Motljus

En liten bukett med blommor från trädgården står i fönstret vid min hemma-arbetsplats. En fröjd både för ögon och näsa.

Ikväll var jag ute en sväng på våra jaktmarker och smög omkring ett par tre timmar. Jag fick se både hare och rådjur (men det blev inget skjutet) och jag fick njuta av en solig och stilla kväll i naturen.

Handdukar som inspirerar

Det fanns så många vackra hemvävda handdukar på den lilla utställningen som sydostvävarna hade i klapphuset i Kalmar. Jag måste få visa några här (även om kvalitén på bilderna inte är bäst).

Vilken födelsedagspresent Monika fick!

Lin

Färgeffekt

Över och under är samma varp men olika inslag. 

Tänk att namna väven så

Festkväll

Filéfesten är alltid en god och trevlig tillställning då hela jaktlaget inklusive respektive träffas för att umgås och äta älgfilé. Denna gången var vi hos P och K som satte en italiensk touch på hela kvällen, och som bjöd på vedugnsbakad pizza som tilltugg vid minglet. Maten var osannolikt god. Och tårtan ovanligt festlig. Stort tack!

Jubileum

Riksvävarna firar 30 år och det uppmärksammas på olika sätt över hela landet. Regionen Sydostvävarna hölls i Kalmars klapphus. Själva klapphuset är väl värt ett besök. Det är nog (?) det enda i sitt slag i Sverige.

Denna dag fanns en utställning av handdukar och disktrasor. Där visades bandvävning också och så fanns det möjlighet att skura mattor. 

Jag var där en stund på förmiddagen. Roligt att träffa väverskor jag inte sett på länge. 

Rötning av linet

Det här momentet är det som oroat mig mest. Här måste en nämligen låta rötningen pågå lagom länge. Varken för mycket eller för lite funkar nämligen. Och jag är inte bra på lagom. Jag är bra på att överdriva. Så jag var nervös över hur detta skulle gå.

Lördagen den 14 augusti bar jag ut linet till baksidan av garaget. Där är det ganska mycket skugga så linet inte skulle torka av solsken. Där finns utrymme som vi inte måste går över så det skulle inte vara i vägen. Gräset var nyklippt och vi var väl fortfarande i rötmånaden så nu skulle det bli av. Jag spred noga ut linet i ett väldigt tunt lager, så att nästan alla strån låg bredvid varann i kontakt med gräset. Sen la jag kompostgaller över för att blåsten inte skulle dra iväg linet och för att inga djur skulle röra till det. 

Sen var det bara att låta tiden gå och låta rötningen sköta sig själv, eller skötas av naturen och vår Herre. Vädret var ömsom soligt och ömsom regnigt, som en vanlig sensommar. 

Enligt instruktionen jag fått skulle linet ligga i två veckor och sedan vändas. Men jag hade läst att det räckt med avsevärt kortare tid för någon. Eftersom jag lagt ut det så att allt var i kontakt med gräset misstänkte jag att det kunde gå snabbare än de tre veckorna. Men hur skulle jag veta att det var klart?!

Efter en vecka tog jag upp ett strå, böjde och bröt på det och försökte hitta linfiber inuti strået. Utan framgång.

Efter ytterligare några dagar tog jag ett strå och lät det torka innan jag började böja och greja med det. Då gjorde jag en viktig upptäckt: Linfibrerna ligger inte alls inuti strået utan snarare tvärt om. De mjuka fibrerna är ytterst på strået och sitter, innan rötning, ihop med den hårda delen av strået. Men nu hade de släppt från varann. Den hårda delen bröts i smulor när jag vek strået och kunde enkelt pillas bort från de mjuka, långa fibrerna. Så jag bestämde mig för att nu var det färdigrötat. 

Torsdagen 26 augusti samlade jag ihop linet och tog in det för att det skulle torka och rötningen avbrytas. Lättad och glad över att jag (förhoppningsvis) klarade att avbryta efter lagom rötning.

#1kvmlin2021 #1kvmlin

Hemma

Hemma är verkligen en plats jag älskar och som får mig att må bra.  

Visst kämpar jag med (snarare mot) sniglar och larver och då blir ju glädjen än större när kålen ändå kan bli så här fin i grönsakslandet. 

Vi har "världens största" (nästan i alla fall) äppelträd och det är översållat av "världens minsta" (nästan i alla fall) äpplen. Funderar på vilken sorts pynt de skulle kunna användas till. Kanske en krans till dörren, eller en girland. 

Huset från baksidan som nu är mycket ljusare och öppnare efter den rejäla gallring som utfördes för snart ett år sedan. 

I andra änden av byn går en flock får och betar. Rofyllt. Jag längtar tills det går får på våra marker också.