Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle ta så kopiöst lång tid att förvandla ull till garn! I flera veckor har jag ägnat all ledig tid åt att karda och spinna, karda och spinna. Karda och spinna.
De två sista kvällarna har jag bara kardat. Jag har nämligen kunnat ana slutet och bestämde mig för att bli klar med det ena momentet. Nu är jag där. Kardorna kommer att få vila sig på obestämd tid. Nu återstår en hel del kvällar innan allt är spunnet.
Och jag inser att jag måste inte alls ha får för ullens skull. Det tar alltför mycket tid så det är inget jag vill ha hängande över mig som ett krav att jag måste ta hand om. Den dag jag vill göra det här igen kan jag köpa ull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar