En tummetott

"Vad bidde det då?"
"Det bidde en tummetott."

När jag var barn berättade min farmor en fånig ramsa om en man som gick till skräddaren och skulle köpa kläder, men för varje gång han kom dit hade plagget ändrats till något mindre. Och det skulle alltid bli klart till nästa lördag. Tror det började med en rock, gick via kavaj, byxor, väst osv tills det bara var en tummetott kvar. Lite så känns det för mig just nu, fast det är jag själv som är skräddaren. 

Tyget jag vävde var i kortaste laget, det visste jag från början. Men jag hoppades ändå att det skulle räcka till någon sorts jacka eller cape. Det gjorde det inte. Så jag tänkte om och planerade för en klänning istället. Testade med lakan i samma mängd tyg och trodde det skulle kunna bli något. Nu när jag nästan sytt klart provade jag den och den blev INTE som jag hoppats. Den skulle nog kunna bli en kjol. Men kjol är ett plagg jag aldrig använder så jag vet inte om det känns så aktuellt. 

Man brukar ju säga nåt i stil med "om kartan och verkligheten inte stämmer överens, så är det kartan som gäller". Jag önskar det gick att tillämpa nu. Verkligheten och min bild av hur det skulle bli stämmer sannerligen inte överens. Och min inre bild är klart bättre.

Luften gick liksom ur mig, och lusten. Några kuddar kunde det lätt bli, men jag vill faktiskt göra ett plagg av det.

Så. Jag får nog låta det gå lite tid, så att funderingarna och processen kan fortgå i bakgrunden. Förhoppningsvis kommer jag på ett sätt att göra så att det blir ett användbart plagg.