fått läge och tänkte trycka av var jag alldeles för darrig och måste ta ett djupt andetag och samla mig. Grisen föll på sin plats och jag pustade ut. Det var en sugga på 65 kg som jag fick med mig hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar