Helt igenom hemgjort

Jag väver. Med mitt eget lin. 

Känslan är överväldigande. 

Jag är fylld av ödmjukhet inför naturen. Att det ens går att skapa textil från en växt. Det är så häftigt! Jag sådde ett frö och nu blir det ett tyg. Samtidigt känner jag historiens vingslag och är förundrad över hur mänskligheten under generationer kommit fram till ett fungerande och effektivt sätt att lyckas med processen. Det är så många steg. Förutom att så, rensa ogräs och skörda, så ska linet torka, rötas och torka igen innan det kan bråkas, skäktas och häcklas vilket krävs för att en ska kunna spinna garn att väva av.

En annan del av känslan är stolthet. Jag har faktiskt gjort vartenda dugg själv. Så mycket jag har lärt mig. Nu är jag en av dem som kan. Och som kan lära ut till andra.

Och samtidigt känner jag mig rörd. Nästan andäktig. 

Wow. Den här upplevelsen går inte att jämföra med något annat.