Alla var klädda för begravning, men de flesta med någon gul detalj. Precis som det önskades i dödsannonsen. Gult var nämligen hans älsklingsfärg.
Han var vår vän sedan cirka 15 år tillbaka. En vän vi inte träffade ofta, men varje gång vi var tillsammans var relationen nära och varm. Han hade så vänliga och glada ögon. Han var bra på att visa kärlek och omtanke. Förutom familj och vänner, älskade han också kunskap och resor.
I inledningen till begravningen spelades David Bowie som varit deras favoritartist - de har nog varit på fem konserter genom åren. Det var mycket tal om hans kärlek och en av döttrarna sjöng "Utan dina andetag".
Som avslutning på begravningen sjöng vi tillsammans "En kväll i juni" och det var alldeles fantastiskt vackert och jag måste bara gråta. Det var nämligen en kväll i juni som han dog. Hela familjen var samlad och satt och sjöng (bland annat den sången) och de upplevde som att han tog av sig sin "kavaj" och lämnade kroppen kvar när han dog. Och fönstret var öppet ut till sommaren. Han hade också blivit morfar till en flicka ett par tre månader tidigare.
Så tacksam att jag fått lära känna honom. Gott att få vara med på begravningen och vårda minnet av honom. Underbart att träffa hans familj igen (trots omständigheterna). Ber att Gud ska välsigna och beskydda dem. Kan inte fatta att han är borta, men ser fram emot att möta honom igen. I himmelen där ingen sjukdom och ingen död finns.